Gissningar och knep

 

             

                 Den bisarra och totalt överdrivna roll som så kallade opinionsundersökningar spelar på tidningarnas nyhetssidor – och förmodligen också i politiken – irriterar mig.

                                 Låt oss anta att vi har en enliters glasbehållare som innehåller blå och vita glaskulor, alla i samma storlek.Av det allmänna färgintryck vi får när vi håller upp den mot ljuset dominerar de blå.Men hur stora är egentligen proportionerna ? Det finns ett säkert sätt att avgöra detta och det är att räkna – och möjligen också kontrollräkna – alla kulorna.

                                 Om vi är för lata för det: hur många kulor måste vi ta ut och räkna för att delmängden skall återspegla helheten ? Och hur mycket behöver vi skaka om för att veta att stickprovet är väl uppblandat med helheten ? Om detta finns en omfångsrik litteratur som går ända tillbaka till de stora matematikerna i renässansens Pisa,Cardano och efterföljarna. Det finns flera solar än stolar i universum,men en lokal iakttagare kan lätt få det motsatta intrycket.

                                 Vad politiker, ledarskribenter ,PR-konsulter och inte minst allmänheten hela tiden måste påminnas om är att det är sannolikheter vi talar om.Med andra ord – rationellt baserade gissningar och inget annat.

                                 I ett system som inte är en sluten glasburk,till exempel den politiska verkligheten, blir alla slutsatser från delen till helheten så mycket mer problematiska.

Vid mycket stora tal - så som de förekommer i fysikens värld - är situationen mycket olik den i begränsade stickpov från begränsade populationer.Om vi sätter tekannan på den heta spisen tenderar vattnet att koka upp. Den nedsänkta termometern ger tydliga besked om det. Vi har att göra med ett labilt system med miljarder beståndsdelar. Här börjar sannolikheten bli något att ta på allvar .

                                 Men dålig matematik  - till exempel att presentera slumpartade differenser som meningsfulla - är sämre än ingen matematik alls.Om folkpartiet i två med tre veckors mellanrum företagna opinionsmätningar uppvisar en skillnad på + 0,2 procent – vad bevisar det ?

                                 Att två  opinionsmätningar har företagits.Ingenting annat.En politik som stirrar sig blind på opinionsmätningar som hönan på kritstrecket har egentligen ingenting alls att säga oss. Den är som speglarna i en hotellhiss;de tjatar till leda om sitt anförtrodda innehåll och inget mer.Att skapa opinioner är betydligt intressantare än att låtsas mäta dem.