I Lissabon

-->

                        

Föreställningen att hela nationer bör engagera sig i landskamper – vilket de faktiskt tycks göra - är en av de många galenskaper som blåses upp av media. Spelare i landskamper är numera mångmiljonärer, för det mesta inlånade från helt andra nationer än dem som de förväntas representera. Är våra   miljonärer bättre än era  miljonärer ? Vilket drama !

           Under högtidligt försäkrande att jag  är säker på att våra miljonärer säkert kommer att vinna ikväll mot Portugals motsvarande miljonärer berättar jag gärna några intryck av Portugal. Ett land som idag besöks av något tusental ivriga svenskar i blågult .

           Landet är på tydlig uppgång. Det publiceras böcker och inte bara Stieg Larson – vars milleniumserie ses litet här och var, på kaféer och i spårvagnar . Tre av mina egna är på gång. Turismen förefaller så mycket intensivare än för tio år sedan. På eftermiddagarna fylls den på förmiddagen så  fridfulla gamla staden i Alfama formligen  upp av japaner och amerikaner som har varandra att stirra på.

           Urbefolkningen,vänlig och tigande ,upplever något av en boom.Ur varannan gränd bullras det av cementblandare och bruk,rörmokare installerar nya badrum.Det är alldeles uppenbart att det strömmar in ett starkt investeringskapital i den gamla stadsdelen. Det är litet grann som i Sankt Petersburg -  fasader bevaras ,helt nya snofsigt skandinaviska interiörer växer fram

            I stadsdelar som Baixa och Bairro Alto har alla de moderna lyxmärkena dragit in,eleganta fastighetsförmedlingar friar till besökare som funderar på ett andrahem i Portugal. Här och var syns tiggare – dock något färre än i centrala Stockholm. Kort sagt – den som enbart vill se ett land i förfall och kris måste nog gräva djupare.

1.            Kanske har globaliseringen fört med sig något av en trivialisering. Men ändå – i smala gator där nästan bara de gula små spårvagnarna får plats finns ännu mycket av denna stadens mystik, detta som är omöjligt att inte förknippa med Ferdnando Pessoa och hela det poetiska ,tragiska,melankoliska och oförstörbara Portugal, en andlig stad där han har fått en så viktig plats.

           På det relativt nyöppnade pessoamuséet  på Rua Coelho da Rocha 16, kan man se den solida gamla skrivmaskin över vars tangenter en hel akademi av fiktiva poeter gjort sitt spöklika intåg i nittonhundratalslitteraturen. Pessoa är en av de ytterst få poeter i den allra högsta klassen vars  bibliotek finns bevarat i dess helhet. Att digitalt bläddra i dessa volymer från tio- och tjugotal är fascinerande. Uppenbart var mannen en entusiastisk astrolog. Hans intresse för frimureriet och alla konspirationsteorierna kring detta förbund mellan seklerna är påfallande. Ur vilken märklig kompost kan inte en stor diktares verk växa fram ! Och överallt Pessoas egna anteckningar i marginalerna.Lustigt nog med samma spindelvävstunna handstil som man kan se i en annan av de största nittonhundratalsdiktarnas, Jorge Luis Borges, bibliotek i Buenos Aires.