Revolutionernas gåtor

1789 års franska revolution är och förblir den stora Händelsen  - portalen till vad vi väl uppfattar som den moderna världen. Detta faktum störs inte av att det finns en mycket äldre engelsk revolution på sextonhundratalet, nämligen Oliver Cromwells och hans utopiska tillskyndares. .Den besjälas åtminstone i sin början av utopiska ideal som är tidiga släktingar till Upplysningens, och trots restauration och återinförd

               kungamakt har den lämnat outplånliga spår i      engelskt liv.Man skämtar inte med The House of Commons, - det är lärdomen.

            Om allt detta har det skrivits så kallade hyllkilomerar. En fråga som har en särskild fascination för många statsvetare och filosofer, däribland Hannah Arendt i hennes klassiska studie ”On Revolution” är jämförelsen mellan den amerikanska revolutionen och den franska.

                      Medan den franska inom några få år genomlöper en skrämmande kedja av utvecklingsfaser från konstitutionell monarki, via författningsbunden republik, totalitär polisstat och   så småningom plana ut som militärdiktatur – och allt detta till priset av oräkneliga grymheter och händelser som har en tydlig prägel av folkmord – resulterar den amerikanska i vad som väl måste betraktas som världshistoriens mest rättssäkra frihetliga demokrati.

                      Hur kunde det bli så olika? Här finns inte plats för alla teorierna ,men en vanlig förklaring är att den anglosaxiska rättstraditionen med dess rötter i medeltida och romerska traditioner lade en säkrare grund än det franska enväldets korrupta rättssystem och osunda skattelagar.

                      Den som de senaste åren har följt den egyptiska revolutionen i dess olika faser, så bisarrt lika den franska revolutionens väg från uppror till ny diktatur,kan möjligen börja undra om det finns något sådant som historiska lagbundenheter. Kanske inte i Hegels bisarra variant men i någon annan ? Jag tror inte det.

Av det enkla skälet att det begränsade antalet fall inte tillåter några generaliseringar.Det går inte att utesluta slumpen i historiska kausalförklaringar.Som sannolikhetsteoretiker brukar påpeka;att avskeda en fotbollstränare efter en misslyckad säsong är irrationellt eftersom ett så litet material inte tillåter några vetenskapliga slutsatser.

                      Håkan Arvidsson har skrivit en  läsvärd och välinformerad  bok om ”Europas revolutioner”.

            (Carlssons) .Mot själva upplägget har jag en del invändningar.Genom att  utesluta den amerikanska revolutionen stänger han sig konstigt nog ute från en intressant diskussion: just den jämförelse som besjälar Hannah Arents bok från 1963.

             

                      Arvisson behandlar i sin bok fyra revolutioner:den engelska,den franska,den ryska och den tyska. Intressantas och mest innehållsrik är hans berättelse om den ryska revolutionen. Han visar fin känsla för marxismens inre motsägelse:romantik och upplysningsidéer i en omöjlig kombination. (Om jag är slumlord och övertygad marxist – skall jag då sluta suga ut mina fattiga hyresgäster eller skall jag höja hyrorna för att påskynda en process som är lagbunden och ändå måste komma ?)

            Med den tyska revolutionen menar han, till min förvåning, inte vad man  vanligen i menar i tysk litteratur, nämligen 1848 års aborterade revolution,med dess kortvariga Frankfurtparlament,så viktig inte bara för den klassiska anarkismen utan också för den tidige Marx.

            I stället behandlar Arvidsson Weimarrepublikens  kollaps ner i den nazistiska führerstaten som en revolution,om också obehaglig och undergångsdömd.

 Det är tveksamt om man kan göra det.

            Dels uppfyller Tysklands kollaps våren 1933 inte det elementära kravet på en våldsam kraven på en våldsam uppryckning av existerande maktgrupper, och dels saknas det utopiska elementet,med anor ända från renässansen, som förenar de andra revolutionerna.Nazisterna erövrade makten genom ett majoritetsval i mars 1933, och deras maktgrepp lämnade viktiga delar av samhällsmakten som armén och inustrin,orörda.. Tyskar brukar inte alltid gilla att man påpekar detta, och föredrar gärna ordet ”Machtergreifung” framför nazisternaas ”Machtübernahme”. Hitlers väg till makten gick genom ett avgörande riksdagsval och ekonomiska bidrag från ett härskande etablissemang. Viktigare är kanske avsaknaden av utopisk tradition  att nazisternas outhärdligt enfaldiga grunda raslära, en vulgärdarwinism ,som ingenting annat var än det gamla onda judehatet i Europa, nu förklätt till en sällsam lära om en ”arisk ras”. Som vid närmare granskning visar sig vara ett nytt namn för ”tysk”.

              Detta står ungefär så långt man kan komma från den utopiska traditionen från Machiavelli,More,Campanella, Condorcet,Bakunin.

                      Nej. Det finns ingen tysk revolution efter 1848. Men det finns Förbundsrepubliken, en utpräglad rättsstat, med dess författning, så tydligt hämtad från Frankfurt av 1848.

                      Boken är bra därför att den inbjuder till diskussion av det viktigaste sociohistoriska fenomenet, - helt aktuellt ,och kanske inte bara i den arabisktalande delen av världen.