Det ryska bombflyget övar numera rutinmässigt inflygningen
till uppdragen
mot småländska startbanor och FRA-anläggningarna i
Roslagen.När Öland och Gotland,dessa i praktiken demilitariserade öar ,som väl
tillhör det som Herr Löfvén med en sällsam formulering har kallat ”geografiskt tomma ytor” – kanske
han menar ”avställningsytor” -inte är så
tomma längre utan har undergått halvön Krims öde kan angreppen mot de baltiska
länderna ostört sättas in.
Nu skriver en
Daniel Suhonen – sällsamt nog inte på Aftonbladets utan på Expressens
kultursida – att vi bör undvika att delta i flygövningar i Östersjöområdet.
”Men att trycka Nato inpå Rysslands
gränser - vilket händer om Sverige och Finland skulle gå med - är att höja
konfliktnivån i onödan.”
Det skulle aldrig
falla mig in att misstänka Herr Suhonen för att vara en av de numera allt
oftare uppträdande putinmegafonerna i svensk press. Däremot undrar jag hur han
har det med verklighetskontakten. Man kunde säga,utan att bli onödigt
ohövlig,att han inte har hängt med i vad som faktiskt pågår.
Om den klerikala
diktaturstaten i öst sedan ett par år övar angreppet torde det knappast spela
någon roll vilka emotioner en NATO-övning kan framkalla.Det stadiet är med all
sannolikhet passerat.
I min generation
har vi ju livliga minnen av de intellektuella och konstnärer som i konflikten
mellan det då expansiva sovjetimperiet och den fria världen ville bekänna sig
till en tredje ståndpunkt. Tredje
ståndpunktens anhängare var säkert inga förrädare.Även om man kan undra vad den
forne nazisten Karl Vennberg tänkte på när han skrev om meningsmotståndaren
Eyvind Johnson att han ”knäfallit inför västmakternas blodiga altare”. Sivar
Arnér,Birgitta Trotzig och de andra tyckte sig verkligen se ett alternativ
mellan ställningstaganden.Förmodligen misstog de sig.
De visste för litet om Sovjetstatens verkliga misär, om
polisspionernas DDR,om Rumäniens fängelser.
Skulle man idag
kunna inta en Tredje Ståndpunkt i valet mellan de normala parlamentariska
demokratierna och Putins klerikala och nationalistiska diktatur ? Vad
skulle det vara för val ? Att oligarken och diktatorn Putin har giftmord på
oliktänkande och journalister på programmet och betraktar normala
människorättsorganisationer som icke önskvärda hot är en beklaglig sak.
Men det är inte
argumentet.Vad skulle det innebära att påstå att det finns ett alternativ
mellan demokratisk samhällsordning och en prästerligt och nationalistiskt inspirerad
totalitarism,modell Putin,General Franco eller Doktor Salazar?
Det finns inte. Det finns ingenting där. Tredje
ståndpunkten är idag lika irrelevant som den fromma berättelsen om Bileams
åsna.
En annan sak att
diskutera är hur länge hyckleriet kan fortsättas med att både vara och inte
vara anslutna till NATO ,den västliga alliansen.Den får vi ta en annan dag.
