Sunday, July 26, 2015

Vid en skådespelerskas grav






           
                      

                      Berenice vid sjuttiotalets slut
                       i Racines  sällsamma drama:
                      Scengolvet är en vidsträckt spegel
                      där hon, behagfullt vilande
                      avnjuter sin egen skönhet
                      De nakna benen pendlar
                      fram och åter.
                      I alexandrinens rytm.
                      Hon ser sitt ansikte
                      blicka upp ur spegelvärlden
                      och det ter sig gåtfullt,
                      som såg hon det
                      för första gången


                     Det är länge sedan nu
                     Full av oklarheter
                     denna tid,
                     men i dess framfart
                     överlevde denna bild
                     och steg ur stenen.
                     Jag såg henne aldrig
                    i någon annan scen
                    än just denna
                    Och min berättelse har inget slut


(Gun Arvidsson 1930-2004.Stenen på katarina kyrkogård,Stockholm)

No comments:

Post a Comment