En eftermiddag fanns han plötsligt.
Alldeles stilla mellan syrénen och vinbärsbusken.
Precis som hos Dürer;
öronen längre än huvudet
och undersidan vit.Stora milda ögon.
Varför satt han så stilla
frusen till bild i eftermiddagsljuset ?
Hade han ett större förtroende
till oss än till andra människor ?
Vad hade han för skäl till det ?
Mycket rörd,nästan smickrad
stängde jag dörren. Gick tillbaka.
Till mitt eget.Nästa dag
fann jag honom liggande
i en egendomlig ställning,
något mellan sovande och embryo
utanför verkstadsdörren.
Några droppar ur vattenkannan
fick honom att ta några tveksamma steg
som om han inte längre hade tilltro
till världen och dess bilder
Det var nästa dag som jag insåg
att han måste vara blind.
Det var när jag fann honom
drunknad och mjuk som en trasa
intill båtbryggan. Vad jag hade
sett som stilla lugn och tilltro
var blindhet och ingenting annat.
”Naturen är god” står det
På vissa paket. Av märket Bregott.
Naturen är god.
Och hur vet ni det
margarinmånglare ?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Men Lars naturen är vad vi gör den till, hur vi ser den. Allt finns inne i vårt huvud och i våra föreställningar. Om vi tror att världen är drabbad av svininfluensa och att vi alla kommer att dö (som det var förra året och som jag skrev om senast på min blogg) så blir världen sådan ända tills verkligheten visar oss att det är fel. Och varför blir du så upprörd över haren? Jag säger som Castaneda: han hade levt sitt liv. Hans tid var ute. Det är inte något att uppröras över. Efter ett långt liv är det skönt att få vila. Och ifall man inte vill det riktigt än så finns det tid att leva och uppleva lite till.
ReplyDeleteJag brukar ta min pappa som exempel. Han hette Ingvar Rudberg och levde tills han dog den 28 mars 2004. Den eftermiddagen dagen innan han skulle dö låg han i sin säng på sjukhuset och skrev på sin sista artikel. Den handlade om den största övergången vi människor har gjort för att befria världen: landstigningen i Normandie den 6 juni 1944. Min pappa sade till sin maka att hon måste se till att de blev publicerad. Och så skulle hon ringa till mig och min bror.
Hon ringde den kvällen - en lördag - vid niotiden och sa att min pappa var döende. Jag kommer, sade jag. Du hinner inte sade hon. Det var 30 mil mellan oss.
Han somnade in med morfin i kroppen senare den natten och jag hade nog inte hunnit. Men det kändes konstigt att inte få ta farväl vid sängkanten. Han blev 87 år gammal fast läkarna hade gett honom ett år att leva när han var 50. Han drack för mycket.
Hans artikel publicerades i tidningen Värmlandsbygden postumt lagom till 60-årsjubiléet då år 2004.
Han gjorde den största övergången en människa gör här i livet: den mellan livet och döden och ville berätta något för oss överlevande. Jag tror jag förstod hans budskap.
Gå för helvete inte och dränk dig! Den sortens dödsfall har jag fått nog av. Gör inte som Vilhelm Moberg och Mauritz Edström. Lev ditt liv klart.
Och hur vet vi kristna att skapelsen är god?
ReplyDeleteJag gillar Bregott, men stannar alltid lite vid påståendet på skyddspappret. Är det deras egen variant av det naturalistiska felslutet?
ReplyDelete