Friday, January 1, 2016

DET VÅRAS FÖR ÖVERMÄNNISKAN











De ängsligaste frågar sig idag: hur ska man bevara människan ?Men Zarathustra vågar som den förste och enda: hur ska man övervinna människan ?”

(Så talade Zarathustra, Övers.Tage Thiel)



      Vad i Herrans namn menade Nietzsche?

Det har diskuterats en hel del i den frågan sedan 1800-talet gick ut.

Reaktionerna på ”övermänniskan” har inte varit nådiga.I en vanlig tolkning är det ett darwinistiskt influerat begrepp,som med lätthet lät sig införlivas  sig även i ideologier som Nietzsche uppenbart föraktade.Men vad menade han ? Kanske var det en fråga?



      Det  paradoxala  är att frågan om människans framtid som art senaste decenniet har fått  en ny aktualitet. Nu är bakgrunden inte en missförstådd darwinism utan  två andra bakgrunder,de ekologiska hoten och informationsteknologins explosiva utveckling.Det senaste decenniet har det vuxit  fram en hel litteratur om människans eventuella efterträdare.Titlarna är många ,men den svenske oxfordprofessorn Nick Bostroms ”Superintelligence.Paths,Dangers,Strategies” ( Oxford 2014) är allmänt ansedd som den utförligaste och mest substantiella  i branschen.

     

      Den varelse som nu förutsägs som ett mer eller mindre oundvikligt resultat av en enormt accelererande ekonomisk och teknologisk utveckling  är inte längre en välvuxen starkman. Som Herr Schwarzenegger ser varelsen bestämt inte ut.Det är tveksamt om övermänniskan ,d.v.s.den framtida uniciteten,superintelligensen,över huvud taget har en kropp.Knappast i vanlig mening. Varför skulle den ha det? Den ser kanske  ut som Bahnhofs  långa underjordiska  korridorer med någon kilometer av ödsligt  blinkande skåp ? (Bilden härovan är hämtad från deras reklamsida med tack för lånet.) Eller möjligen är den helt enkelt ett program,som kan välja att bo varhelst det vill och där det finns tillgång till elektrisk energi.Troligen mycket energi.

       SF-litteraturen är skäligen välutrustad med olika dystopier där intellektuellt överlägsna maskiner mer eller mindre våldsamt tar makten över planeten,ja möjligen ännu större områden, från människan. Professor Bostrom diskuterar rätt ingående hur,med vilken hastighet och på vilket sätt,singulariteten ,den överlägsna intelligensen,kommer att dyka upp. Kanske genom program som organiskt utvecklar sig själva ? Och, om det är ett så kallat maktövertagande som vi kan emotse.Eller något mycket långsammare och mer evolutionärt;en historisk process där den mänskliga arten stegvis byter ut sig mot något effektivare och hållbarare ?

      Uppenbart tvivlar Bostrom ,- och många av hans kolleger – inte på att detta kommer att hända.Han gör sina läsare uppmärksamma på att en artificiell intelligens inte nödvändigt behöver kopiera biologiska intelligenser som människors eller hundars.
 Tänkande kan gå till på helt andra sätt. Den under många årmiljoner långsamt uppbyggda energiförsörjningen hos intelligenta djur kan ersättas med elektrisk energi.Inte heller människors och hundars rika  och snabbt växlande känsloliv  är något som vi måste vänta oss..Och – viktigast – inte deras värderingar och målsättningar.

      Tydligen vill Bostrom och hans kolleger tänka sig något i stil med ett fientligt övertagande,och vill förbereda oss på det.

       .Vad hindrar egentligen övergången från bräcklig människa till hållbarare och intelligentare bärare av den mänskliga traditionen ta en stegvis utveckling,en reformism,kunde man kanske säga ?

      Femotonhundratalets linsslipare,hantverkarna bakom teleskopet och så småningom också mikroskopet, inledde nutveckling som kanske kan beskrivas som seendets amancipation från den egna kroppen.Rätt många är numera de som på hjärtkliniken  har sett sitt eget hjärta slå, färdats in i den egna magsäckens ljusröda grotta,ja till och sett sin egen hjärna i tvärsnitt.Den som går in på Nasas hemsida kan studera enskilda stenar på marsytan och besöka en komet.

      Denna oerhörda förstärkning av ett sinnesorgan, som uppenbart evolutionärt var ”avsett” för mera omedelbara syften ,kan möjligen ge en aning om hur det kan gå till.  


      Men hur vet vi vad en superintelligens kan vilja ? Är det verkligen mänskligetens framtida lycka som den självklart har för ögonen.Intelligens levereras,som vi redan vet,inte alls självklart i samma paket som en hög moral.Som Nick Boström påpekar är det ju rent teoretiskt sett möjligt att en superintelligens ser som sitt högsta mål att ofantligt utöka förekomsten av kontorsgem på denna planet.Det blir inte trevligt,

      En väluppfostrad superintelligens förmodas arbeta för mänsklighetens lycka. Som islamofascismens pinsamma  yttringar rätt tydligt visar,kan man ha rätt olika uppfattningar om denna lycka.Så – hur kan vi förebygga att den världshärskande uniciteten visar sig ha en helt annan uppfattning av vad som är bra för mänskligheten – t.ex. att den radikalt avförs från programmet.Med tanke på de enorma mängder mänskligt lidande som framtida årtusenden  rimligtvis kan föra med sig är detta kanske inte det mest oönskade perspektivet.

      De skräckslagna och fascinerade IT-teoretikerna har möjligen missat en poäng här.

      I Schopenhauers tänkvärda filosofi är allt liv ,från solrosor till justitieråd, yttringar av en blind vilja. En vilja som inte vill något särskilt.

      Men det gäller ju mänskligheten också!


No comments:

Post a Comment