Ett nödrop från Bohusläns inland

Guest Columnist of the Month: MS Agneta Blomqvist

Förespråkarna för det industriella skogsbruket måste förstå och ta på allvar att många människor faktiskt är förtvivlade och känner sig vanmäktiga över hur skogen i Sverige behandlas och avverkas numera. Det går inte att från detta håll envist hävda att kalhygget med de i raka rader planterade granplantorna är ”en barnkammare.”.

Jag är helt enkelt rasande över hur man har behandlat den skog som jag nu i över trettio år älskat och följt. Jag besökte den igen häromdagen och ser hur fallna träd med rotvältor bara lämnats i kanten på detta cirka fem hektar stora hygge, hur djupa spår av skogsmaskinen gjorts i marken och hur exakt lika små granplantor planterats (tätt) på led.

Borta är träd som kunde mäta 65 cm i diameter. Det ser ut som om ett krig gått fram över platsen. Alla dessa planterade granar kommer att bli exakt lika stora och skogen helt monoton. I stort sett all skog i Bohuslän är visserligen planterad (märkligt att se på kort från tidigt 1900-tal hur få träd det fanns) men på ett mer naturligt och mindre brutalt sätt än nu. Granen kom ju till Sverige så sent som på 1600-talet och egentligen borde det förutom gran och tall vara ek, bok, björk och andra lövträd som växte här – de är dessutom ”lönsamma” – men nu är det granen som gäller.

En del skogar som planterats för cirka 30 år sedan innehåller granar som står på räta led, som soldater, och det finns knappast någon undervegetation alls. Den vanliga skogsvandraren som älskar skogens skönhet och finner rekreation där är troligen inte så intresserad av att någon ovanlig växt eller skalbagge bevaras (”biologisk mångfald”) utan älskar skogens skönhet och ro och finner både rekreation under sina strövtåg samt nyttigheter som bär och svamp. Det är en fara i att människor som hävdar skogens stora skönhets- och rekreationsvärden betraktas som bakåtsträvare, trädkramare eller töntar i största allmänhet.

Det finns skonsamma metoder att avverka skog, t.ex. genom ”blädning”, då man tar ut träden vartefter de är mogna för avverkning och det finns en metod att förnya skogen som jag tycker är sympatisk och det är att skogen efter ”slutavverkning” och markberedning frösår sig själv. Bra sådana exempel har jag sett i Bergslagen. Där kommer en mer naturlig och omväxlande skog än den trista granplantagen att så småningom växa till sig.

Idag finns det inga sjumilaskogar kvar i Sverige, knappast ens enmilaskogar. Det är nästan aldrig mer än 300 meter mellan skogsvägarna. Det är chockerande att i Norrlands inland se dessa enormt stora kalhyggen. Många av hyggena är dessutom olagliga, Skogsstyrelsen har inte gett tillstånd, eller inte hunnit med alla ärenden.

Svensk skog avverkas i rasande takt. Det ena jättelika sågverket efter den andra anläggs. Det underliga är att vår svenska skog inte kommer att räcka till. Naturligtvis är det pengarna som styr - och det svenska landskapet utarmas.

Men det går att kombinera ekonomisk lönsamhet med ett sunt skogsbruk. Man undrar: Vad anser landsbygdsminister Eskil Erlandsson om den pågående skogsskövlingen?

MS Agneta Blomqvist is a Swedish writer and artist and an experienced amateur mycologist, who has followed her favorite landscapes,upper Bohuslän and northern Västmanland,for decades.Among her books "Fru Blomqvists matbok" (Atlantis 2008) "Alles was mann braucht"(Hanser,Munich 2010.Mit Lars Gustafsson)