tag:blogger.com,1999:blog-80947777613434807352024-02-07T00:15:13.014-08:00Lars Gustafsson's BlogLars Gustafssonhttp://www.blogger.com/profile/18312918813422939688noreply@blogger.comBlogger250125tag:blogger.com,1999:blog-8094777761343480735.post-42134650121840530862016-03-11T08:27:00.002-08:002016-03-11T08:27:35.518-08:00Gästartikel:Monika Gyllensköld:Det förgyllda bilbatteriet<br />
<br />
<br />
<br />
<span style="font-size: large;">Ett öppet brev till Roger Mogert </span><br />
<br />
<span style="font-size: large;"><br />
Tack Roger, uppskattar att jag fått ett svar!</span>
<span style="font-size: large;"><br />
Jag har inget emot moderna tillägg i staden. Det viktiga är hur de
utformas och var de placeras. Sedan jag var tonåring på femtiotalet har
jag älskat Stockholm och engagerat mig i arkitekturfrågor. Har också
gått ett år på konstakademiens arkitektutbildning. Redan när jag var
sexton år skrev jag protester mot Hjalmar Mehrs förödande inflytande och
rasering av Stockholms innerstad. Det är faktiskt ni socialdemokrater
och moderater som bidragit till förstörelsen av att ovärderliga
byggnader helt i onödan försvunnit ur stadsbilden. Sagerska huset vid
Hamngatan, Sergels ateljé med många fler... Det känns som ett hån att
man på Sergelgatan, genom en liten staty av Sergel, blir påmind om att
här rev man hans ateljé, som kunnat stå kvar omgiven av de nya höghusen.
Delar av Klarakvarteren hade kunnat bevarats och förnyats delvis och vi
hade fått en stadsmiljö värd att röra sig i.<br />
Köpenhamn kommer att ersätta Stockholm som turistmål, när ni snart även
lyckats förstöra de få attraktiva stadsrum som finns kvar att glädja sig
åt.<br />
Ni politiker borde förstå att vackra miljöer stimulerar människor, även
om inte alla förstår det förrän det är försent. Människor blir
deprimerade av dåliga stadsmiljöer, trista plåtfasader utan gestalt; där
ögat halkar vidare utan något intressant att stanna inför. Har du
kommit från söder med bil över Centralbron och hamnat nedanför Klara
kyrka vid Vattugatan? Man får ångest av att hamna där. Det borde vara
kriminellt att skapa sådana stadsmiljöer. Ni borde också förstå vikten
av att bevara Stockholms historia. Utan historia tappar vi vår
identitet. Varför river ni Kolingsborg, som var en uppskattad mötesplats
för unga människor och ritat av en av våra främsta arkitekter, Artur
von Schmalensee. Ni bryr er inte om någonting annat än pengar och en
kortvarig Sten Nordin "sätta ned foten" politik. Slussen kompromissen är
en fullkomlig skandal! Så ofattbart dyrbart och obegåvat beslut!<br />
Hur kan ni i framtiden stå med ansvar för att dra en stor trafikled
utmed Skeppsbron där den medeltida staden drunknar i buller och trafik
som mynnar i en T-korsning som leder ingenstans. Det har en gång har
skapats en världsberömd intressant arkitektonisk lösning på
slussenfrågan, som ni i tid kunnat räddat till ett försumbart pris i
jämförelse med var ni hamnat i dag. Det är faktiskt väljarnas
skattepengar ni bollar med på ett ansvarslöst vis. Mitt förtroende för
politiker har med åren sjunkit katastrofalt.</span>
<span style="font-size: large;"><br />
Läser DN i dag och ser att ni nu också lyckats klubba igenom placeringen
av Nobelhuset på Blasieholmen så ofattbart dumt, när det finns flera
mycket bra alternativ till placering. Vet att detta beslut är emot många
stockholmares och väljares vilja. Pengarna och politikerna vinner som
vanligt. Vi väntade oss inte något annat. Men man tappar lusten att
rösta.<br />
Nästa vansinniga projekt, att bygga en jättelik Apples butik i
Kungsträdgården, ett nytt kommersiellt projekt. På vilket sätt skulle
det bli positivt? Har vi inte nog med shopping och gallerior i
innerstaden? Kungsträdgården är en Park! Gå tillbaka till femtiotalet
och titta på det fina provisoriska men mycket vackra glashus "Tre
sekler" som stod där en gång. Det borde bli en förebild för ett nytt och
attraktivt inneställe för oss som vill ha en levande stad.</span>
<span style="font-size: large;"><br />
Monika Carlheim-Gyllensköld</span><br />
<span style="font-size: large;"><img class="ajn bofPge" id=":0_1" name=":0" src="https://plus.google.com/u/0/_/focus/photos/public/AIbEiAIAAABECL6n98_plIyIpQEiC3ZjYXJkX3Bob3RvKihmYjg5OTc5NjFiOGQ3NTg2ZGVmNTZjZGZmOWM1MDcyOTFhZDRjZTA4MAH4cSTdJuVRaaaAsVa9O_4d-4hHFA?sz=24" /></span>Lars Gustafssonhttp://www.blogger.com/profile/18312918813422939688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8094777761343480735.post-89099585773967713792016-03-06T04:51:00.002-08:002016-03-06T04:51:35.120-08:00Återbesöket – Gunnar Ekelöfs ’Färjesång’
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:Baskerville;
panose-1:2 2 5 2 7 4 1 2 3 3;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-2147483549 0 0 0 507 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:18.0pt;
mso-bidi-font-size:12.0pt;
font-family:Baskerville;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-fareast-language:JA;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:72.0pt 90.0pt 72.0pt 90.0pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style>
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<u><span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjymh8glB0CqSlixICpBYkAULvLz3W4ua0AdC1G5TVD39CSi_luVCcyqHpXYi-orHsnqUjx9pBIWVT4c9SMzra-yo-zn5XVJ18qinbbIQI_hBDA_033HtwtOSFS-BB4eZyq3l43jYt1DwfM/s1600/IMG_5288.JPG" imageanchor="1"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjymh8glB0CqSlixICpBYkAULvLz3W4ua0AdC1G5TVD39CSi_luVCcyqHpXYi-orHsnqUjx9pBIWVT4c9SMzra-yo-zn5XVJ18qinbbIQI_hBDA_033HtwtOSFS-BB4eZyq3l43jYt1DwfM/s320/IMG_5288.JPG" width="240" /></a></span></u></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;">I orostider som denna – förkrigstid, folkvandringstid - kan
det bli självklart att söka sig till kanon. Den ger en dyrbar hemkänsla i en
allt svårbegripligare värld. Med kanon menar jag den litteratur,som en gång
skriven, inte kan tänkas bort igen.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Gunnar Ekelöfs
”Färjesång” utkom i Stockholm 1941.Det välbevarade exemplar av första upplagan
som jag hade turen att hitta i Rönnells Antikvariat strax före jul har jag haft
svårt att skiljas från sedan dess.Redan dess fysiska gestaltning – något av det
bästa i den tidens bokkonst,ger en njutning.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Bakom det vackra
omslaget och Stig Åsbergs ännu vackrare försättsblad gömmer sig några av det
svenska nittonhundratalets viktigaste dikter. Och det innanför åttiotre sidor –
kanske värt att lägga märke till i en tid när wordprogrammets lockelser
frambringar broilers till diktsamlingar på över tusen sidor.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Här finns
mästerverk;”En värld är varje människa”,”Eufori”,”Jag tror på den ensamma
människan” och den märkliga och ändlöst tänkvärda dikten ”Du säger ’jag’ och
’det gäller mig’” med det märkliga omkvädet ”I verklighet är du ingen”. </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>”Färjesång” låg
alltså färdig 1941. Vad är det egentligen som den försöker säga ? Att vi <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>bör övervinna världen ?</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>”Jag sjunger om
det enda som försonar,</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>det enda
praktiska, för alla lika:</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Hur sällan mänskan
äger makt </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>att avstå makt!</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Att avstå jag och
talan, </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>det enda som ger
makt.”</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;">Det är tankar som har djupa rötter i de ostasiatiska
kontemplativa traditionerna;Tao och Zen. Du blir fri i det ögonblick du slår
dig ner i en själens mörka biograf och lär dig uppfatta dina tankar och
lidelser som ett fastlagståg av skuggbilder däruppe på duken.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Det är ord som
lätt kan missuppfattas i en tid när världsläget och moralen tycks mana till
handling, och mycket riktigt har Ekelöf lagt in ett varningsord på en av bokens
sista sidor. Dikterna heter det, får inte misstolkas som uttryck för defaitism.Utan
det handlar om ”en fösvarsattityd mot varje form av totalitär narkos,också mot varje
slag av lättköpt säkerhetskänsla och tillförsikt.” Det är tänkvärda ord, också
idag.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Så är det då den
ofta antologiserade :</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>”En värld är varje
människa,befolkad</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>av blinda varelser
i dunkelt uppror</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>mot jaget konungen
som härskar över <span style="mso-tab-count: 1;"> </span>dem.”</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;">Idén är inte ny. Den finns hos de gamla arabiska
mystikerna,Averroes och Avicenna.Och den finns hos Hippolyte Taine,som tänker
sig det undermedvetna som ett slags desorganiserad folkmassa av idéer oh
impulser som kan gruppera sig – ungfär som ett politiskt parti – och där
majoriteten blir till medvetet tänkande.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Idén kan påminna
om Tomas Tranströmers så ofta citerade ”Romanska bågar” där varje människa ses
som en katedral.Men idén är inte riktigt densamma:</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>”Skäms inte för att du
är människa,var stolt!</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;">Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;">Du blir aldrig färdig,och det är som det skall”</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Tomas Tranströmers
väldiga inre människa andas frid, den är ett andaktsrum.(Inspirationen var Domen
i Pisa) Dikten har övertagit något av den italienska arkitekturens utopi ,som
Albert Magnus dröm om stadsbilden som ett uttryck för ett harmoniskt samhälle.
(Så långt från dagens stadsbilder.). Ekelöfs inre rymd liknar snarare en
upprörd massdemonstration.De inre människorna,de möjliga, befinner sig i
dunkelt uppror.Vad vill de ?</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>De vill bli
verkliga.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></div>
Lars Gustafssonhttp://www.blogger.com/profile/18312918813422939688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8094777761343480735.post-23991393153208084212016-01-06T12:35:00.003-08:002016-01-06T12:35:50.745-08:00 BOKSTÄVERNA
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:78;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1791491579 18 0 131231 0;}
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:78;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1791491579 18 0 131231 0;}
@font-face
{font-family:Baskerville;
panose-1:2 2 5 2 7 4 1 2 3 3;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-2147483549 0 0 0 507 0;}
@font-face
{font-family:Palatino;
panose-1:2 0 5 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:3 0 0 0 1 0;}
@font-face
{font-family:华文宋体;
mso-font-charset:80;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:647 135200768 16 0 262303 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:18.0pt;
mso-bidi-font-size:12.0pt;
font-family:Baskerville;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-fareast-language:JA;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:72.0pt 90.0pt 72.0pt 90.0pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style>
<br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="RU" style="font-family: Palatino; font-size: 48.0pt; mso-ansi-language: RU; mso-bidi-font-family: Palatino; mso-fareast-font-family: 华文宋体;"> ηεμμα</span></b><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="EL" style="font-family: Palatino; font-size: 48.0pt; mso-ansi-language: EL; mso-bidi-font-family: Palatino; mso-fareast-font-family: 华文宋体;"></span></b></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EL" style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-spacerun: yes;"> <span style="font-size: large;"> </span></span></span></div>
<span style="font-size: large;"></span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;">Om jag hade fötts som kines…</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;">Om jag hade fötts som kines hade jag med största sannolikhet
inte skrivit denna text. Jag hade som barn omkommit i någon av de ohyggliga
hungerkatastrofer som drabbade landet decennierna efter min födelse.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Men anta att jag
hade haft tur! Då hade jag alltså vuxit in i ett annat skriftsystem, med helt
andra anspråk och andra regler. I stället för <span> </span>tjugoåtta tecken plus det tomma tecknet ,- som
inte skall underskattas – hade jag fått lära mig tusentals ideogram.(En av de
vanligaste ordböckerna har 10 000) Ibland tänker jag på detta västerländska fonetiska
alfabet som blev mitt och hur jag har använt otaliga timmar av mitt liv med att
blanda, kupera och placera ut dessa tecken. I mardrömmar kan jag se den långa <i>strängen </i>,den otäcka sträng av bokstäver
som skulle slingra sig fram över åkrar ,myrar, blockmarker från <span> </span>mitt arbetsbord om man drog ut texten ur de
rätt många böcker jag har publicerat, till en enda rad. </span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Bokstäverna kom i
småskolans första klass i en läsebok, som mina klasskamrater ilsket förhånade
för att min mamma hade försett den med ett skyddsomslag av gammal vaxduk med
blå och vita cirklar. Medan alla andra hade mer eller mindre snygga
pappersomslag.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;">Detta skapade hos mig ett slags motstånd, en motvilja mot ”bokstävlarna”
,som jag aldrig riktigt har övervunnit.Lustigt nog känner jag alltid en egendomlig
lättnad när jag sätts <span> </span>att stava mig fram
genom en gammalgrekisk, en cyrillisk , ja till och med en hebreisk text.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Bakom dessa
förnäma uråldriga alfabet gömmer sig <span> </span>ingen obehaglig kolerisk småskollärarinnalärarinna.
De är, liksom den underbart innehållsrika <span> </span>notskriften, som skall läsas horisontalt och
vertikalt på samma gång, obefläckade .De har ingenting fientligt över sig. Ur
djupet av deras former stiger uråldriga bilder fram: det hus som hebreiska Beth
bygger,skeppet Shin som seglar med tre master,ormen som slingrar i Lahmed. För
att inte tala om de grekiska bokstäverna,där Phi,Pi och den stolta tjuren Alef
alltid har varit mina favoriter.För att nu inte tala om stora Omega, denna
muntra mätarlarv på väg mot en oändlighet, som hon dock aldrig når.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Dessa ursprungliga
småskolans bokstäver hade färger. Jag minns naturligtvis inte längre om det var
läsebokens färger eller min egen intuitiva uppfattning; Ö är självklart grön, E
är ljusröd, I är djupröd,och A är gul. Det smittade av sig till ljuden.Det
mörka U (som i västmanländska ”djuren”) är mörkgrön på gränsen till
novemberskymning, medan det något ljusare U (som i ”uppställning” ) är ljusgrönt.
X är en kråka som kraxar och som bokstav är den följaktligen alldeles svart.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Det räcker inte
med att kunna läsa. Skriva måste man ju också kunna. Så sent som för ett par år
sedan pågick en livlig debatt i Tyskland om hur barnen skall lära sig skriva.
De traditionellt mera konservativa sydliga förbundsstaterna höll fast vid den
traditionella metod som jag mötte i skolan och som nu är avskaffad både i
Sverige och USA; att lära sig en skrivstil med sammanbundna bokstäver som
förväntas utvecklas till en personlig handstil. Alternativet i Tyskland norra
förbundsstater, USA och i det moderna Sverige -<span>
</span>– att lära barnen skriva med mer eller mindre förenklade tryckbokstäver
från början, förväntades möjligen också leda till en personlig handstil. Det
gör den inte, kan jag fastställa efter att ha följt fyra barn i deras
utveckling. </span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Hellre det än det
avskyvärda välskrivandet i min egen skoltid. Finmotorik har författaren till
dessa rader aldrig kunnat skryta över. Bläckplumparna, som utlöste förutsägbara
raseriutbrott från lärarinnan, de skarpa stålpennorna som under timmens gång
skar allt djupare in i höger pekfinger – allt formade sig till en raffinerad
tortyr. Särskilt hatade jag skrivbokstäverna stora F och lilla S,som var
alltför lätt att vända bakfram.Den senare framkallar fortfarande ett slags
vikarierande panik när jag skall skriva upp det numera så flitigt använda
@-tecknet. Pennan måste rotera minst tre varv innan jag vågar mig in i det inre
av detta tecken.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Vilken oerhörd
lättnad när jag fick min första skrivmaskin !Hade jag varit ådömd att skriva
allt för hand i hela mitt liv hade jag med säkerhet aldrig blivit författare.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;">Skrivmaskinen, denna mänsklighetens vän och befriare<span> </span>(Minst åttio volymer har jag skrivit<span> </span>med två pekfingrar och höger tumme)<span> </span>visade sig bara vara ett första steg på en
befrielsens bana. Underbara elektroniska skrivprogram ! Friheten att gå in med
prompten varhelst man vill i en text, som alltså i princip är friheten att skriva
i början i mitten och på slutet i samma arbetspass har alltid kommit mig att
tänka på fångarnas kör i Beethovens opera Fidelio, när de stiger upp i
dagsljuset ur sitt underjordiska fängelse.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;">*<span> </span>Lästips: Artiklarna <i>Alfabet</i> och <i>Hebreiska alfabetet </i>på Wikipedia</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
Lars Gustafssonhttp://www.blogger.com/profile/18312918813422939688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8094777761343480735.post-6658555680282209012016-01-01T03:00:00.000-08:002016-01-01T03:00:46.549-08:00DET VÅRAS FÖR ÖVERMÄNNISKAN<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: large;"></span></div>
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgX6WkvTJ4hA2f6D69AnSYrN-RddMMDKiTtGoSWjQ_9Te44Gk5FpXPVSfE75QCDm2MTZZ15lWip0P0T4VLxKq4pxiWPtpWaT9ObPDYCazX-pWMGCMH7qc7kvHCDOP9ka3AIpF3tAgS5-7nB/s1600/Det+va%25CC%258Aras+fo%25CC%2588r+o%25CC%2588verma%25CC%2588nniskan.png" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="159" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgX6WkvTJ4hA2f6D69AnSYrN-RddMMDKiTtGoSWjQ_9Te44Gk5FpXPVSfE75QCDm2MTZZ15lWip0P0T4VLxKq4pxiWPtpWaT9ObPDYCazX-pWMGCMH7qc7kvHCDOP9ka3AIpF3tAgS5-7nB/s320/Det+va%25CC%258Aras+fo%25CC%2588r+o%25CC%2588verma%25CC%2588nniskan.png" width="320" /></a></div>
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}
@font-face
{font-family:Baskerville;
panose-1:2 2 5 2 7 4 1 2 3 3;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-2147483549 0 0 0 507 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:18.0pt;
mso-bidi-font-size:12.0pt;
font-family:Baskerville;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-fareast-language:JA;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:72.0pt 90.0pt 72.0pt 90.0pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
</style>
<br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 2cm;">
<br /></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 2cm;">
<br /></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 2cm;">
<span style="font-size: large;"><i><span style="line-height: 150%;">De ängsligaste frågar sig idag: hur ska man bevara människan ?Men
Zarathustra vågar som den förste och enda: hur ska man övervinna människan ?”</span></i></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 2cm;">
<span style="font-size: large;"><i><span style="line-height: 150%;">(Så talade Zarathustra, Övers.Tage Thiel)</span></i></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 2cm;">
<br /></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"> Vad i Herrans namn
menade Nietzsche?</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;">Det har diskuterats en hel del i den frågan sedan 1800-talet
gick ut.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;">Reaktionerna på
”övermänniskan” har inte varit nådiga.I en vanlig tolkning är det ett
darwinistiskt influerat begrepp,som med lätthet lät sig införlivas sig även i ideologier som Nietzsche uppenbart
föraktade.Men vad menade han ? Kanske var det en fråga?</span></span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjg4rPl2CRznfwmBtdcWkwq-TnsjbxHUnvRnTb_hLoNBBw6Ri0KWaRix41a93AGQzewtM23h-r_G0uY7SLMKDtT5Eyjf3soXaFxQ8Nz_lBoQPQD5VzfEclUUyNbhHVSnX1cr5M5b5qz9jwh/s1600/Niettsche+som+ung+professor.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjg4rPl2CRznfwmBtdcWkwq-TnsjbxHUnvRnTb_hLoNBBw6Ri0KWaRix41a93AGQzewtM23h-r_G0uY7SLMKDtT5Eyjf3soXaFxQ8Nz_lBoQPQD5VzfEclUUyNbhHVSnX1cr5M5b5qz9jwh/s1600/Niettsche+som+ung+professor.jpg" /></a></div>
<br /></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"> Det paradoxala
är att frågan om människans framtid som art senaste decenniet har
fått en ny aktualitet. Nu är bakgrunden
inte en missförstådd darwinism utan två andra bakgrunder,de ekologiska hoten och informationsteknologins
explosiva utveckling.Det senaste decenniet har det vuxit fram en hel litteratur om människans
eventuella efterträdare.Titlarna är många ,men den svenske oxfordprofessorn
Nick Bostroms ”Superintelligence.Paths,Dangers,Strategies” ( Oxford 2014) är
allmänt ansedd som den utförligaste och mest substantiella i branschen.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"> </span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"> Den varelse som nu
förutsägs som ett mer eller mindre oundvikligt resultat av en enormt
accelererande ekonomisk och teknologisk utveckling är inte längre en välvuxen starkman. Som Herr Schwarzenegger ser varelsen bestämt inte ut.Det är tveksamt om övermänniskan ,d.v.s.den
framtida uniciteten,superintelligensen,över huvud taget har en kropp.Knappast i
vanlig mening. Varför skulle den ha det? Den ser kanske ut som Bahnhofs långa underjordiska korridorer med
någon kilometer av ödsligt blinkande
skåp ? (Bilden härovan är hämtad från deras reklamsida med tack för lånet.) Eller möjligen är den helt enkelt ett program,som kan välja att bo varhelst det vill och där det finns tillgång till elektrisk energi.Troligen mycket energi.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"> SF-litteraturen är skäligen välutrustad med
olika dystopier där intellektuellt överlägsna maskiner mer eller mindre
våldsamt tar makten över planeten,ja möjligen ännu större områden, från
människan. Professor Bostrom diskuterar rätt ingående hur,med vilken hastighet
och på vilket sätt,<i>singulariteten</i>
,den överlägsna intelligensen,kommer att dyka upp. Kanske genom program som
organiskt utvecklar sig själva ? Och, om det är ett så kallat <i>maktövertagande</i> som vi kan emotse.Eller något mycket långsammare och mer evolutionärt;en historisk process där den mänskliga arten stegvis byter ut sig mot något effektivare och hållbarare ? </span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"> Uppenbart tvivlar Bostrom
,- och många av hans kolleger – inte på att detta kommer att hända.Han gör sina
läsare uppmärksamma på att en artificiell intelligens inte nödvändigt behöver
kopiera biologiska intelligenser som människors eller hundars.</span></span><br />
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"> Tänkande kan gå
till på helt andra sätt. Den under många årmiljoner långsamt uppbyggda
energiförsörjningen hos intelligenta djur kan ersättas med elektrisk energi.Inte
heller människors och hundars rika och
snabbt växlande känsloliv är något som
vi måste vänta oss..Och – viktigast – inte deras värderingar och målsättningar.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"> Tydligen vill
Bostrom och hans kolleger tänka sig något i stil med ett fientligt
övertagande,och vill förbereda oss på det.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"> .Vad hindrar egentligen övergången från bräcklig
människa till hållbarare och intelligentare bärare av den mänskliga traditionen
ta en stegvis utveckling,en <i>reformism</i>,kunde
man kanske säga ?</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"> Femotonhundratalets
linsslipare,hantverkarna bakom teleskopet och så småningom också mikroskopet,
inledde nutveckling som kanske kan beskrivas som seendets amancipation från den
egna kroppen.Rätt många är numera de som på hjärtkliniken har sett sitt eget hjärta slå, färdats in i
den egna magsäckens ljusröda grotta,ja till och sett sin egen hjärna i
tvärsnitt.Den som går in på Nasas hemsida kan studera enskilda stenar på
marsytan och besöka en komet.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"> Denna oerhörda
förstärkning av ett sinnesorgan, som uppenbart evolutionärt var ”avsett” för
mera omedelbara syften ,kan möjligen ge en aning om hur det kan gå till. </span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
</div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"> Men hur vet vi vad
en superintelligens kan vilja ? Är det verkligen mänskligetens framtida lycka
som den självklart har för ögonen.Intelligens levereras,som vi redan vet,inte
alls självklart i samma paket som en hög moral.Som Nick Boström påpekar är det
ju rent teoretiskt sett möjligt att en superintelligens ser som sitt högsta mål
att ofantligt utöka förekomsten av kontorsgem på denna planet.Det blir inte
trevligt,</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"> En väluppfostrad superintelligens
förmodas arbeta för mänsklighetens lycka. Som islamofascismens pinsamma
yttringar rätt tydligt visar,kan man ha rätt olika uppfattningar om denna
lycka.Så – hur kan vi förebygga att den världshärskande uniciteten visar sig ha
en helt annan uppfattning av vad som är bra för mänskligheten – t.ex. att den radikalt
avförs från programmet.Med tanke på de enorma mängder mänskligt lidande som framtida
årtusenden rimligtvis kan föra med sig
är detta kanske inte det mest oönskade perspektivet.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"> De skräckslagna
och fascinerade IT-teoretikerna har möjligen missat en poäng här. </span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"> I Schopenhauers
tänkvärda filosofi är allt liv ,från solrosor till justitieråd, yttringar av en
blind vilja. En vilja som inte vill något särskilt.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"> Men det gäller ju
mänskligheten också!</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
Lars Gustafssonhttp://www.blogger.com/profile/18312918813422939688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8094777761343480735.post-71286898227735744672015-12-16T16:36:00.001-08:002015-12-16T16:36:29.469-08:00Christopher Middleton,English Poett and Translator,US Professor
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"Baskerville Old Face";
panose-1:2 2 6 2 8 5 5 2 3 3;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:3 0 0 0 1 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-font-family:"Times New Roman";}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-fareast-language:JA;}
@page WordSection1
{size:612.0pt 792.0pt;
margin:72.0pt 90.0pt 72.0pt 90.0pt;
mso-header-margin:36.0pt;
mso-footer-margin:36.0pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style>
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<u><span style="font-family: "Baskerville Old Face"; font-size: 18.0pt; line-height: 150%;">Christopher Middleton</span></u></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-family: "Baskerville Old Face"; font-size: 18.0pt; line-height: 150%;">Christopher
Middleton,dessen tiefes,umfangreiches und ausserordentlich persöhnlich
artikuliertes Werk,besonders die Poesie,in suveräner Weise die Erfahrungen
einer Generation zu fangen wusste,mit oft genialer Einfachheit,war vielleicht
der letzte in der Folge von<span style="mso-spacerun: yes;">
</span>Larkin,Simpson und Betjeman.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-family: "Baskerville Old Face"; font-size: 18.0pt; line-height: 150%;">Ihr die ihr diesen
distinguished professor in der University of Texas nie unterrichten gehört
habt,weisst sicher nicht welcher wunderbarer Lehrer dieser Professor of
Germanic Studies,war.In seinen <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Analysen von Rilke,Hölderlin und Goethe wurde
er ein Freund und inspirierter Dolmetscher von diesen<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Freunden unter den Toten.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-family: "Baskerville Old Face"; font-size: 18.0pt; line-height: 150%;">Zu denen er auch jetzt
gehören soll.</span></div>
<h2>
</h2>
Lars Gustafssonhttp://www.blogger.com/profile/18312918813422939688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8094777761343480735.post-39567514921845572252015-12-03T06:27:00.002-08:002015-12-03T06:27:36.915-08:00SÄLLSAMMA SAKER HÄNDER IBLAND<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgNvhX2VIUNSp8A5FeY3aWqmpbtowBiRp79fmPcrsMKO-4GzPdWhX6El86ySnxuctbzFQHMnKPyW0xAXcVGFFat7aPcKCDvz193M6Cm3GZY1qVo7rQ51Qgdf2WnO3tTtdaHH8gNFZHqxYRY/s1600/hellsing_lennart_11.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgNvhX2VIUNSp8A5FeY3aWqmpbtowBiRp79fmPcrsMKO-4GzPdWhX6El86ySnxuctbzFQHMnKPyW0xAXcVGFFat7aPcKCDvz193M6Cm3GZY1qVo7rQ51Qgdf2WnO3tTtdaHH8gNFZHqxYRY/s320/hellsing_lennart_11.jpg" width="222" /></a></div>
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:Times;
panose-1:2 0 5 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:3 0 0 0 1 0;}
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:Verdana;
panose-1:2 11 6 4 3 5 4 4 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:3 0 0 0 1 0;}
@font-face
{font-family:Verdana;
panose-1:2 11 6 4 3 5 4 4 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:3 0 0 0 1 0;}
@font-face
{font-family:Baskerville;
panose-1:2 2 5 2 7 4 1 2 3 3;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-2147483549 0 0 0 507 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:18.0pt;
mso-bidi-font-size:12.0pt;
font-family:Baskerville;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-fareast-language:JA;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:72.0pt 90.0pt 72.0pt 90.0pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<br /><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;">Sällsamma saker händer ibland.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;">När Stockholms 19e poesifestival skulle invigas</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;">stod jag ett par minuter i kulissen tillsammans med Operans
nya stjärna,sopranen Maja Frydén och den fantastiske saxofonisten Charlie
Malmberg. Litet nervöst fingrande över klaffarna som musiker ofta gör inför en
viktig entré ,började Charlie plocka fram en sång som vi alla i min generation
har i huvudet.Maja plockade upp den<span> </span>i
pianopianissimo och jag instämde blygt,inte riktigt van att samsjunga på den
nivån.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Melodin som kom
till oss – ja, den <i>kom</i> faktiskt till
oss – var den om om Trollkarlen i Indialand som förvandlade sig själv till ett
glas saft som han drack upp </span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span></span><span><br />
<br />
</span><span style="font-family: Verdana;"></span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><i><span style="line-height: 150%;">I Indialand bak Himalajas rand<br />
där händer det konstiga saker iblan.<br />
Där Bodde en trollkarl han trollade så,<br />
att åtta blev nitton och nitton blev två.</span></i></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Det ledde till ett
livligt men lågmält samtal om<span>
</span>författaren till denna lysande nonsensdikt.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span><i>Men solen sken het över risfält och älv,<br />
och trollkarln blev törstig och drack opp sig själv.<br />
Det skedde av misstag som ni nog förstår<br />
och det har han ångrat i sjuhundra år.</i></span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Och nästa morgon
kunde vi alltså läsa att Lennart Hellsing hade dött. Sällsamma saker händer
ibland.Ville han påminna oss ? I så fall lyckades han.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>I dessa tider när
det kanske handskas litet vårdslöst med klassikerbegreppet här och var,kan det
kanske vara dags att komma med en definition.En klassiker,t.ex. Mozart,Bach , är
en,vars existens inte kan tänkas bort ur historien när den väl har inträtt där.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>I svensk lyrik ?
Stagnelius,Bellman,Gunnar Ekelöf,Evert Taube (absolut) <span> </span>.Några klassiker översätts till många
språk,t.ex.min döde vän,västeråsaren Tomas Tranströmer. <span> </span>Andra inte.Det påverkar inte det klassiska. </span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Vad skulle det ha
inneburit att ha lyckats översätta: </span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span><i>”</i></span><i><span style="font-family: Times; line-height: 150%;"> </span></i><i><span style="line-height: 150%;">Filip Glad i Filipstad</span></i><i><span style="line-height: 150%;"> kokte en gryta med <span> </span>marmelad:
Socker, citron och getingbon, <span> </span>peppar
<span> </span>och salt och en julegalt, fjorton <span></span>hinkar med <span> </span>tjära.
”</span></i></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span><span style="line-height: 150%;">Vi har förlorat en klassisk poet.</span></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span><span style="line-height: 150%;">Men, - har jag inte just sagt att klassiker är den som vi inte kan förlora?</span></span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<span style="font-size: large;"><i> </i></span><br /><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<br />Lars Gustafssonhttp://www.blogger.com/profile/18312918813422939688noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8094777761343480735.post-50396509208807128402015-11-08T02:54:00.002-08:002015-11-08T02:54:59.245-08:00 Stämpelur och andra tyranner<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: small;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdRa2OB3JHxDWU54lXYZrDtPlmq1SjzKg51sJZZEpArVD3O4OwL9MxuC-_3WwndICl1P2WfK1HKa6jAwrox15H3TYHvWr5L7fbhx21-V0KEEr_GVJGGxV6Su12Bvv9oWMNCgaOLCqGPgdy/s1600/IMG_5079.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdRa2OB3JHxDWU54lXYZrDtPlmq1SjzKg51sJZZEpArVD3O4OwL9MxuC-_3WwndICl1P2WfK1HKa6jAwrox15H3TYHvWr5L7fbhx21-V0KEEr_GVJGGxV6Su12Bvv9oWMNCgaOLCqGPgdy/s320/IMG_5079.JPG" width="240" /></a></span></div>
<br />
<span style="font-size: small;"><br /></span>
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:78;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1791491579 18 0 131231 0;}
@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}
@font-face
{font-family:Baskerville;
panose-1:2 2 5 2 7 4 1 2 3 3;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-2147483549 0 0 0 507 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:18.0pt;
mso-bidi-font-size:12.0pt;
font-family:Baskerville;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-fareast-language:JA;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:72.0pt 90.0pt 72.0pt 90.0pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style>
<br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><u><span style="line-height: 150%;">Stämpelur och andra tyranner</span></u></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;">Vad tid egentligen är, vet<span>
</span>ingen så noga. Augustinus överlät frågan åt Gud, som,om någon,borde
veta. Tid och rum är åskådningsformer,sade Immanuel Kant,alltså sätt att åskådliggöra
någonting,vars innersta natur inte är åtkomlig för oss .</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Tid är det som
klockor mäter, föreskrev Einstein.Definitionen har,som alla vet, en rad
konsekvenser. En är att <span> </span>samtidighet
mellan separata händelser <span> </span>i någon
absolut mening inte existerar.Två händelser kan till och med förefalla
samtidiga ur den ena händelsens perspektiv men<span>
</span>inte sedda från den andras. En annan konsekvens är att <span> </span>är tänkbara om vilka vi inte vet om de är
kommande eller förflutna.</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Tid görs alltså åskådlig
med klockor. Som klockor kan vad som helst begagnas som uppvisar en obruten rad
av händelser med lika intervall. Solens dagliga färd över himlavalvet, pendelns
majestätiska rörelser i ett <span> </span>gammalt
tornur,snabba vibrationer i en kristall – alla sådana system kallas harmoniska
oscillatorer och typiskt är att deras formel kräver tillgång till begreppet tid.
Dessa förlopp skapar en mätbar tid. Vad tid egentligen är, förklarar de inte.När
vi ser pendeln röra sig i det gamla vägguret är det inte tid vi ser utan
händelser.Men tiden själv är inte händelser.Den är ett oundvikligt något där de
låter sig ordnas och mätas.</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Hur ser då tid ut om
vi tar bort pendlarnas enformiga tickande? Heidegger hade en idé: I den
absoluta långtråkigheten,tiden så att säga avklädd sina kalsonger,visar den sin
egentliga natur. Den tomhet som inställer sig i den radikala långtråkigheten, är
den mänskliga existensens egen tomhet, Kierkegaards frihetsrum med dess
svindelkänsla.</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Rüdiger Safranskis,
som alltid ,briljanta nya bok heter ”Zeit” (Hanser.München 2015) och är något
av en sammanfattning. Perspektivet är vad tiden gör med oss och vad vi gör med
tiden.Vad Rüdiger Safranski, fjolårets Thomas Mannpristagare ,författare till
utmärkta böcker om Schopenhauer och Nietzsche, vet inte heller han vad tiden
är.Men vad den gör med oss, - om det vet han mycket.</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Om klockornas
makt. I ett av bokens allra bästa kapitel diskuterar han vad de har betytt för
vår civiliisation.Med den framväxande industrialismen och behovet av samarbete
mellan människa och maskin blir tiden, generaliserad till tidszoner,den
suveräne härskaren. Endast jämförbar i makt och overklighet med den andra stora
fiktion som styr våra liv: penningen.</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Med sällsynta
undantag infinner sig bussen exakt på minuten vid min lokala hållplats:jag tror
inte många grubblar på en precision,som på Cervantes tid skulle ha tett sig
magisk.Och vilka lidanden vållar inte denne ansiktslöse furste,<i>punktligheten</i>,varje dag ! Norbert
Elias,socialhistorikern,ville på fullt allvar pröva tanken att det inte finns
någon kantiansk tid.Hela tidsbegreppet ,menade han,är en social
överenskommelse.</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Safranskis
analyser,av den, - <span> </span>liksom en rad andra
aspekter av tiden så som den gestaltar sig för oss är djupa och präglade av
hans enorma idéhistoriska beläsenhet.Det är underbart att det ännu finns någon
som kan skriva popilärvetenskap på denna nivå.</span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
Lars Gustafssonhttp://www.blogger.com/profile/18312918813422939688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8094777761343480735.post-15538062777502980052015-11-04T03:22:00.003-08:002015-11-04T03:22:21.003-08:00 On Connectedness<span style="font-size: 24.0pt;"> </span>
<style>@font-face {
font-family: "New York";
}@font-face {
font-family: "Cambria Math";
}p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 0.0001pt; font-size: 12pt; font-family: "New York","serif"; }p.MsoFootnoteText, li.MsoFootnoteText, div.MsoFootnoteText { margin: 0cm 0cm 0.0001pt; font-size: 12pt; font-family: "New York","serif"; }span.MsoFootnoteReference { position: relative; top: -3pt; }span.FootnoteTextChar { }.MsoChpDefault { font-size: 10pt; font-family: "New York","serif"; }div.WordSection1 { page: WordSection1; }</style>
<br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhavIQ4A9HQ88MO9KPghrTRTTXvcWmbfT8mLbMj2VLG7w7CsbMfRTS_znqzqF6ogznEWLk4mQbbBNMF53fiWex9SVZSrm4pyjzfI6cY3X0vGM4_4g-fYliiIwgMM7_hPpIh-Ls9rB3EnVyL/s1600/P1010068_1.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhavIQ4A9HQ88MO9KPghrTRTTXvcWmbfT8mLbMj2VLG7w7CsbMfRTS_znqzqF6ogznEWLk4mQbbBNMF53fiWex9SVZSrm4pyjzfI6cY3X0vGM4_4g-fYliiIwgMM7_hPpIh-Ls9rB3EnVyL/s320/P1010068_1.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span><span style="font-size: 24.0pt;">On Connectedness</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 24.0pt;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 24.0pt;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span></span><span style="font-size: 18.0pt;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span> Or;How do Things remember ? </span><span style="font-size: 24.0pt;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="font-size: 24.0pt;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>S</span>tanislaw Lem,the great Polish
Science Fiction writer,has written a highly readable book on his
childhood,which is called "The High Castle" or in Polish "Wysoki
Zamek"<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>- a book full of the most remarkable
observations and unusual experiences.One passage which has caught my attention
,goes something like this in my English rendering;</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span>"I
believed,without confiding the secret to anybody,that dead objects like man
might suffer from shortcomings and inadequacies,and even that they might be
forgetful.If one had enough patience ,one might be able to force them to
multiply by taking them by surprise.Thus,if one assumed that a pocket-knife
,which hade been left in a drawer ,did forget where it was supposed to be ,one
might later find it in a completely different place,e.g.among the books in a
shelf.As it would lack possibilities to get out of the drawer,in this
impossible situation it would simply duplicate itself and become two.Thus in my
view ,the things were suubject to a certain logic,they had to obey some
rules,and for someone who knew them well,it might be possible to force the dead
matter to some desirable results."</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt; margin-right: -75.5pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span><span style="font-size: 18.0pt;">W</span>hat
Lem describes in a negative way,is what it means to live in a well ordered
world. Of course things as we know them in everyday lifte are not like Lem
expected.They are flawless.They do not forget and we can never force them to
multiply by surprise.The things are so clever;they remember where they are,even
when we have forgotten where we put them. How do the things remember ?</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="font-size: 24.0pt;">A</span>nd is
not this flawless memory of things an important part </div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
of what we mean when we say that
a certain segment of our experience was "real" as opposed to
"unreal" ?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="font-size: 24.0pt;">T</span>wo
objections of course immediately present themselves to this way of reasoning.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>The first is that this form of order is a
local phenomenon.The physical world contains much more than "things"
and it is of course </div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
unsatisfactory to limit the realm
of reality to that relatively limited sector of the physical world or what we
take to be the physical world which contains "things" organised in a
wellordered pattern of time and space coordinates.The realm of things extends
from somewhere close to our body and outwards to a limit which might be quite
difficult to define exactly.The biscuit which I take with my afternoon coffee
definitely stops to be a thing when it disappears into my mouth and not unlike
a musical tone dissolves into a,hopefully pleasant sensation.At the other end
there are e.g. galaxies.It seems very weird to say that galaxies are things as
the different stars and clouds of heated matter which make them up are not all
present at the same time.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 2;"> </span>In
a plasma there is hardly any well memorized order of the sort we expect from a
campus building or from the drawers where we keep our underwear.On the
subatomic level memory really seems to start to fail in different ways
depending on what interpretation we want to give to subatomic phenomena..So the
flawless memory of </div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
things cannot reasonably be
extended to the material world in its entirety. The sort of order which can be
expressed by saying that the things have such a good memory , rules,but not
everywhere and on all levels.But it seems to actually rule wherever<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>we are.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 2;"> </span>So,to
identify this sort of memory with reality is obviously to define
"reality" in a more narrow way than is ordinarily done. We should not
be surprised.It has been shown by many philosophers in many contexts that
"unreal" can mean many different things.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 2;"> </span>I
leave it there,for the moment.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 2;"> </span><span style="font-size: 24.0pt;">T</span>he second objection is that things can hardly
have any memory at all,because things do not have any minds. Not everybody
might agree on that point,but I shall assume that such things as we normally
call "dead" do not have any minds. And memory is normally thought of
as something which can only exist in the context of a mind.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span>When
I say that the drawer is so clever,because it is able to remember exactly what
I put into it,this could pass as a metaphorical way of expression.When I say
that the dollar is falling in its relation to Deutsche Mark I do of course not
mean it literally,and when I say that the book is very intelligent I do not
expect to be misunderstood as an animist either.We actually ascribe qualities
to things all the time which are really mental qualities in some way or another
related to their internal representations.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Of
course,e.g.in Henri Bergson´s philosophy the world itself tends to take on
mind-like characteristics,because he introduces a concept "pure
memory" or "mémoire pure" by making a rather difficult
distinction between what <i style="mso-bidi-font-style: normal;">could<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></i>become the meaning of a memory image ,the
raw material of memory as if it were,and the memory as represented in the
memory image in an act of actual recollection. A less abstract name for <i style="mso-bidi-font-style: normal;">memoire pure<span style="mso-spacerun: yes;">
</span></i><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>might be <i style="mso-bidi-font-style: normal;">potential memory.</i> </div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 2;"> </span>Potential
memory cannot recall itself but it is the sort of subjectmatter which can be
recalled.Of course everything does not lend itself with the same ease to become
represented in memory.A certain degree of order is a prerequisite.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 2;"> </span>An
example which might help to clarify this point is the sort of organisation
which antique writers recommend in the so called </div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;">Ars commemorativa</i><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>.The latin
writers of rhetoric manuals e.g. the </div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
anonymous author of the book <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Ad Herennium </i><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>(falsely ascribed to Cicero) recommend us to
visualize and memorize a building,with archways,colonnades,stairs and big rooms
organized in a definite way.Statues and herms help us to identify the places
between the different pillars.Everything has to be clearly lighted and to have
such an architecture that things do not stand in the way of each other.This is
called the <i style="mso-bidi-font-style: normal;">locus</i><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>.In the locus we then place the different
representations of what we want to remember.They are called <i style="mso-bidi-font-style: normal;">imagi</i>. If ,e.g. we are preparing a
political speech where we want to speak,first of naval defense and then of
territorial defense,we might place an anchor in one archway and a sword in the
next one.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span>The
trick of artifical memory is to map topologically a memory representation
on<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>top of another,where the first order
representation supports the second order one.It seems to have worked fairly
well for the antique rhetors who used it.With natural memory the difference is
that the representation is supposed to map something which is not a
representation itself.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span><span style="font-size: 24.0pt;">P</span>arts of the world we know easily lend themself
to be represented in memory. Things are connected in particular ways with each
other.These connections are not always spatio-temporal,which obviously raises
the need for a more generic concept than connected in space and time.For this
more generic concept I shall from now on use the word
"connectedness".</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span><span style="font-size: 18.0pt;">T</span>he following might serve as an illustration:I
sometimes teach in a room on the first floor of the Hall.To get from there to
my office ,which is on the fourth floor, I have a choice between a few
alternative paths,of which some include an elevator,others not.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Whatever
path I chose I have to start in a (particular) corridor on the first floor and
to end in a (particular) corridor on the fourth floor. Of course we take
topological order in the surrounding space for granted.This is always the
same.So the lecture hall remembers where it is and the office remembers its
place in the order.Furthermore,there is a reversibility.If I go back I expect
the rooms to appear in an order which is the mirror image of the first one.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span>These
are topological properties of experienced space which we take for granted
.These are the properties of the antique memory palace,the loci on which
artificial memory was built.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 2;"> </span>So
far so good.What I have said up to this point does not seem very controversial
to me.<span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Let us<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>assume now,,that,having at last arrived in my
office on the fourth floor,passing all the rooms of one of the ordinary paths
which lead there ,I fall asleep in my office.And in a dream I enter another
room which is thus a room of my dream.It might be a Greek Temple Hall,or may be
an agora.As we need some name for that room ,let´s call it "the last
room".</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 2;"> </span>The
last room clearly has different properties than the other ones.It does not
relate spatially.It has no place of its own in the topological order of the
rest of the rooms.It does not fit topologically.It does not make any sense to
say that it is included in the next last room either.There are many things
represented in different ways in my office - by pictures and books -<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>which are not spatially included even if the
physical vehicles of the representations are included in it.It does not belong
to a path in the sense that there is a determinate sequency of passages which
leads to it.Like the prompter on the screen of my computer,when it passes from
the extreme right margin to the left my attention seemed to get there without
any mediation.(It is of course possible to construct an abstract topology which
can take care of the prompter,e.g. by representing the screen as the
two-dimensional projection of a cylinder;for the case with the last room I am
less certain.) I am not certain that the fact that the last room is a room in a
dream is relevant either.It is of course a "mental image" in the
sense that in some way its vehicle of representation is in my brain.But would
we have had a much different problem if the last room had been produced by
means of cyberspace and virtual reality ? Clearly in that case too we would
have to make a distinction between the room represented and the means of
representation.And furthermore,"real"rooms are not less unreal in the
sense that they are of course represented to us as well. In the standard case
of being in my office I am in the room and the room is in me,in the sense that
the vehicle of<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>representation of the
office is in my brain and that it represents me as being in the room.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span>I
do not know,for certain,either whether it is right to call the last room the
last one."Last" suggests a place in a temporal order but is it the
room or its mental representation which takes place in an order ?</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span>So
the last room is connected to my total experience but not in quite the same way
as the other rooms in the actual sequence.There are differences.One is that it
does not have the same excellent memory as the other rooms.It does not recur
with the same willingness.If I leave it,I am not certain that I will ever find
my way back to it.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span>So
the last room is connected but obviously connected in such a way that it does
not recur in the same pattern as the other rooms.It does not,figuratively
spoken,have the same excellent memory.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span>What
sort of connectedness is ,then, this one ?</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Lacking other glue lets try then,with causal
connection ! </div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span>The
problem is of course,that I do not have more reason to believe that the
office,or the sequence of rooms which led to the last one, have more to do with
the last one,than a suddenly occuring </div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
tooth-ache has to do with the
room where I got it.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Temporal
and causal connectedness without spatial connectedness seem weird to us.Causes
are events . Effects are events.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
Causes are supposed always to
have precede effects.We often reason as if external events could cause dreams
and dreams can cause events.But this is of course a metaphorical way of
speaking,like when we say that an antique stone speaks about the battle of
Thermopyle.Of course no stone can speak.There is not even any text which can
speak.Somebody performs a speech-act by means of an (inscribed) stone and we
emulate it through its medium until it reaches us. </div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span>By
Analogy; to dream is an event,which takes place in time,also in space,I dream
in a particular hotel room etc. but the dream room or dream locality are not in
space .Can something occupy a place in time without occupying a place in space
? It seems weird,but if we do not want to assign to the dream room a place in
time which is not a place in space it seems impossible to claim that it is the
sort of entity which can causally connected to the rest of our experience.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span>So,even
if it makes perfect sense to say that I dreamed a certain dream on Monday last
week and a second dream two days later,if I may have my way,this does not
entitle us to say that the contents of the two dreams display a temporal
order.They are simply not related in time,and thus not causally related either.<a href="https://www.blogger.com/blogger.g?blogID=8094777761343480735#_ftn1" name="_ftnref1" style="mso-footnote-id: ftn1;" title=""><span class="MsoFootnoteReference"><span style="font-size: 8.0pt; mso-bidi-font-size: 10.0pt;"><span style="mso-special-character: footnote;"><span class="MsoFootnoteReference"><span style="font-family: "New York","serif"; font-size: 8.0pt; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: "New York"; mso-bidi-font-size: 10.0pt; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: EN-US; mso-no-proof: yes;">[1]</span></span></span></span></span></a>I
am aware that this conclusion might cause trouble for some types of
psycho-analytical theory of the more mechanistic type,but I am willing to take
the consequence.A dream is related to the rest of our life not in the way an
effect is related to its cause,but rather in the way an interpretation of a
text is related to the text .</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 5;"> </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 6;"> </span>*</div>
<span style="font-family: "New York","serif"; font-size: 12.0pt; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: "New York"; mso-bidi-font-size: 10.0pt; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: EN-US; mso-no-proof: yes;"><br clear="all" style="mso-special-character: line-break; page-break-before: always;" />
</span>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span><span style="font-size: 24.0pt;">S</span>o what sort of connection is the connection
between the last room and the rooms that led up to it ?</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span><span style="font-size: 24.0pt;">O</span>ne possible answer<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>is of course to say that there is no
connection at all.But that does not make any sense.At least no common sense.My
dream is mine.It is not yours .It is not nobody`s.In some way it belongs to a
complex which we might provisionally call my life experience and my life
experience is not yours.And observe,that in order to use the possessive
pronomen here,we do not have to dogmatically announce that there is such a
thing as a central substance which is me and which is the base of the use of
the possessive .Films do not have ego-substances and still it makes sense to
say that one sequence belongs to one film and not to another.The last room
belongs to <i style="mso-bidi-font-style: normal;">this</i><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>life experience and not to another.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-tab-count: 2;"> </span>Why
? </div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 2;"> </span>After
all I arrived there.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 2;"> </span>The
standard answer to the question what makes a dream <i style="mso-bidi-font-style: normal;">my dream<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></i><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>is of course that it is connected to me as a
subject in a unique way. Only I can dream my dreams.But is not this a rather
unfounded assumption ? Why should I not be able to dream somebody else´s dream
? Is there really any intrinsic quality of my dreams that make them mine ? (And
by intrinsic quality I think I mean what G.E.Moore would have meant with an
intrinsic quality;one which could not be detached from it without making it
qualitatively different.) Honestly,I do not know. </div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 2;"> </span>But
if we deny that my dreams have an intrinsic quality which makes them mine,their
uniqueness must consist in the unique way they are connected to the rest of a
field of experiences.And thus,to try to define the uniqueness that way is to
beg the question as we do not know that it is connected but not in what<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>the <i style="mso-bidi-font-style: normal;">connectedness<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></i><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>consists.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 5;"> </span>*</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span><span style="font-size: 24.0pt;">A</span>t this point it might make sense to say a few
words about immaterialism.An important point in immaterialism is that it
deprives us of the possibility to sort objects,such as towers; into two
distinct categories such which exist outside us as real towers and inside us,
represented as being outside us,and such which only exist inside us,represented
as being outside us but not really being outside us.For immaterialists
everything which exists exists as representations.If we only look at
representations it is hard to tell the difference.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span>So
the connection between the representation and other representations becomes the
only thing we have to go after. It is very important indeed to Berkeley´s
immaterialism that there is no logical tie between the tactile representation
of roundness and the visual representation of roundness. Because if there were
,we could <i style="mso-bidi-font-style: normal;">compare </i><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>as if it were from a point outside the
world.(This <i style="mso-bidi-font-style: normal;">might</i><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>be what Nicolas Malebranche is out to find in
his celebrated <i style="mso-bidi-font-style: normal;">seeing in God</i>. )<i style="mso-bidi-font-style: normal;"> </i><span style="mso-spacerun: yes;"> </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 2;"> </span>In
the case of dreams it seems to us as if we might be able to compare,because
there is the awakening<a href="https://www.blogger.com/blogger.g?blogID=8094777761343480735#_ftn2" name="_ftnref2" style="mso-footnote-id: ftn2;" title=""><span class="MsoFootnoteReference"><span style="font-size: 8.0pt; mso-bidi-font-size: 10.0pt;"><span style="mso-special-character: footnote;"><span class="MsoFootnoteReference"><span style="font-family: "New York","serif"; font-size: 8.0pt; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: "New York"; mso-bidi-font-size: 10.0pt; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: EN-US; mso-no-proof: yes;">[2]</span></span></span></span></span></a>.In the
case of virtual reality there might be such criteria as the fact that a certain
pattern,after long experience,say the reflections of sunlight in a lake , seem
to repeat themselves,or something like that.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 2;"> </span>Here,actually
the illusory shows a better memory than the real (we might think of<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>a sequence of virtual reality which at the
end </div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
reveals itself by starting to
repeat itself) which shows that repeatability is a fairly shaky test of
reality. We see it as the test of the reality of a room that we can reach it
again,following one or more established paths.But if we arrive at the same
place,whatever path we chose to take, we are not content at all. A labyrint
where all roads lead to the center makes an unreal impression.(Jerome K.Jerome
made a grandiose joke of it in the passage about the Hampton Court garden
labyrint in "Three Men in a Boat") So what we tend to regard as a
test of reality<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>is not organisation and
connectedness in abstracto but some particular types of organised connections
between experiences.<a href="https://www.blogger.com/blogger.g?blogID=8094777761343480735#_ftn3" name="_ftnref3" style="mso-footnote-id: ftn3;" title=""><span class="MsoFootnoteReference"><span style="font-size: 8.0pt; mso-bidi-font-size: 10.0pt;"><span style="mso-special-character: footnote;"><span class="MsoFootnoteReference"><span style="font-family: "New York","serif"; font-size: 8.0pt; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: "New York"; mso-bidi-font-size: 10.0pt; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: EN-US; mso-no-proof: yes;">[3]</span></span></span></span></span></a>They have
to be organised in such a way that they give something like a decision
procedure.Different<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>operations,like
taking one path out of many possible ,has to give a different outcome than
taking another one.(It might be the case that future developements in
information technology,virtual experiences in a cyberspace might weaken or
change our entire system of sensitivities on this point.Already air travel ,as
practised in our days,gives us a strong feeling,but alas,illusory<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>of being able to move from a place to another
without passing the places in between.)</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 5;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>*</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 18.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 2;"> </span><span style="font-size: 9.0pt;"></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span><span style="font-size: 24.0pt;">W</span>hat would it mean to say that the world as a
whole is illusory ?</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Would
it imply immaterialism ? </div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Or
maybe something entirely different ? </div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span>In
order to maintain that the world as a whole is illusory,do we need something
less illusory to compare with ? There seems to be a good point in Gilbert
Ryle´s observation <a href="https://www.blogger.com/blogger.g?blogID=8094777761343480735#_ftn4" name="_ftnref4" style="mso-footnote-id: ftn4;" title=""><span class="MsoFootnoteReference"><span style="font-size: 8.0pt; mso-bidi-font-size: 10.0pt;"><span style="mso-special-character: footnote;"><span class="MsoFootnoteReference"><span style="font-family: "New York","serif"; font-size: 8.0pt; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: "New York"; mso-bidi-font-size: 10.0pt; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: EN-US; mso-no-proof: yes;">[4]</span></span></span></span></span></a>
that in a country without coinage there can be no counterfeits.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span><span style="font-size: 24.0pt;">I</span>f by "reality" we mean a set of
experiences which are orderly connected in the sense described,i.e. that they
form a suitable subject matter for memory, obviously our total experience,the
"world we found" - to use Wittgenstein´s handy expression - contains
real <i style="mso-bidi-font-style: normal;">and</i> unreal elements.Of course
dreams ,experiences of virtual reality,hallucinations etc. - in other words all
sorts of virtual experiences<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>also belong
to the world we find.But they are obviously differently connected.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span>As
the dream argument of Descartes seems to show there are local decision procedures
but hardly any global one.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span><span style="font-size: 24.0pt;">W</span>hat would it mean then to claim<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>that orderly connections are<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>only local phenomena which do not extend over
the whole context<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>of experience ? That
we cannot trust our senses ? But certainly we trust our senses! Even the most
sceptical philosopher turns into a dogmatist when he hits road traffic after
hours. He does not expect some of the meeting vehicles to be virtual and
others<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>non-virtual.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span>The
local properties of the system do not cause us much trouble.It is when we try
to imagine it as indefinitely extended that we run into philosophical problems.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span>A
general problem of orientation,or navigation,if you prefer that,might serve as
an illustration.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span><span style="font-size: 24.0pt;">A</span>ssume that we are travelling in a universe
which we ,for the sake of simplicity assume to be two dimensional and to be
populated by only three sorts of objects ,hyphens,dots and the blanks between
them.Like in the Turing-machine then movement is only possible forward or
backward.We assume that the hyphens and dots and blanks are randomly
distributed but form some recognizable constellations.Travelling from a place
in such a system to another another particular place the traveller has to
identify the goal by the constellation in which it is inbedded.(He has<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>of course,first to decide whether to go
forward or backward and then where to stop.) To identify the area where he
wants to go,he can always study it in a more extended context.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span>If
we assume,now,that the universe in which the travel takes place is transfinite
,there is of course no ultimate method to identify the goal area as <i style="mso-bidi-font-style: normal;">the </i><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>unique destination .In other words - in such a
system unique orientation is only locally possible.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span>It
is fairly easy to see the relevance of this model to the Dream argument.If the
decision of the status - virtual or nonvirtual - of a string of experiences can
always be made dependent of a more extended strand of possible experiences the
distinction can only be upheld locally.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span>In
his "Reflexions on Science",Diderot has a famous passage where he describes
the extension of Science as a vast landscape scattered with places which are in
the darkness and other<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>which are in the
light.<a href="https://www.blogger.com/blogger.g?blogID=8094777761343480735#_ftn5" name="_ftnref5" style="mso-footnote-id: ftn5;" title=""><span class="MsoFootnoteReference"><span style="font-size: 8.0pt; mso-bidi-font-size: 10.0pt;"><span style="mso-special-character: footnote;"><span class="MsoFootnoteReference"><span style="font-family: "New York","serif"; font-size: 8.0pt; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: "New York"; mso-bidi-font-size: 10.0pt; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: EN-US; mso-no-proof: yes;">[5]</span></span></span></span></span></a>
Somebody might want to trade this metafore with the situation in a Swiss
cheese.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span>How
are the holes connected to the solid cheese ? One possible answer is of course
that they are not connected at all.The holes are also the cheese,but they are
not connected in some special way to the rest.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 24.0pt;">
<br /></div>
<span style="font-family: "New York","serif"; font-size: 12.0pt; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: "New York"; mso-bidi-font-size: 10.0pt; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: EN-US; mso-no-proof: yes;"><span style="mso-tab-count: 3;"> </span></span>
<div style="mso-element: footnote-list;">
<br clear="all" />
<hr align="left" size="1" width="33%" />
<div id="ftn1" style="mso-element: footnote;">
<div class="MsoFootnoteText">
<a href="https://www.blogger.com/blogger.g?blogID=8094777761343480735#_ftnref1" name="_ftn1" style="mso-footnote-id: ftn1;" title=""><span class="MsoFootnoteReference"><span style="font-size: 8.0pt; mso-bidi-font-size: 12.0pt;"><span style="mso-special-character: footnote;"><span class="MsoFootnoteReference"><span style="font-family: "New York","serif"; font-size: 8.0pt; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: "New York"; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: EN-US; mso-no-proof: yes;">[1]</span></span></span></span></span></a>
I<span style="font-size: 9.0pt;">f somebody wants an object of comparison she
might think of films.How are two films ,say "The Dictator" by Chaplin
and "Gone with the Wind" temporally related to each other? Of course
there are different times for their production.But there is no well-ordered
system for their reappearences.I am willing to claim that this absence of order
- which is not the same as disorder - is caracteristic of a great deal of what
is normally carried to our "inner experience"</span></div>
</div>
<div id="ftn2" style="mso-element: footnote;">
<div class="MsoNormal" style="line-height: 18.0pt;">
<a href="https://www.blogger.com/blogger.g?blogID=8094777761343480735#_ftnref2" name="_ftn2" style="mso-footnote-id: ftn2;" title=""><span class="MsoFootnoteReference"><span style="font-size: 8.0pt; mso-bidi-font-size: 10.0pt;"><span style="mso-special-character: footnote;"><span class="MsoFootnoteReference"><span style="font-family: "New York","serif"; font-size: 8.0pt; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: "New York"; mso-bidi-font-size: 10.0pt; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: EN-US; mso-no-proof: yes;">[2]</span></span></span></span></span></a> <span style="font-size: 9.0pt;">The decision procedure for the dream is,as Descartes
observes,</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 18.0pt;">
<span style="font-size: 9.0pt;">the
awakening.And the strength of the dream argument is in the possibility that the
awakening can be thought of as infinitely postponed.No internal criteria seem
to be able to substitute for the awakening.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 18.0pt;">
<span style="font-size: 9.0pt;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>The awakening,which does not
of course have to be conceived as a mental act<span style="mso-spacerun: yes;">
</span>can be generally interpreted as a sort of collapse.In an expression like
</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 18.0pt;">
<span style="font-size: 9.0pt;"><span style="mso-tab-count: 2;"> </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 18.0pt;">
<span style="font-size: 9.0pt;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span><i style="mso-bidi-font-style: normal;">I swim</i><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>the truth of the
expression is supposed to be changed by the addition of <i style="mso-bidi-font-style: normal;">I dream that, </i>and by consequence in </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 18.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 18.0pt;">
<span style="font-size: 9.0pt;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span><i style="mso-bidi-font-style: normal;">I dream that (I swim)</i><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>not
only the expression as a whole but also the part which I placed within
parenthesis changes meaning.It collapses as if it were ,into fiction.The verbal
clause turns from proposition to expressing something which might but does not
really have to be the case. <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Dream </i><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>is of course not the only verb which has this
effect.Actually the whole wide field of intentionals make the same job;<i style="mso-bidi-font-style: normal;">think,promise,imagine,remember,hope<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></i><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>are only a few examples.They deal with the
content inside the that-clause as something represented.And they make its
propositional caracter collapse.So we could call such propositions which
collapse inside intentional contexts <i style="mso-bidi-font-style: normal;">collapsibles.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></i></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 18.0pt;">
<span style="font-size: 9.0pt;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Are there <i style="mso-bidi-font-style: normal;">non-collapsibles<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></i><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>? Descarte´s <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Cogito<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></i><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>can (but probably must not) be constructed as
containing the premise that </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 18.0pt;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="font-size: 9.0pt;">think </span></i><span style="font-size: 9.0pt;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>is a non-collapsible.If it is so
the expression <i style="mso-bidi-font-style: normal;">I think</i><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>in </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 18.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 18.0pt;">
<span style="font-size: 9.0pt;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><i style="mso-bidi-font-style: normal;">I
dream that (I think) </i><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-tab-count: 1;"> </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 18.0pt;">
<span style="font-size: 9.0pt;">does
not really change meaning by being inserted<span style="mso-spacerun: yes;">
</span>in the dream clause.In what respect could dreaming a thought differ from
having the thought in general ? Similar seems to apply to <i style="mso-bidi-font-style: normal;">I think (that I think) </i><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>because here the introduction of the second
appearence of I think into a context with the first appearence of it does not
seem to make any difference to its meaning. <i style="mso-bidi-font-style: normal;">I
thought that P</i> (where P is a proposition) <i style="mso-bidi-font-style: normal;">but P was only a thought </i><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span></i>does
not always make P collapse. For example if P is taken to be <i style="mso-bidi-font-style: normal;">I thought<span style="mso-spacerun: yes;">
</span></i><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>.(This might have been an
implicit element of what Descartes tried to say with his<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><i style="mso-bidi-font-style: normal;">Cogito
</i><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>in which case the <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Ambulo,ergo sum</i>, seems to be taken care
of.Whether it takes care of Arnaults circularity argument is more doubtful. </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 18.0pt;">
<span style="font-size: 9.0pt;"><span style="mso-tab-count: 2;"> </span>Interesting
experiments of thought can be carried out with</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 18.0pt;">
<span style="font-size: 9.0pt;">other
intentional verbs.What about e.g. <i style="mso-bidi-font-style: normal;">I
remembered A<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></i>(where A is a
particular) and <i style="mso-bidi-font-style: normal;">I remembered that (I
remembered A)<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></i><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>or <i style="mso-bidi-font-style: normal;">I
hoped that A<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></i><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>and<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><i style="mso-bidi-font-style: normal;">I hoped that (I hoped that A)<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></i><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 18.0pt;">
<span style="font-size: 9.0pt;"><span style="mso-tab-count: 2;"> </span>Generally it
seems that inserting such verbs (call them intentional if you prefer) that make
propositions collapse into the propositional contents make them
incollapsible.What is from the beginning representation cannot become more of a
representation.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 18.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoFootnoteText">
<br /></div>
</div>
<div id="ftn3" style="mso-element: footnote;">
<div class="MsoNormal" style="line-height: 18.0pt;">
<a href="https://www.blogger.com/blogger.g?blogID=8094777761343480735#_ftnref3" name="_ftn3" style="mso-footnote-id: ftn3;" title=""><span class="MsoFootnoteReference"><span style="font-size: 8.0pt; mso-bidi-font-size: 10.0pt;"><span style="mso-special-character: footnote;"><span class="MsoFootnoteReference"><span style="font-family: "New York","serif"; font-size: 8.0pt; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: "New York"; mso-bidi-font-size: 10.0pt; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: EN-US; mso-no-proof: yes;">[3]</span></span></span></span></span></a><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>I<span style="font-size: 9.0pt;">n a metaphore
the vehicle is related to the tenor.In a memory-image<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>the image is related to the real event of
which it purports to be a memory.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 18.0pt;">
<span style="font-size: 9.0pt;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>These and other types of
connectedness seem more or less closely akin to the connectedness between the
dream and the rest of our lives. And thus seem to raise similar difficulties
when we try to analyze them.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 18.0pt;">
<span style="font-size: 9.0pt;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Let us take a look at the
metaphore.A metaphore is the result of juxtapositing two different ideas
,where,if the procedure is successful, the vehicle is supposed to teach us
something about the tenor which we did not know,or did know but did not know
that we knew before.This is sometimes expressed as that the vehicle throws a
new light over the tenor.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 18.0pt;">
<span style="font-size: 9.0pt;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>The most interesting fact
about metaphores is - of course - that only <i style="mso-bidi-font-style: normal;">some<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></i>of them are succesful . If they all were
it would be much easier,because then we could claim that everything is able to
represent everything and the connection<span style="mso-spacerun: yes;">
</span>between idea and experience is purely conventional.The same holds - of
course - for the relationship between memories and memory-images.<span style="mso-tab-count: 1;"> </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 18.0pt;">
<span style="font-size: 9.0pt;"><span style="mso-tab-count: 2;"> </span>This is
actually very close to the problem which Malebranche discusses in his Recherche
de la Verité and attempts to solve by his famous "seeing in God" a
theory which might to some extent be expressed without theological terms by
saying that Malebranche treats the connectedness between idea and experience as
a primitive . One might remark that it seems to be a dangerous philosophical
habit to leave to God to take care of all jobs which are too difficult for men
to handle.But the case of Malebranche is somewhat special.A way to formulate
his thought which might complate with the pious as well as with the seculars
might be to say that his way of explaining the ties between ideas and
experiences demands that clarifying the organisational system of our experience
demands a logically stronger system than that system itself.</span></div>
<div class="MsoFootnoteText">
<br /></div>
</div>
<div id="ftn4" style="mso-element: footnote;">
<div class="MsoFootnoteText">
<a href="https://www.blogger.com/blogger.g?blogID=8094777761343480735#_ftnref4" name="_ftn4" style="mso-footnote-id: ftn4;" title=""><span class="MsoFootnoteReference"><span style="font-size: 8.0pt; mso-bidi-font-size: 12.0pt;"><span style="mso-special-character: footnote;"><span class="MsoFootnoteReference"><span style="font-family: "New York","serif"; font-size: 8.0pt; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: "New York"; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: EN-US; mso-no-proof: yes;">[4]</span></span></span></span></span></a><span style="font-size: 9.0pt;"><span style="mso-spacerun: yes;">
</span>"Dilemmas" Cambridge 1954 p.94</span></div>
</div>
<div id="ftn5" style="mso-element: footnote;">
<div class="MsoFootnoteText">
<a href="https://www.blogger.com/blogger.g?blogID=8094777761343480735#_ftnref5" name="_ftn5" style="mso-footnote-id: ftn5;" title=""><span class="MsoFootnoteReference"><span style="font-size: 8.0pt; mso-bidi-font-size: 12.0pt;"><span style="mso-special-character: footnote;"><span class="MsoFootnoteReference"><span style="font-family: "New York","serif"; font-size: 8.0pt; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: "New York"; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: EN-US; mso-no-proof: yes;">[5]</span></span></span></span></span></a>
"<span style="font-size: 9.0pt;">Je me représente la vaste enceinte des
sciences,comme un grand terrain parsemé de </span></div>
<div class="MsoFootnoteText">
<span style="font-size: 9.0pt;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>places obscures et de places
éclariés."Pensées sur l´interpretation de la Nature" XIV<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></div>
</div>
</div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 24.0pt;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"><br /></span></span></div>
Lars Gustafssonhttp://www.blogger.com/profile/18312918813422939688noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8094777761343480735.post-29033480086221683452015-11-01T02:40:00.000-08:002015-11-01T02:40:57.470-08:00IM Schweben.Dankrede zum Thomas Mannpreis
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:78;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:"MS ゴシック";
mso-font-charset:78;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:"MS ゴシック";
mso-font-charset:78;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:Calibri;
panose-1:2 15 5 2 2 2 4 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-520092929 1073786111 9 0 415 0;}
@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}
@font-face
{font-family:Baskerville;
panose-1:2 2 5 2 7 4 1 2 3 3;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-2147483549 0 0 0 507 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:18.0pt;
mso-bidi-font-size:12.0pt;
font-family:Baskerville;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-ansi-language:DE;}
h1
{mso-style-priority:9;
mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-link:"Heading 1 Char";
mso-style-next:Normal;
margin-top:24.0pt;
margin-right:0cm;
margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan lines-together;
page-break-after:avoid;
mso-outline-level:1;
font-size:16.0pt;
font-family:Calibri;
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:major-latin;
mso-fareast-font-family:"MS ゴシック";
mso-fareast-theme-font:major-fareast;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:major-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:major-bidi;
color:#345A8A;
mso-themecolor:accent1;
mso-themeshade:181;
mso-font-kerning:0pt;
mso-ansi-language:DE;}
p.MsoFooter, li.MsoFooter, div.MsoFooter
{mso-style-priority:99;
mso-style-link:"Footer Char";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
tab-stops:center 8.0cm right 16.0cm;
font-size:18.0pt;
mso-bidi-font-size:12.0pt;
font-family:Baskerville;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-ansi-language:DE;}
span.Heading1Char
{mso-style-name:"Heading 1 Char";
mso-style-priority:9;
mso-style-unhide:no;
mso-style-locked:yes;
mso-style-link:"Heading 1";
mso-ansi-font-size:16.0pt;
mso-bidi-font-size:16.0pt;
font-family:Calibri;
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:major-latin;
mso-fareast-font-family:"MS ゴシック";
mso-fareast-theme-font:major-fareast;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:major-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:major-bidi;
color:#345A8A;
mso-themecolor:accent1;
mso-themeshade:181;
mso-fareast-language:EN-US;
font-weight:bold;}
span.FooterChar
{mso-style-name:"Footer Char";
mso-style-priority:99;
mso-style-unhide:no;
mso-style-locked:yes;
mso-style-link:Footer;
mso-ansi-font-size:18.0pt;
font-family:Baskerville;
mso-ascii-font-family:Baskerville;
mso-hansi-font-family:Baskerville;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-language:EN-US;}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-ansi-language:DE;
mso-fareast-language:DE;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:72.0pt 90.0pt 72.0pt 90.0pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style>
<br />
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:78;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:"MS ゴシック";
mso-font-charset:78;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:"MS ゴシック";
mso-font-charset:78;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:Calibri;
panose-1:2 15 5 2 2 2 4 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-520092929 1073786111 9 0 415 0;}
@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}
@font-face
{font-family:Baskerville;
panose-1:2 2 5 2 7 4 1 2 3 3;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-2147483549 0 0 0 507 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:18.0pt;
mso-bidi-font-size:12.0pt;
font-family:Baskerville;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-ansi-language:DE;}
h1
{mso-style-priority:9;
mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-link:"Heading 1 Char";
mso-style-next:Normal;
margin-top:24.0pt;
margin-right:0cm;
margin-bottom:0cm;
margin-left:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan lines-together;
page-break-after:avoid;
mso-outline-level:1;
font-size:16.0pt;
font-family:Calibri;
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:major-latin;
mso-fareast-font-family:"MS ゴシック";
mso-fareast-theme-font:major-fareast;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:major-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:major-bidi;
color:#345A8A;
mso-themecolor:accent1;
mso-themeshade:181;
mso-font-kerning:0pt;
mso-ansi-language:DE;}
p.MsoFooter, li.MsoFooter, div.MsoFooter
{mso-style-priority:99;
mso-style-link:"Footer Char";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
tab-stops:center 8.0cm right 16.0cm;
font-size:18.0pt;
mso-bidi-font-size:12.0pt;
font-family:Baskerville;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-ansi-language:DE;}
span.Heading1Char
{mso-style-name:"Heading 1 Char";
mso-style-priority:9;
mso-style-unhide:no;
mso-style-locked:yes;
mso-style-link:"Heading 1";
mso-ansi-font-size:16.0pt;
mso-bidi-font-size:16.0pt;
font-family:Calibri;
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:major-latin;
mso-fareast-font-family:"MS ゴシック";
mso-fareast-theme-font:major-fareast;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:major-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:major-bidi;
color:#345A8A;
mso-themecolor:accent1;
mso-themeshade:181;
mso-fareast-language:EN-US;
font-weight:bold;}
span.FooterChar
{mso-style-name:"Footer Char";
mso-style-priority:99;
mso-style-unhide:no;
mso-style-locked:yes;
mso-style-link:Footer;
mso-ansi-font-size:18.0pt;
font-family:Baskerville;
mso-ascii-font-family:Baskerville;
mso-hansi-font-family:Baskerville;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-language:EN-US;}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-ansi-language:DE;
mso-fareast-language:DE;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:72.0pt 90.0pt 72.0pt 90.0pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style>
<h1 style="margin-right: 74.8pt;">
<span lang="DE" style="font-size: 12.0pt;"> </span></h1>
<div class="MsoNormal" style="margin-right: 74.8pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-right: 74.8pt; mso-outline-level: 1;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">München 29.10.2015</span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-right: 74.8pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></i><span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Wie finden junge Menschen ihre Bücher? Ganz sicher
nicht zufällig. </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Ich weiß nicht genau wie, aber so schreibt Stefan
Zweig in seinem Buch <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Die Welt von Gestern</i>:
sie finden, was sie brauchen. Sie finden es mit<span style="mso-spacerun: yes;">
</span>der gleichen, mystischen Präzision, mit der Wespen an einem Sommertag in
Västmanland ein Glas Himbeersaft über mehr als zehn Kilometer hinweg durch
menschenleere Wälder finden. Es bleibt festzustellen, dass es so ist. Ich glaube,
ohne die frühe Begegnung mit Thomas Mann wäre ich nicht Prosa-Schriftsteller
geworden. Thomas Mann war eines meiner Idole, obwohl es in meinem Alter
natürlicher gewesen wäre, sich mehr für die ausgezeichnete Richmal Crompton zu
interessieren. </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Seine Romane waren eine frühe Entdeckung in meinem
Leben. Ich entsinne mich nicht mehr, wer mich darauf aufmerksam gemacht hat.
Doch Tatsache ist, dass ich mit der Lektüre von <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Doktor Faustus</i> in der beim Exilverlag Bermann-Fischer 1947 in
Stockholm erschienen deutschen Ausgabe begonnen habe, dann aber sehr bald zur
ersten schwedischen Übersetzung wechselte, überwältigt vom Reichtum des
medizinischen, musiktheoretischen und theologischen Vokabulars. </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Was habe ich da
gefunden? Ich möchte stellvertretend nur zwei Passagen dieses großen, reichen
Erzählwerks anführen, die mir mit besonderem Glanz und den Verlockungen des
Geheimnisvollen für immer im Gedächtnis geblieben sind. Es war die Zeit meiner
intensiven Leseerlebnisse in den frühen fünfziger Jahren als mir die Existenz dieses
großen deutschen Dichters das erste Mal bewusst wurde.</span><span style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: SV; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Ich werde sie chronologisch gänzlich ungeordnet
wiedergeben.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">In Kapitel 8 des <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Doktor
Faustus</i> hält der exzentrische, stotternde, und ein klein wenig dämonische
deutsch-amerikanische Organist Herr Kretschmar,seinen belehrenden Vortrag über
die Frage: ”<i style="mso-bidi-font-style: normal;">Warum Beethoven zu der
Klaviersonate Opus 111 keinen dritten Satz geschrieben habe”.</i></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Seinen
atemlos faszinierten Zuhörern, darunter die Freunde Serenus Zeitblom und Adrian
Leverkühn, erläutert Kretschmar das merkwürdige, ja fast obszöne Abenteuer, das
es bedeutet, das ländlich einfache und unschuldige Thema <i style="mso-bidi-font-style: normal;">d-g-g-</i> (Lie-besleid, Wiesen-grund) einem halsbrecherischen
Labyrinth von Variationen zu unterwerfen. Hier kommt der Höhepunkt<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>im ”Adagio molto, semplice, e cantabile”:</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: 35.4pt; margin-right: 74.8pt; margin-top: 0cm;">
<span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">”<i style="mso-bidi-font-style: normal;">Das Charakteristikum
des Satzes ist ja das weite Auseinander von Baß und Diskant, von rechter und linker
Hand, und einen Augenblick kommt eine extremste Situation, wo das arme Motiv
einsam und verlassen über einem schwindelnd klaffenden<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Abgrund zu schweben scheint<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>- ein Vorgang bleicher Erhabenheit, dem
alsbald ein ängstliches Sich klein Machen, ein banges Erschrecken auf dem Fuße
folgt, darüber gleichsam, das so etwas geschehen konnte. ”</i></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Ich habe mich nie von dem Gedanken freimachen können,
dass Thomas Mann hier etwas sehr Intimes, sehr Authentisches über sich selbst gesagt
hat.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Diese
merkwürdige Stelle in der Arietta, wo das Thema – wie es zuweilen vorkommen
kann – lebensgefährlich über einem Abgrund ganzer Takte von Trillern <span style="color: red;">schwebt</span> hat ein Kritiker als eine der entscheidenden
Stellen in der westlichen Kunstmusik beschrieben. Die Zeit, nicht die Töne sind
ja das Grundmaterial der Musik. Und hier scheint der Zeitfluss für einige Takte
im hegelianischen Sinne aufgehoben. Die Musik verlässt für einen Moment das Musikalische
und<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>wird zu etwas anderem.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Es
ist viel geschrieben worden über Thomas Mann und ich trete ungern in den Wettstreit
mit Experten. Aber genau diese Stelle in diesem großen Künstlerroman scheint
mir etwas Wesentliches über Thomas Mann sichtbar zu machen.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Parodie oder Illumination
– </span></i><span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">das sind die zwei
Alternativen, die der Teufel Doktor Faustus als die beiden Möglichkeiten <span style="color: red;">anbietet</span>. Sicher nicht zufällig finden wir einen ähnlichen
Gedanken häufiger bei T. S. Eliot. Die Zeit hatte etwas von diesem
Lähmungsgefühl. <span style="color: red;"></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Die
Parodie liegt bei Thomas Mann immer nahe, das Absurde auch. Konsul Buddenbrook
stirbt an einem entzündeten Zahn. Das Leben parodiert sich selbst.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Aber
dann kommen Augenblicke ganz anderer Art, Epiphanien, Erfahrungen, in denen es
scheint als wäre die Trivialität des absurden Lebens tatsächlich aufgehoben und
als würden wir in eine ganz andere Sphäre versetzt.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Die
zweite magische Stelle spielt im <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Zauberberg</i>
und handelt von einem Crayon, einem Bleistift. Er befindet sich im Besitz der
faszinierenden Frau Clawdia. Mit virtuoser Erzähltechnik, genau die Art von Virtuosität,
die man gern in <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Creative-writing-</i>Seminaren,
sei es an der University of Texas oder anderswo, demonstrieren möchte,
verwendet der Meister dieses kleine, elegante Ding um eine unerhört intensive
Verführungsszene zu inszenieren. Hans hat also Clawdia gerade gefragt, ob sie
ihm ein Crayon leihen könne:</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">»Ja, vielleicht«. Und allenfalls war in
ihrem Lächeln und ihrer</span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Stimme etwas von der Erregung, die auftritt, wenn nach langem,</span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">stummem Verhältnis die erste Anrede fällt, — einer listigen</span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Erregung, die alles Vorangegangene in den Augenblick heimlich</span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">einbezieht. »Du bist sehr ehrgeizig . . . Du bist . . . sehr . . . eifrig</span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">«, fuhr sie in ihrer exotischen Aussprache mit fremdem r und</span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">fremdem, zu offenem e zu spotten fort, wobei ihre leicht verschleierte,</span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">angenehm heisere Stimme das Wort »ehrgeizig« auch</span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">noch auf der zweiten Silbe betonte, so daß es völlig fremdsprachig</span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">klang, — und kramte in ihrem Ledertäschchen, blickte suchend</span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">hinein und zog unter einem Taschentuch, das sie zuerst</span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">zutage gefördert, ein kleines silbernes Crayon hervor, dünn und</span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">zerbrechlich, ein Galanteriesächelchen, zu ernsthafter Tätigkeit</span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">kaum zu gebrauchen. Der Bleistift von damals, der erste, war</span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">handlich-rechtschaffener gewesen.</span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">»Voilà«, sagte sie und hielt ihm das Stiftchen vor die Augen,</span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">indem sie es zwischen Daumen und Zeigefinger an der Spitze</span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">hielt und leicht hin und her schlenkerte.</span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Da sie es ihm zugleich gab und vorenthielt, nahm er es, ohne</span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">es zu empfangen, das heißt: hielt die Hand in der Höhe des</span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Stiftes, dicht daran, die Finger zum Greifen bereit, aber nicht</span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">vollends zugreifend, und blickte aus seinen bleifarbenen</span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Augenhöhlen abwechselnd auf den Gegenstand und in Clawdias</span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">tatarisches Gesicht. Seine blutlosen Lippen standen offen, </span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">und sie blieben so, er benutzte sie nicht zum Sprechen, als er</span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">sagte: »Siehst du wohl, ich wußte doch, daß du einen haben würdest. «</span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Wie
wunderbar weit entfernt befinden wir uns<span style="mso-spacerun: yes;">
</span>von ähnlichen Situationsbeschreibungen in der modernen Populärliteratur <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Das ist sehr überzeugend, außerordentlich
spannend. Der Gedanke ist natürlich, dass Hans das kleine Ding zurückgeben
wird. Aber wohin? Das wird nie erzählt. Thomas Mann hat eine faszinierende Technik,
von Zeit zu Zeit den Vorhang in dem was er “mein kleines Theater” nennt, fallen
zu lassen.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Die
Virtuosität liegt aber gerade darin, dass sich noch eine andere Erzählung hinter
der ersten verbirgt und zwar auch von einem Crayon. Die Geschichte von dem
anderen Stift ereignet sich in Hans Castorps Jugend auf dem Schulhof, eine von den
Episoden, die wir so leicht verdrängen. Oder niemals vergessen.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Hier haben
wir also eine Geschichte, in der gewissermaßen noch eine andere erzählt wird. So
gelingt Thomas Mann jene höhere Dimensionalität, die wir in der Schwindelszene
in Beethovens Arietta in Opus 111 bereits erlebt haben:</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Das souveräne,
spielartige Schweben über dem Abgrund, von dem wir nie alles wissen werden. Die
Literatur spiegelt die Welt, aber sehr unvollständig. Sich dieser
Unvollständigkeit bewusst zu sein und nicht zu zögern - <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>das zu zeigen, ist Thomas Manns große Stärke
als Schriftsteller. Und als Mensch, möchte ich gerne hinzufügen. </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Der dänische Denker und Aphoristiker Paul LaCour hat
gesagt, „Das Gedicht muss immer etwas Rätselhaftes behalten, damit es nicht zur
reinen Dekoration wird“.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt; text-indent: 35.4pt;">
<span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">So ist es wohl.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Von
Thomas Mann können wir sehr viel lernen. Nicht nur wenn es um virtuose<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Erzähltechnik geht, sondern auch um das
Leben. Das schwierige, paradoxe, rätselhafte, komische und – wie wir alle insgeheim
wissen - im Grunde unmögliche Leben.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 74.8pt;">
<span lang="DE" style="font-family: Cambria; font-size: 12.0pt; line-height: 150%; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Baskerville; mso-fareast-language: JA; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Sehr
geehrter Herr Bürgermeister, liebe Freunde und Verwandte, sehr geehrte
Festversammlung. Für diesen bedeutenden Preis bin ich sehr dankbar und ich versichere,
mich von dieser großen Ehre weiter in meinen Bemühungen inspirieren zu lassen. </span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-right: 74.8pt;">
<br /></div>
<br /><span lang="DE" style="font-family: Cambria; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-size: 18.0pt; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"> </span>
Lars Gustafssonhttp://www.blogger.com/profile/18312918813422939688noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8094777761343480735.post-59628851731672145972015-10-04T13:48:00.001-07:002015-10-04T13:48:37.897-07:00DEN VÄG VI ALLA MÅSTE VANDRA
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:Baskerville;
panose-1:2 2 5 2 7 4 1 2 3 3;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-2147483549 0 0 0 507 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:18.0pt;
mso-bidi-font-size:12.0pt;
font-family:Baskerville;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-fareast-language:JA;}
@page WordSection1
{size:612.0pt 792.0pt;
margin:72.0pt 90.0pt 72.0pt 90.0pt;
mso-header-margin:36.0pt;
mso-footer-margin:36.0pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style>
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;">Döden är ett faktum.Därmed menar jag att när vårt liv på det
ena eller det andra sättet har nått sitt slut, - <i style="mso-bidi-font-style: normal;">är</i> det verkligen ett slut. </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>De olika
förhoppningarna om ett liv efter detta – själavandring,kroppens uppståndelse
som aposteln Paulus lär den och fritt kringflygande astralkroppar som hos
spiritisterna- allt detta,och</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiM9Cmu34KGyRbpaww_aUo2fM55ViHgzMt0weZK1_DtWtEXTZyRD9_w3viEq-JeFs-v-2DvrXVwW0wGUhggakCYE3MFJGKK-GZ_7bbxY50nFN_A_pWZjz4esAnuhaZxp7W3PmfCZLVm0jmp/s1600/IMG_3832.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiM9Cmu34KGyRbpaww_aUo2fM55ViHgzMt0weZK1_DtWtEXTZyRD9_w3viEq-JeFs-v-2DvrXVwW0wGUhggakCYE3MFJGKK-GZ_7bbxY50nFN_A_pWZjz4esAnuhaZxp7W3PmfCZLVm0jmp/s320/IMG_3832.JPG" width="320" /></a></div>
alla andra idéer om ett liv efter detta, kan
lugnt avskrivas som förhoppningsfullt nonsens. Alla eftervärldsläror för till
paradoxala och dessutom ytterst obehagliga konsekvenser.Som Bernhard Williams i
Cambridge har påpekat;den som verkligen sätter sig in i föreställningen om ett
evigt liv<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>(var det än må utspelas) måste
inse att tanken är outhärdlig.<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Livet är också ett
faktum. Med det menar jag att om det en gång har utspelats, lyckligt eller
olyckligt,långt eller kort,tillhör det sin avgränsade del av verklighetens
stora sammanhang,och ingen kan ta bort det därifrån. I den klassiska grekiskans
vanliga ord för<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><i style="mso-bidi-font-style: normal;">jag dör</i> finns det en verbform som bara kan betyda: <i style="mso-bidi-font-style: normal;">jag har just dött.</i></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Om jag har rätt kan
det inte finnas någon användning för den.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>En utmärkt svensk
filosof, professor Mats Furberg ville gå så långt <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>i sin bok ”Tankar om döden” som att även
uttrycket ”Jag är död” har en skrämmande total meningslöshet. Han misstog sig
på ett intressant sätt. Alldeles bortsett från de triviala fallen ,där ”jag är
död” inleder ett testamente, eller är ett inspelat budskap, finns det en
fullständigt klar betydelse av den egendomliga satsen. Vid en viss tidpunkt låt
oss säga 2050, är det en egenskap hos rumtiden att jag inte längre ingår i dess
sammanhang.Det är i princip samma sakförhållande som gällde år 1933.Det är en
egenskap hos verkligheten i dess helhet,inte hos mig. Det finns ju vid de
tidpunkterna</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>De flesta
människor förefaller frukta döden,några på ett instinktivt och
oreflekterat,några,som Herbert Tingsten och Mats Furberg,på ett närmast
hysteriskt sätt,bara jämförbart med den klaustrofobes upplevelse i en hiss
eller ubåt.Och så finns de,som i likhet med författaren till dessa reflektioner
aldrig riktigt har kunnat frigöra sig från den svaga men envisa lokelse,det
sug,som föreställningen om den totala intigheten kan utöva.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Är det rationellt
att frukta döden ? Om detta har professor Torbjörn Tännsjö nu skrivit en
tankeväckande och intressant populärfilosofisk bok.(”Filosofisk tröst”.Thales
2015.)</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Inom ett rätt
begränsat utrymme hinner han med<span style="mso-spacerun: yes;">
</span>förvånansvärt många frågor och teorier,från Epikuros och hans latinske
efterföljare Lucretius,till moderna diskussionsdeltagare som Williams och
Samuel Scheffler,behandlad på den här sidan av mig för ett tag sen. </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Först och främst
måste jag säga att det känns befriande att den svenska filosofgenerationen
efter mig skriver om de enda frågor som egentligen betyder något. Bevisteori
och axiomatiserad modallogik kan vara kul men blir i längden litet
tjatigt.Dessutom gör de riktiga matematikerna,typ Kurt Gödel, ett bättre jobb.
Skall det filosoferas är det ändå kärlek och död som är de stora frågorna.Inte
sant ? </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Epikuros har en
tanke ,som sedan utvecklas av Lucretius och som blir en hörnsten i
Schopenhauers kapitel om döden i ”Världen som vilja och föreställning”. Vi
fruktar inte tillståndet före vår födelse – vad finns det då för skäl att
frukta samma tillstånd när det återkommer efter vår död ? Tännsjö tycks inte
riktigt övertygad av detta,som jag ser det,konklusiva,argument.Det har möjligen
att göra med att han har litet svårt att skilja mellan den enskilda döden och
döden som generellt fenomen.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>En enskild
människas död kan komma som en befrielse eller den kan vara ett tragiskt och
irreparabelt hinder för vad som kunde ha blivit ett värdefullt liv. Med döden
som faktum,för alla giltigt är det ju en annan sak. Från antiken och till
Schopenhauer finns det en dyster övertygelse om att det på det hela taget är
bättre att aldrig vara född än att leva. Schopenhauers styrka består i att han
inte bara tar med professorer i beräkningen utan också barnarbeterskorna i
1850-talets indiska bomullsväverier. Om mänskligheten ,låt oss säga helt
odramatiskt,förlorade sin fertilitet och alltså stod dömd att dö ut – skulle den
mängd framtida smärta som kunde undvikas uppväga</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;">förlusten av lust och kreativitet ? Frågan,som har ställts i
vår tid,förefaller mig inte alldeles <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>lätt att besvara.</span></div>
<span style="font-family: Baskerville; font-size: 22.0pt; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: "MS 明朝"; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-fareast;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Tännsjös allmänna optimism förefaller mig
leda honom till en alltför snabb behandling av den. Som helhet är hans bok
tankeväckande och läsvärd. Jag rekommenderar den gärna i en tid där så många
människor trasslar in sig i urvattnad ideologi, polisiär åsiktsbevakning och
tröttsamma skenproblem</span>
Lars Gustafssonhttp://www.blogger.com/profile/18312918813422939688noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8094777761343480735.post-55449784219926728402015-09-20T01:51:00.001-07:002015-09-20T01:51:24.378-07:00Furst Esterhazy brottas med gud
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:Baskerville;
panose-1:2 2 5 2 7 4 1 2 3 3;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-2147483549 0 0 0 507 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:18.0pt;
mso-bidi-font-size:12.0pt;
font-family:Baskerville;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-fareast-language:JA;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:72.0pt 90.0pt 72.0pt 90.0pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjF75h4b2O60WJpOx2_EAYKHlDeCP0XHEcrQO7CMqpzhYPDK9CQrfcJ7cm4rZlGJ-uaCbAfGw012Czl8r1GOEYOT1RnZtQfsYxvk0WFQxrWr-ZEqcszyLz1Tl0_I88YvysFc5ohuZYJXlBb/s1600/IMG_4106.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjF75h4b2O60WJpOx2_EAYKHlDeCP0XHEcrQO7CMqpzhYPDK9CQrfcJ7cm4rZlGJ-uaCbAfGw012Czl8r1GOEYOT1RnZtQfsYxvk0WFQxrWr-ZEqcszyLz1Tl0_I88YvysFc5ohuZYJXlBb/s320/IMG_4106.JPG" width="240" /></a></div>
<h3 class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span style="font-weight: normal;"><span style="font-size: x-small;">Péter Esterhazy,fotograferad av Lars Gustafsson i Akademie der Künste,Berlin,Maj 2015</span></span></span><u><span style="line-height: 150%;"><br /></span></u></span></h3>
<span style="font-size: large;">
</span><h3 class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><i><span style="line-height: 150%;"> </span></i></span></h3>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><i><span style="line-height: 150%;">”Om Gud finns,varifrån då det onda ?
OM Gud inte finns,varifrån då det goda ?”</span></i></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;">Augustinus två frågor formulerar med oöverträffad enkelhet
vad som väl måste vara det slutgiltiga<span>
</span>problemet i alla monoteistiska världsåskådningar.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Péter Esterhazys
just översatta ”Markusversionen” (Weyler 2015) är en märklig bok som alltigenom
uppehåller sig med det problemet. Och det i den originella formen av en ytterst
personlig och originell omskrivning av Markusevangeliet. Och ur ett mycket speciellt
perspektiv;de förskjutnas och förtrycktas tillvaro i en kommunistdiktaturs
iskalla värld.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Esterhazy ,som är
en av Europas intressantaste författare i min generation, föddes alltså in i
Ungerns en gång mäktigaste familj,ägare till ändlösa lantegendomar,mecenater
till några av konstmusikens centrala klassiker,tongivande i alla konstarter.
Det kan låta förmånligt. Men Esterhazy föddes 1950,vilket innebar att han
tillsammans med föräldrar och syskon i egenskap av folkfiende,deporterades till
ett kollektivjordbruk i en avlägsen landsdel.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Det är om den
existensen och om de namnlösa lidanden som den stalinistiskt styrda
folkdemokratin tillfogade sina oönskade och sina olydiga som boken
handlar.Formen ligger någonstans mellan dokumentär och romanform.Vad vi
egentligen bevittnar är en familj och särskilt två unga mäns upplevelser i
bottenskiktet av en totalitär kommuniststat.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Det har skildrats
förr – och kan troligen inte skildras alltför ofta – är att den helt och hållet
tar sin utgångspunkt i en central kristen problematik.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Det är en svår bok
som Esterhazy denna gång har skrivit.Den kontrasterar med sitt
famlande,mumlande och grubblande från den starka episka vinden i vad som kanske
är Esterhazys mest kända roman ”Harmonia Celestis”. Här finns ingenting av
triumfen,åtminstone berättandets trium som fanns i den stora romanen. Och inte
heller <span> </span><span> </span>efterföljarens, ”Rättad utgåva”,beslutsamhet,<span> </span>där författaren modigt bearbetar upptäckten
att den beundrade fadersfiguren i själva verket var en informatör till statspolisen.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;">Genom Esterhazys markusroman ekar hela tiden en hel
civilisations religiösa erfarenhet och tvivel. Citat från Simone
Weil,Wittgenstein,Nietzsche och Lampedusa tävlar i denna komplicerade kör av
röster med diskreta ekon från Esterhazys eget ,numera omfångsrika,verk.Och
matematikern kan inte undgå frestelsen att smuggla in
fibonacciserien: 0,1,1,2,3,5,.. i ett otäckt avsnitt om ihjältrampade
småkycklingar.Det är en mycket tät,kanske alltför tät vävnad.<span> </span></span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;">Här finns samma språkliga spänst,samma utsökta känsla för
detaljen som i hans tidigare böcker.Men tonarten är en helt annan.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Detta är en man,
som ogärna medger att han har laglig rätt att kalla sig furste,som gärna
påpekar att han är doktor i matematik och som i denna bok ödmjukt och klokt
intar rollen av en grubblande och sörjande Job.Ty det tycks till sist vara hans
enda verkliga identitet.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 3;"><span style="font-size: large;"> </span> </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></div>
Lars Gustafssonhttp://www.blogger.com/profile/18312918813422939688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8094777761343480735.post-71307513867879928372015-08-22T05:36:00.000-07:002015-08-22T05:36:07.371-07:00Moments musicaux<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgslLBFe_jh6TSJ0ApISDuGdqLOt1Lzoq4r0y_FSEb1ltg9g-QeOV_u9wPMxbBH9ex3S9inRF8CAcWhP6EJ21-nGgWZIaiRbZ-Xiq9aiQHnyT-HYdrruZvKN7KoNkvT2ep7ogojzSqrY69z/s1600/+Sally+at+the+Harp.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgslLBFe_jh6TSJ0ApISDuGdqLOt1Lzoq4r0y_FSEb1ltg9g-QeOV_u9wPMxbBH9ex3S9inRF8CAcWhP6EJ21-nGgWZIaiRbZ-Xiq9aiQHnyT-HYdrruZvKN7KoNkvT2ep7ogojzSqrY69z/s320/+Sally+at+the+Harp.jpg" width="240" /></a></span></div>
<br />
<span style="font-size: large;"> <span style="font-size: small;"> (Från instrumentmuséet i Berlin)</span></span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;"><br /> <span style="font-size: x-large;"> E</span>fter Darwin utvecklades en tendens att se en<br />mångfald företeelser som inte har med saken<br />att göra ur ett utvecklingsperspektiv.<br />Författningar och statsskick förväntades<br />genomgå en utveckling till allt högre<br />fulländning från feodalism till parlamentarisk<br />demokrati, med de franska och engelska<br />revolutionerna som ett slags böjningsmönster<br />som även de avlägsnaste folk och kulturer i<br />korrekt ordning måste passera. Detta har lett<br />till namnlöst elände.<br />Inte sällan ser man i äldre historieskrivning<br />samma orealistiska schema tillämpat på<br />litteraturens och konsternas historia. Riktigt<br />hur konstigt det blir det ju om man tar<br />musikhistorien, till exempel dess västerländska<br />del, i betraktande. På vilket sätt skulle<br />Stockhausens ”Gesang der Jünglinge” eller<br />John Cage’s ”Nr 2Legatissimo” utgöra<br />framsteg i förhållande till en motett av<br />Gesualdo eller Beethovens pianosonat Opus<br />111 ? Sanningen är att det finns inget sådan<br />lineärt rum som den västerländska musiken där en<br />period kan fastställas som mera<br />högtstånde,mer utvecklad än en annan. Vi har<br />att göra med olika företeelser,några av dem<br />oöverträffbara mästerverk,andra<br />experimentella övergångar,som uppenbart<br />skapar känslan av att vi har förflyttat oss från<br />ett rike in i ett annat.Trösklarna finns.<br />Om detta har Martin Nyström,Dagens<br />Nyheters utmärkte kritiker för det som brukar<br />kallas ”klassisk” musik ,skrivit en fin liten<br />bok;”Eviga ögonblick.Om tio musikhistoriska<br />språng som öppnar nya vägar till den klassiska<br />musiken” (Fri tanke förlag 2015) Boken ,<br />försedd med en diskett med de nödvändiga<br />musikexemplen och lätt irrelevanta men roliga<br />illustrationer av Jockum Nordström, borde ha<br />alla chanser att bli en väldigt bra presentbok<br />för alla som har upptäckt den klassiska<br />musiken men som gärna ville komma till en<br />djupare förståelse av vad det hela handlar om.<br />Martin Nyström har alltså valt ut tio<br />ställen i musikhistorien som för hans känsla<br />utgör avgörande ögonblick. Jag tror inte att<br />det skall uppfattas om ett slags omöjlig<br />utvecklingslära. Snarare än om det fullkomligare<br />handlar det om det nya,det helt överraskande.<br />I sin stora Wagnerbiografi pekar Hans<br />Meyer ut de första takterna i<br />lohengrinouvertyren som det ställe där den<br />wienklassiska harmonins stora glasbubbla<br />brister i nya iriserande färger.Martin Nyström<br />förlägger samma ställe till det hisnande<br />öppningsackordet i Tristanouvertyren.Jag ser<br />inget skäl att debattera valet. Båda har mycket<br />som talar för sig.<br />En annan skärningspunkt placerar<br />författaren i Beethovens oöverträffbara<br />pianosonat 111, den fantastiska ariettan,där<br />tiden själv,tycks upphävas. Och det till synes<br />menlösa temat förefaller sväva omöjligt och<br />livsfarligt över en möjlig tystnad.<br />Nyström förvånar mig litet grann med att i<br />det sammanhanget inte nämna den fantastiska<br />analys av satsen som Thomas Mann utför i<br />”Doktor Faustus” iklädd den sällsamme<br />musikläraren Kretschmars gestalt. Där<br />svävandet antar en annan,en hotad,karaktär.<br />Jag har bara plats för ett par av<br />exemplen.De är alla tänkvärda.Författaren är<br />en utmärkt pedagog och han skriver ju som en<br />ängel.Trots att det är korta stycken som utgör<br />hans bok har han väldigt mycket att säga.Jag<br />har särskilt fäst mig vid ett resonemang om<br />notskriftens betydelse i bokens början.Den<br />tillkommer ju i den västerländska<br />konstmusikens gryning som ett medel att<br />fasthålla en kyrklig ritual. Men som Per<br />Hellström påpekade i en fascinerande bok om<br />artificiella språk , är det karakteristiskt för<br />formella teckensystem att de<br />tillåter mångfaldigt fler kombinationer än som<br />är representerade i verkligheten.<br />Det gäller kemiska formler och det gäller<br />dansnotation. Notsystemet,avsett att fasthålla<br />en tradition,upphävde den paradoxalt nog<br />genom att öppna nya frihetsrum.Ur<br />kyrkosången kom så småningom Gesualdo och<br />Monteverdis motetter och så småningom<br />operan.Ty det fria manipulerandet av<br />notskriften,det formella systemet gjorde det<br />möjligt.<br />Författaren döljer inte särskilt väl,får man<br />väl säga,sin skepsis inför tolvtonsexercisen hos<br />Arnold Schönberg och de tråkiga amerikanska<br />efterföljarna – man kunde skriva mer om<br />Fylkingens regimenterande och förstelnande<br />inflytande på svensk konstmusik.<br />Men det som kommer efter,den<br />zeninspirerade friheten hos John Cage och den<br />nya minimalismen – han nämner inte Arvo<br />Pärt men hade kunnat göra det, ser han som<br />ett nytt frihetsrike.<br />En annan idé som också fängslar mig i<br />denna rika lilla bok är den om en ny tid när<br />musiken åter frigör sig från notsystemets<br />dimensioner och blir ett rent skapande med<br />ljud igen. Den tiden är här.<br />Den elektroakustiska eran har börjat.</span><br /><br />
Lars Gustafssonhttp://www.blogger.com/profile/18312918813422939688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8094777761343480735.post-31240600053866976762015-07-26T03:25:00.002-07:002015-07-26T03:29:19.050-07:00Vid en skådespelerskas grav<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<u><span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="text-decoration: none;"><br /></span></span></u>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<u><span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="text-decoration: none;"><br /></span></span></u>
<u><span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="text-decoration: none;"><br /></span></span></u></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"> </span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhA6fHJaGLI_PvFhNnKzIGJz1_9D4YJPMxTfudoqtK9YQR4hKYZ9lSb8QxKYsFs03ZJnWy6Xuw3Re2YM5Y7fQJbIMeJ9T1gpLQ8QuDOV6li4aTELmAA4xPv9nebYJxFGTvU9ocSlZfM9R4X/s1600/FullSizeRender%25281%2529.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhA6fHJaGLI_PvFhNnKzIGJz1_9D4YJPMxTfudoqtK9YQR4hKYZ9lSb8QxKYsFs03ZJnWy6Xuw3Re2YM5Y7fQJbIMeJ9T1gpLQ8QuDOV6li4aTELmAA4xPv9nebYJxFGTvU9ocSlZfM9R4X/s320/FullSizeRender%25281%2529.jpg" width="240" /></a></span></div>
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="font-size: small;"> </span></span><br />
<br />
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="font-size: small;"> Berenice vid sjuttiotalets slut</span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small; line-height: 150%;"> i Racines<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>sällsamma
drama:</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small; line-height: 150%;"> Scengolvet är en vidsträckt spegel</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small; line-height: 150%;"> där hon, behagfullt vilande</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small; line-height: 150%;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>avnjuter sin egen
skönhet</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small; line-height: 150%;"> De nakna benen pendlar</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small; line-height: 150%;"> fram och åter. </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small; line-height: 150%;"> I alexandrinens rytm.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small; line-height: 150%;"> Hon ser sitt ansikte</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small; line-height: 150%;"> blicka upp ur spegelvärlden</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small; line-height: 150%;"> och det ter sig gåtfullt,</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small; line-height: 150%;"> som såg hon det</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small; line-height: 150%;"> för första gången</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small; line-height: 150%;"> Det är länge sedan nu </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small; line-height: 150%;"> Full av oklarheter</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small; line-height: 150%;"> denna tid, </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small; line-height: 150%;"> men i dess framfart</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small; line-height: 150%;"> överlevde denna bild</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small; line-height: 150%;"> och steg ur stenen.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small; line-height: 150%;"> Jag såg henne aldrig</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small; line-height: 150%;"> i någon annan scen</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small; line-height: 150%;"> än just denna</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small; line-height: 150%;"> Och min berättelse har inget slut</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;">(Gun Arvidsson 1930-2004.Stenen på katarina kyrkogård,Stockholm)</span></div>
Lars Gustafssonhttp://www.blogger.com/profile/18312918813422939688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8094777761343480735.post-55488033797766500982015-07-07T03:08:00.003-07:002015-07-07T03:08:38.813-07:00 En privatman med förhinder<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFHBd4WI3Bv55MLkcIpAZKbXbaRKyN-To7t07IzqUi3A6pa8Sy1XlwCz-GztkaFKRPSHrOBs8cgzKtdnk3xG5TjAXQyxvmLMKckrQO1W539osiWqqobrEgGYd2JlYKICX7VsNwbe8jJZwP/s1600/Niettsche+som+ung+professor.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFHBd4WI3Bv55MLkcIpAZKbXbaRKyN-To7t07IzqUi3A6pa8Sy1XlwCz-GztkaFKRPSHrOBs8cgzKtdnk3xG5TjAXQyxvmLMKckrQO1W539osiWqqobrEgGYd2JlYKICX7VsNwbe8jJZwP/s1600/Niettsche+som+ung+professor.jpg" /></a></div>
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:Baskerville;
panose-1:2 2 5 2 7 4 1 2 3 3;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-2147483549 0 0 0 507 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:18.0pt;
mso-bidi-font-size:12.0pt;
font-family:Baskerville;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-fareast-language:JA;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:72.0pt 90.0pt 72.0pt 90.0pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<h2>
</h2>
<h2 class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"> </span></h2>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;">Det är svårt att finna en mera förtalad filosof än Friedrich
Nietzsche.</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;">Hans sällsamma biografi –elitstudent med kallelse till full
professur i tjugoårsåldern,tidig sjukdom, ett liv präglat av förlorade dagar
och nätter i envisa, svårförklarliga migränattacker, med sviktande syn,
och<span> </span>trots det en mäktig bokproduktion
och så småningom ett avslocknande in i en obotlig hjärnskada – har inte bara
lett till rena fantasier utan en systematisk mytbildning. </span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;">Till och med den annars så hederlige Thomas Mann
förefaller<span> </span>tro på den i katolska kretsar
särskilt populära legenden om att den ateistiske filosofens<span> </span>hjärnskada skulle ha varit av syfilitisk
natur, vållad vid ett bordellbesök.</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;">I själva verket handlar det olikhet med stor sannolikhet om
en sjukhusinfektion, en dysenteri ådragen under några fruktansvärda dygn som
sjukvårdare i<span> </span>tyskfranska kriget 1870.Nietzsche
hade ensam ansvaret för döende och döda soldater <span> </span>i två överfulla järnvägsvagnar ett par dygn
och han glömde inte upplevelsen. Den sjukhusinfektion han i denna
penicillinfria värld ådrog sig ändrade hans liv för alltid. </span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Sen är det detta
med antisemitismen och Hitlers besök i det av systern ledda Nietzschearkivet i
Weimar. Nietzsche var på intet sätt antisemit. En antisemitisk pamflett som han
mottar på 1870-talet skickar han<span> </span>han
tillbaka till avsändaren med en mycket bestämd anhållan att slippa denna<span> </span>andliga ohyra i fortsättningen: ”…dessa
ständiga absurda förfalskningar och tillrättalägganden av de vaga
begreppen<span> </span>’germansk’, ’semitisk’,’arisk’,kristlig’,’tysk’
– allt detta skulle i längden på allvar kunna uppväcka min vrede…”</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Med Nietzsches
filosofi är det inte mycket bättre. Fundamentala begrepp som ”Übermensch” och
”Wille <span> </span>” har felöversatts och avsevärt
vulgariserats.</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>I själva verket
finner man inte särskilt många <i>åsikter </i>hos
Nietzsche.Han ställer frågor,radikala frågor,ibland alldeles nya,.Med
övermänniskan,eller snarare <i>bortommänniskan</i>
är det så att Nietzsche faktiskt ställer den djärva men inte orimliga frågan om
människan,så som vi känner henne,möjligen inte är <span> </span>den sista länken i evolutionens långa
historia.Att ett svar faktiskt skulle börja skymta en bit inne i det nya
årtusendet<span> </span>- den artificiella intelligensen,den
biocybernetiska människan <span> </span><span> </span>– är ju inte rimligt att han skulle förutse.</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Jag läser
Nietzsches brev i Peter Handbergs utmärkt översatta,utvalda och kommenterade
två volymer i Brutus Östlings heroiska utgåva av de samlade skrifterna.Och tycker
mig ha funnit en vän.Det är inte bara den överkänslige,musikaliske och
livsfrämmande elitstudenten,som alldeles för tidigt blir professor och utsätts
för enorma krav och förväntningar. Köp dessa fascinerande två volymer.De kommer
aldrig att bli bästsäljare och man kommer alltid att söka efter dem i
antikvariaten.</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;">Läsningen av breven ,även i urval,för Niettzsche så mycket
närmre oss,gör honom så mycket begripligare.Dessutom är de väldigt ofta roliga.</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;">Den flitige ynglingen som till och med anstränger sig i
militärtjänsten och får högsta betygg i skvadronens ridkurs är en typ som man
tycker sig ha sett.Breven hem,som inte sällan handlar om pengar har en
vardaglig charm.</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;">Och sedan kriget,uppbrottet från professuren<span> </span>med schweizarnas generösa pension och livet
som egentlig alltid enslig sjukling.Det är är något oerhört patetiskt <span> </span>hela denna märkliga livskamp i en situation
där de flesta andra skulle ha gett upp. Dag och dygn förgår i outhärdliga
migränattacker,synen sviker honom,hans existens är ett desperat sökande efter
det klimat som skall lindra.Och genom dessa strapatser tillkommer bok efter
bok.De är sällsamma.Den stora uppgörelsen,den första grundläggande
formuleringen av ett århundrades trauma.Gud är död ! Det är det rykte som
sprider sig i allt vidare cirklar i Nietzsches verk. I själva verket blir han
den som formulerar ett århundrades centrala trauma och den som öppnar för den
europeiska existentialismen.</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;">Filosofer som Holbach,Voltaire,eller för den delen Ingemar
Hedenius,finner orimligheter och självmotsägelser i de teologiska lärorna. </span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;">At påstå att Gud inte existerar är en sak.Men Nietzsches ”Gud
är död” är något annat och mera. Det öppnar Det Stora Tomrummet ,existensens
djupa meningsfulla paradox.Vi är här och vi har ingen aning om varför.</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Nietzsche kanske mer
än Kierkegaard aspirerar på titeln som den förste existentialisten.</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;">Det fundamentala är naturligtvis den fråga som Schopenhauer
ställde och som Nietzsche redan från <i>Tragediens
födelse </i>försöker besvara:</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;">Har livet någon som helst mening,eller är det bara ett grymt
spel där våra passioner och falska förhoppningar för oss från den ena
besvikelsen till den andra ?</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;">Schopenhauer vet vad han anser om detta.Nietzsches svar är
komplicerat.Han vill vända på frågan: Hur <i>ger</i>
vi livet mening ?</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;">Den grekiska tragedien med dess mörka,skräckfyllda
berättelser förefaller ge honom en utgångspunkt.Grekerna vågade,de kunde hämta
en paradoxal glädje ur sin tragiska insikt.Tanken varieras sedan genom
Nietzsches hela verk.Ibland dominerar Schopenhauers pessimism,ibland något
annat.Ett paradoxalt trots,en vägran,en <i>värdenihilism</i>.
(Men inte i Uppsalaskolans inskränkta mening.)</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Brutus Östlings
förlag och dess vänner och medarbetare har fattat ett klokt beslut.</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;">Nietzsches frågor har egentligen efter två världskrig och
ohyggliga brottmålshistorier bara tilltagit i aktualitet.</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>De har blivit våra
frågor. </span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
Lars Gustafssonhttp://www.blogger.com/profile/18312918813422939688noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-8094777761343480735.post-79128441045263986602015-06-03T09:04:00.001-07:002015-06-03T09:04:11.274-07:00Vennberg ligger i fatet
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:Times;
panose-1:2 0 5 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:3 0 0 0 1 0;}
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}
@font-face
{font-family:Baskerville;
panose-1:2 2 5 2 7 4 1 2 3 3;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-2147483549 0 0 0 507 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:18.0pt;
mso-bidi-font-size:12.0pt;
font-family:Baskerville;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";}
a:link, span.MsoHyperlink
{mso-style-noshow:yes;
mso-style-priority:99;
color:blue;
text-decoration:underline;
text-underline:single;}
a:visited, span.MsoHyperlinkFollowed
{mso-style-noshow:yes;
mso-style-priority:99;
color:purple;
mso-themecolor:followedhyperlink;
text-decoration:underline;
text-underline:single;}
p
{mso-style-priority:99;
mso-margin-top-alt:auto;
margin-right:0cm;
mso-margin-bottom-alt:auto;
margin-left:0cm;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:10.0pt;
font-family:Times;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";}
span.cite-reference-link-bracket
{mso-style-name:cite-reference-link-bracket;
mso-style-unhide:no;}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-fareast-language:JA;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:72.0pt 90.0pt 72.0pt 90.0pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style>
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;">Kreugerpressens och särskilt Aftonbladets hållning under
Andra Världskriget har förvisso varit och är fortfarande en öm tå. Tidningen
var antisemitisk, pronazistisk.</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Rör man vid
denna tå om än aldrig så perifert, blir det ett jävla liv.Nu senast är det
Aftonbladets förre chefredaktör Olle Svenning som skriker som en stucken
gris<span> </span>på Aftonbladets kultursida:</span><i><span style="line-height: 150%;"> (29/5).</span></i></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;">”</span><i><span style="line-height: 150%;">han stämplar etiketten ”nazist” på
Aftonbladets förre kulturchef <strong><span style="font-family: Times;">Karl
Vennberg</span></strong>. Det är skamlöst, lögnaktigt, fullkomligt groteskt.”</span></i></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><i><span style="line-height: 150%;">Och han fortsätter:</span></i></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><i><span style="line-height: 150%;">”Förre
Aftonbladet-medarbetaren och författaren <strong><span style="font-family: Times; font-weight: normal;">Anders Paulrud</span></strong> <span><span class="MsoHyperlink"><span style="text-decoration: none;">har
grundligt och med stor elegans</span></span></span> smulat sönder dessa högerns
smädelser av Vennberg.</span></i></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><i><span style="line-height: 150%;">De borde aldrig mer
kunna upprepas</span></i><span style="line-height: 150%;">.”</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Jo då. Det <i>bör</i> upprepas och <i>kommer att</i> upprepas.Karl Vennbergs nazistsympatier var inget ytligt
svärmeri. </span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;">Hans
egendomliga anklagelse mot Eyvind Johnson att denne skulle ”ha knäfallit inför
västmakternas blodiga altare” som jag citerade i ett resonemang om femtiotalet
och dess ”Tredje Ståndpunkt” (Expressen 26.5) var knappast någon tillfällighet.
Vad tredjeståndpunktaren Sivar Arnér skrev 1937 i Blekinge Läns Tidning eller
vad senare utrikesgurun Kaleb Andersson översatte 1942 för svensk-Tyska
Vänskapsförbundets tidskrift tål heller knappast någon alltför stark belysning.
Vennberg var knappast ensam.</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;">Det
finns ett obehagligt drag av sekt hos kretsen kring Aftonbladet och det har <span> </span>märkvärdigt övervintrat det mesta. Något av
denna sekterism har överlevat i form av en bisarr ny form av tredjeståndpunkt
och naturligtvis den självklara antiamerikanism som har blivit ett slags
reflexrörelse på dess kultursida.</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Så – Anders Paulrud har tydligen konklusivt
och <i>elegant</i> - bevisat vilken fin
demokrat Karl Vennberg var ?</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Det var som Fan ! En man som inte ens kan
ta sig igenom en dikt av Silfverstolpe till dess slutsats, tycks inte heller ha
orkat läsa färdigt de källor som faktiskt finns. </span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;">Det
började med Karl Erik Lagerlöfs chockerande upptäckter ,beskrivna i
avhandlingen ”Den unge Karl Vennberg” (1967) kapitlet <span> </span>”Krisåret 1933”.</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;">Det fortsatte med Peter Luthersons chockerande fynd från 1936</span><span style="line-height: 150%;">av två dikter i tidskriften ”Den
svenske nationalsocialisten” <span> </span>, av vilka
den ena som Paulrud citerar är allmänt patetisk och den andra, som han <i>inte</i> citerar, mera stålhårt
nationalsocialistisk var snarast en bekräftelse av att mannen visste vad han
ville. (Peter Luthersson ”I kulturradikalismens garderob” Expressen 28/11 2002)
Liksom hans översättningar av nazistiska tyska poeter <span> </span>år 1942 i vänskapsförbundets tidskrift . </span><i><span style="line-height: 150%;"><span> </span></span></i><span style="line-height: 150%;"></span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;">Den
normalt mycket neutrala Wikipedia säger så här: </span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;">”<i>Efter Vennbergs död blev det känt att han
publicerat några dikter i </i></span><a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Den_Svenske_Nationalsocialisten" title="Den Svenske Nationalsocialisten"><i><span style="line-height: 150%;">Den Svenske Nationalsocialisten</span></i></a><i><span style="line-height: 150%;"> redan 1936</span></i><a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Karl_Vennberg#cite_note-8"><span class="cite-reference-link-bracket"><i><sup><span style="line-height: 150%; text-decoration: none;">[</span></sup></i></span><i><sup><span style="line-height: 150%;">8</span></sup></i><span class="cite-reference-link-bracket"><i><sup><span style="line-height: 150%; text-decoration: none;">]</span></sup></i></span></a><i><span style="line-height: 150%;"> och i januari 1937 försvarade
Vennberg att Hitler inkluderade Freud i utrensningen av icke önskvärd
litteratur med orden "Mot moraliskt förfall och själsdödande överskattning
av sexuallivet!". 1940 menade han<span>
</span>sig inte tillhöra dem "som anser att allt gott härrör från England
och allt ont från Tyskland." Så sent som 1942 medverkade Vennberg med
översättningar av nazistiska poeter i tidskriften </span></i><a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Sverige-Tyskland" title="Sverige-Tyskland"><i><span style="line-height: 150%;">Sverige-Tyskland</span></i></a><i><span style="line-height: 150%;">.</span></i><a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Karl_Vennberg#cite_note-9"><span class="cite-reference-link-bracket"><i><sup><span style="line-height: 150%; text-decoration: none;">[</span></sup></i></span><i><sup><span style="line-height: 150%;">9</span></sup></i><span class="cite-reference-link-bracket"><i><sup><span style="line-height: 150%; text-decoration: none;">]</span></sup></i></span></a><i><sup><span style="line-height: 150%;">”</span></sup></i><i><span style="line-height: 150%;"></span></i></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><i><span style="line-height: 150%;">Vennberg tog själv senare avstånd
ifrån bidragen och uteslöt dem ur sitt författarskap. Han menade på 1990-talet
att publiceringen berodde på att dikterna i själva verket skulle ha varit </span></i><a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Kamouflage" title="Kamouflage"><i><span style="line-height: 150%;">kamouflage</span></i></a><i><span style="line-height: 150%;"> för den hjälp han säger sig ha gett
till sovjetiska spioner, något som både Sigvard Lindqvist och Peter Luthersson
betvivlar.</span></i><i><sup><span style="line-height: 150%;"> </span></sup></i><sup><span style="line-height: 150%;"><span> </span></span></sup></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><sup><span style="font-size: 36.0pt;"><span style="font-size: small;">Fläckborttagning kan vara nog så
besvärligt.Skall Wikipedia också censureras av Aftonbladets förre chefredaktör </span><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="font-size: small;">?</span><span style="mso-spacerun: yes;"><span style="font-size: small;"> </span> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span></i></span></sup><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="font-size: 22.0pt;"></span></i><br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
Lars Gustafssonhttp://www.blogger.com/profile/18312918813422939688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8094777761343480735.post-86349521549721080692015-05-27T06:20:00.003-07:002015-05-27T06:20:56.406-07:00Ett spöke från förra århundradet
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:78;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}
@font-face
{font-family:Baskerville;
panose-1:2 2 5 2 7 4 1 2 3 3;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-2147483549 0 0 0 507 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:18.0pt;
mso-bidi-font-size:12.0pt;
font-family:Baskerville;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-fareast-language:JA;}
@page WordSection1
{size:612.0pt 792.0pt;
margin:72.0pt 90.0pt 72.0pt 90.0pt;
mso-header-margin:36.0pt;
mso-footer-margin:36.0pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style>
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;">Herr Souhounen i Expressen vill att vi skall visa mera hänsyn mot den ryske oligarken och hans bombflottor.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;">Herr Souhounens försök till svar på min artikel om Tredje
Ståndpunktens totala brist på aktualitet häromdagen,bekräftar tyvärr alla mina
misstankar om den totala substanslösheten hos dagens kommunistiska vänster.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Det enda retoriskt
intressanta i hans lilla floskeluppvisning är hänvisningen till mig som
”texasgubbe”.Vad betyder den ? </span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Jag är mycket
stolt över att som svensk medborgare och akademiker<span> </span>i ett tjugotal år ha tjänat ett av världens
bästa universitet. Så vad har detta att göra med sakfrågan:lakejinställning
till den ryska alltmer totalitära oligarkien eller en öppet demonstrerad
försvarsvilja ?</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;">Pinsamt att att det enda kort herr Souhounen kan spela ut är
en reflexmässig antiamerikanism som ter sig mindre ändamålsenlig i dagens
svenska försvarsdebatt.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;">Och hemmahörande fruktar jag,i fel århundrade.</span></span></div>
Lars Gustafssonhttp://www.blogger.com/profile/18312918813422939688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8094777761343480735.post-70722932949227880442015-05-26T08:46:00.000-07:002015-05-26T08:46:12.051-07:00Tredje ståndpunkten är ingen ståndpunkt
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:Baskerville;
panose-1:2 2 5 2 7 4 1 2 3 3;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-2147483549 0 0 0 507 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:18.0pt;
mso-bidi-font-size:12.0pt;
font-family:Baskerville;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-fareast-language:JA;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:72.0pt 90.0pt 72.0pt 90.0pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style>
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<br /><h2>
<br /></h2>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;">Det ryska bombflyget övar numera rutinmässigt inflygningen
till uppdragen </span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;">mot småländska startbanor och FRA-anläggningarna i
Roslagen.När Öland och Gotland,dessa i praktiken demilitariserade öar ,som väl
tillhör det som Herr Löfvén med en sällsam formulering <span> </span>har kallat ”geografiskt tomma ytor” – kanske
han menar ”avställningsytor”<span> </span>-inte är så
tomma längre utan har undergått halvön Krims öde kan angreppen mot de baltiska
länderna ostört sättas in. </span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Nu skriver en
Daniel Suhonen – sällsamt nog inte på Aftonbladets utan på Expressens
kultursida – att vi bör undvika att delta i flygövningar i Östersjöområdet.</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>”<span>Men att trycka Nato</span> inpå Rysslands
gränser - vilket händer om Sverige och Finland skulle gå med - är att höja
konfliktnivån i onödan.”</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Det skulle aldrig
falla mig in att misstänka Herr Suhonen för att vara en av de numera allt
oftare uppträdande putinmegafonerna i svensk press. Däremot undrar jag hur han
har det med verklighetskontakten. Man kunde säga,utan att bli onödigt
ohövlig,att han inte har hängt med i vad som faktiskt pågår.</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Om den klerikala
diktaturstaten i öst sedan ett par år övar angreppet torde det knappast spela
någon roll vilka emotioner en NATO-övning kan framkalla.Det stadiet är med all
sannolikhet passerat.</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>I min generation
har vi ju livliga minnen av de intellektuella och konstnärer som i konflikten
mellan det då expansiva sovjetimperiet och den fria världen ville bekänna sig
till <i>en tredje ståndpunkt.</i> Tredje
ståndpunktens anhängare var säkert inga förrädare.Även om man kan undra vad den
forne nazisten Karl Vennberg tänkte på när han skrev om meningsmotståndaren
Eyvind Johnson att han ”knäfallit inför västmakternas blodiga altare”. Sivar
Arnér,Birgitta Trotzig och de andra tyckte sig verkligen se ett alternativ
mellan ställningstaganden.Förmodligen misstog de sig.</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;">De visste för litet om Sovjetstatens verkliga misär, om
polisspionernas DDR,om Rumäniens fängelser.</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Skulle man idag
kunna inta en Tredje Ståndpunkt i valet mellan de normala parlamentariska
demokratierna<span> </span>och Putins<span> </span>klerikala och nationalistiska diktatur ? Vad
skulle det vara för val ? Att oligarken och diktatorn Putin har giftmord på
oliktänkande och journalister på programmet och betraktar normala
människorättsorganisationer som icke önskvärda hot är en beklaglig sak.</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Men det är inte
argumentet.Vad skulle det innebära att påstå att det finns ett alternativ
mellan demokratisk samhällsordning och en prästerligt och nationalistiskt inspirerad
totalitarism,modell Putin,General Franco eller Doktor Salazar?</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Det finns inte. <i>Det finns ingenting där.</i> Tredje
ståndpunkten är idag lika irrelevant som den fromma berättelsen om Bileams
åsna.</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>En annan sak att
diskutera är hur länge hyckleriet kan fortsättas med att både vara och inte
vara anslutna till <span> </span><span> </span>NATO ,den västliga alliansen.Den <span> </span>får vi ta en annan dag.</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
Lars Gustafssonhttp://www.blogger.com/profile/18312918813422939688noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8094777761343480735.post-18499884653817560792015-03-09T02:03:00.002-07:002015-03-09T02:03:25.679-07:00HUR KUNDE DET GÅ SÅ ILLA ?
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:78;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:78;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:Baskerville;
panose-1:2 2 5 2 7 4 1 2 3 3;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-2147483549 0 0 0 507 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:18.0pt;
mso-bidi-font-size:12.0pt;
font-family:Baskerville;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-fareast-language:JA;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:72.0pt 90.0pt 72.0pt 90.0pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style>
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<u><span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="text-decoration: none;"><br /></span></span></u></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<u><span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="text-decoration: none;"><br /></span></span></u></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;">Sydafrika är aktuellt i rubrikerna igen. Rätt överraskande
har korruptionsrättegången i den skandalösa affären med de 28 JAS-plan,som
svensk krigsindustri starkt påhejad av svenska myndigheter och till priset av
avsevärda mutor kommit igång.I Sydafrika.Svenska åklagare har som bekant visat
ett mycket begränsat intresse, förr liksom nu, när nya fynd görs i de
schweiziska bankerna. Häromdagen kunde man se hur de valda ledamöterna av
populistpartiet EFF, i sina karakteristiska röda overaller ,slängdes ut ur
parlamentet av polisen.De hade nämligen ifrågasatt President Zumas
privatpalats<span> </span>under devisen ”Betala
tillbaka!”. Summan är 246 miljoner Rand.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>En nation med
världens brantaste inkomstskillnader enligt åtminstone ett mätsystem.
Trettiofyra strejkande gruvarbetare,mördade av regeringspartiets egna
säkerhetsstyrkor den 16 augusti 2012.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;">Nelson Mandela,med sin inkluderande politik,accentuerad genom
Biskop Tutus sannings- och försoningskommission,efterträddes av Thabo Mbeki
,mest känd för sin katastrofala aidspolitik som kostade hundratusentals
afrikaner livet eftersom bromsmediciner förbjöds som imperialistiskt fötryck
och skulle ersättas med rödbetssaft. Efter visionären Mandela kom intrigören Mbeki
och efter honom Jacob Zuma. Arbetslöshet,enorm bostadsbrist, auktoritära
presslagar ,politiskkt motivrade mord på återstående vita bönderna i avlägset
belägna gårdar.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;">Redan på sextiotalet hade ju <span> </span>pessimister som Serge Mallet <span> </span>envist påpekat att det svarta Afrika hade
gjort en dålig start. Fattigdom,okunskap,skriande ekonomiska
skillnader,klanväsen i stället för demokratiska arbetsmetoder,en ny överklass i
lyxbilar blev ju välbekanta inslag i bilden av det nya Afrika.. Men vid Sydafrika
fäste vi ju – inte minst i Sverige –helt andra förhoppningar än,låt oss säga vid
Zimbabve eller Zambia. Stora journalister som Herbert Tingsten hade klätt av apartheidregimen,
Per Wästberg fortsatte avklädningen,men kunde också visa att detta Sydafrika med
sina många språk producerade världslitteratur. </span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Hur kunde det gå
lika illa här, med alla dessa materiella och intellektuella förutsättningar,med
Mandelas och Tutus kloka försoningspolitik?</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Om detta har Disa
Håstad,en annan av Dagens Nyheters stora journalister, skrivit en fascinerande
– och något deprimerande <span> </span><span> </span>– bok,”Brusten regnbåge.Mandelas krossade
dröm” (Bonniers) </span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Det är en
utomordentligt detaljrik bild hon förmedlar,baserad på väldigt många intervjuer
och ett rikt dokumentärmaterial.En mindre ambitiös föfattare hade säkert nöja
sig med att skriva en bok om JAS-affären och korruptionen i den svenska biståndspolitiken
under de aktuella decennierna.Disa Håstad ger sig betydligt längre in i de
afrikanska labyrinterna.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Det är om en
brusten utopi hon berättar, och bortom de välfångade politiska och
socioekonomiska frågorna skymtar den stora filosofiska,Hanna Arendts fråga –
måste alltid revolutioner sluta med att ett tyranni ersätts av ett annat ?</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
Lars Gustafssonhttp://www.blogger.com/profile/18312918813422939688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8094777761343480735.post-72580294833711329242015-03-06T09:01:00.002-08:002015-03-06T09:01:46.514-08:00<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe width="320" height="266" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://ytimg.googleusercontent.com/vi/r632bBnYX8A/0.jpg" src="http://www.youtube.com/embed/r632bBnYX8A?feature=player_embedded" frameborder="0" allowfullscreen></iframe></div>
A short documentation from Nina Weitzner and Lars Gustafsson's Berlin exhibition in 2013.Lars Gustafssonhttp://www.blogger.com/profile/18312918813422939688noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8094777761343480735.post-76774039766495430082015-02-21T02:43:00.002-08:002015-02-21T02:43:25.841-08:00I PAUL CELANS LABYRINT<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: -88.25pt;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTgXGU1QxpE1FX9Q69CQlMrRSQwSdfPiCrWEWS4AUfc2BH9d0p4Iwmlmmhdy7UJBv_wwAjOCZYDVP_WGKglWq_Bf1AAJONVRJIo6zOWgKENAt6jMJYMOqB0oOuOVBlJWIKewnuOpWk7Jjr/s1600/images-1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTgXGU1QxpE1FX9Q69CQlMrRSQwSdfPiCrWEWS4AUfc2BH9d0p4Iwmlmmhdy7UJBv_wwAjOCZYDVP_WGKglWq_Bf1AAJONVRJIo6zOWgKENAt6jMJYMOqB0oOuOVBlJWIKewnuOpWk7Jjr/s1600/images-1.jpg" /></a> <span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"></span>
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:78;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1791491579 18 0 131231 0;}
@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}
@font-face
{font-family:Baskerville;
panose-1:2 2 5 2 7 4 1 2 3 3;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-2147483549 0 0 0 507 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:18.0pt;
mso-bidi-font-size:12.0pt;
font-family:Baskerville;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-fareast-language:JA;}
@page WordSection1
{size:612.0pt 792.0pt;
margin:72.0pt 90.0pt 72.0pt 90.0pt;
mso-header-margin:36.0pt;
mso-footer-margin:36.0pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style>
</div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: 2.0cm; margin-right: -24.15pt; margin-top: 0cm;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: -24.15pt; tab-stops: 474.9pt;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;">Hos några samtida –
poeter och översättare – kan jag urskilja en tydlig dragning till det
svårtolkade, det kryptiska,det långt ifrån självklara.Dit hör Aris Fioretis
heroiska arbete med de hölderlinska fragmenten, de många fina tolkningarna av
den store portugisiske hermetikern Ferdnando Pessoa som har följt slag i slag
och inte minst det intresse som en rad förtjänta översättare har ägnat Paul
Celan.Dit hör Göran Sonnevi,Lars-Inge Nilsson<span style="mso-spacerun: yes;">
</span>och inte minst Anders Olsson som tillsammans med Håkan Rehnberg gav ut
den viktiga lilla volymen Lila luft år 1990. Och nu kommer alltså den
outtröttlige Anders Olsson med Celans längsta samling ”Andningsvändning”.
(Lublin Press 2014).Säkerligen har till exempel Lars Norén ända från debuten
präglats starkt av dessa intryck.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: -24.15pt; tab-stops: 474.9pt;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Jag finner denna motström i
samtida svensk poesi djupt sympatisk. I en tid när så mycket av den nya poesin
präglas av trivialisering och har så svårt att hålla gränsen mot <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>kolumnisteras egendomligt uniforma
husrapporter, behöver vi påminnas om Paul Valerys ord,som Olsson citerar i sitt
efterord ”dikten är språket i dess födelsetillstånd”.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: -24.15pt;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Paul
Celan, judisk poet,född 1920 i Czernowitz och död för egen hand i Paris i April
1970,är ett absolut unikum i sin tids litteraturhistoria. Hans ursprungliga
familj helt utplånad i Förintelsen, hans språk ,tyskan, på en gång djupt
främmande och helt förtrogen,hans poetik en mycket speciell som utesluter
sångbarhet men inte precision gör hans dikter till sällsamma fynd.Man kunde
kanske likna dem vid dessa oberäkneliga kosmiska partiklar som gång efter annan
uppfångas i astrofysikernas detektorer och oftast måste avfärdas som mätfel
eftersom de inte alls stämmer med teorierna: </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: -24.15pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: -24.15pt;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>”ETT
DÅN: det är</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: -24.15pt;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>sanningen
själv</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: -24.15pt;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>som
trätt ut</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: -24.15pt;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>bland
människorna</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: -24.15pt;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>mitt
i</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: -24.15pt;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>metaforyran.”</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: -24.15pt;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: -24.15pt;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 2;"> </span>Anders
Olsson har ,som det förefaller mig , varit på en gång oförvägen och mycket
noggrann i sitt arbete.Svenskan är – jämfört med engelskan – ett språk som
ligger bra till för översättning från tyska.Men denna Celans tyska är mycket
speciell.Den har drag av det schizofrena språket och dess nybildningar,den kan
vitsa och förvränga vad som uppfattas som standardspråket. Anders Olsson tar
sig fram.Där han måste drar han sig inte för nybildningar. En riktig granskning
av detta imponerande arbete skulle kräva månader. Vid min<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>läsning har jag svårt att se hur saker hade
kunnat göras annorlunda. Låt oss stanna upp inför den sista dikten:</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: -24.15pt;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 2;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>”EN GÅNG</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: -24.15pt;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 2;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>då tvättade han världen,</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: -24.15pt;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>osedd,natten lång,</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: -24.15pt;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>verklig.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: -24.15pt;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 2;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-tab-count: 2;"> </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: -24.15pt;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-tab-count: 2;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>En och oändlig,</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: -24.15pt;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-tab-count: 2;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Förgörelse,jaggörelse.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: -24.15pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: -24.15pt;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 3;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Ljus var.Räddning.”</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: -24.15pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: -24.15pt;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: -24.15pt;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 3;"> </span></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1vaaceXtxWUf3OfRUv50UQ3hHIJdp_GPkCndf4OYUIFlwCZBszvhop44O-NcMCNkaBa51P1uslTR7KZDQz8kOKGIDZ1TZOP2aGbmRA7qkyOJxi9UV6BsTvofJgw-9IGwlKu04ek7fG1IT/s1600/images.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1vaaceXtxWUf3OfRUv50UQ3hHIJdp_GPkCndf4OYUIFlwCZBszvhop44O-NcMCNkaBa51P1uslTR7KZDQz8kOKGIDZ1TZOP2aGbmRA7qkyOJxi9UV6BsTvofJgw-9IGwlKu04ek7fG1IT/s1600/images.jpg" /></a></div>
<div align="right" class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: -88.25pt; tab-stops: 474.9pt; text-align: right;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: 315.75pt; tab-stops: 474.9pt;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-tab-count: 1;"> </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 2.0cm;">
<br /></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal">
<br /></div>
<h2 class="MsoNormal" style="margin-left: 2cm;">
<span style="font-size: large;"><span> </span></span>
</h2>
Lars Gustafssonhttp://www.blogger.com/profile/18312918813422939688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8094777761343480735.post-52083003515885828252015-01-07T02:10:00.001-08:002015-01-07T02:10:22.471-08:00 DÖDEN - VÅR EGEN OCH ANDRAS
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:78;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:78;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:Baskerville;
panose-1:2 2 5 2 7 4 1 2 3 3;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-2147483549 0 0 0 507 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:16.0pt;
font-family:Baskerville;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-size:16.0pt;
mso-ansi-font-size:16.0pt;
mso-bidi-font-size:16.0pt;
font-family:Baskerville;
mso-ascii-font-family:Baskerville;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Baskerville;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style>
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<u><span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><br /></span></u></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><i><span style="line-height: 150%;">”Är ni säker på att bibehållandet av
människosläktet ,när ni och alla era bekanta inte längre finns till ,verkligen
intresserar er ? ” </span></i><span style="line-height: 150%;"></span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;">Max Frisch, en <span> </span>schweizisk mästare med <span> </span><span> </span>ovanlig
förmåga att ställa frågor, de branta och de skarpa, inleder sin Tagebuch
1966-1971 med en enkät där den första frågan lyder så.. <span> </span></span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;">Det är en fråga, som intressant nog, numera debatteras allt
flitigare av filosoferna. Särskilt av dem som i John Rawls efterföljd har dramatiska
moraliska tankeexperiment på programmet. Science Fictionförfattarna, som nästan
alltid ligger ett steg före filosoferna, har för länge sedan observerat
dilemmat. P.D.James roman ”The children of Men”, flera gånger filmad med litet
olika variationer av temat, handlar om en mänsklighet där plötsligt och
överraskande, alla graviditeter upphör. Ingenting annat är förändrat än just
detta; de ännu levande är de sista. Ingen stor komet, inget nukleärt
världskrig. Bara slut på fertiliteten. Men det räcker: kommer det inte att
förändra allt ? <span> </span></span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Tankeexperimentet
med utebliven fruktbarhet (något som möjligen skulle kunna åstadkommas genom
någon oförutsägbar koncentrerad skur av kosmisk strålning ur de yttre rymderna)
har fördelar framför kometkollisioner i den stora skalan och liknande
domdagsscenarier. Det på ytan odramatiska förloppet och utsträckningen över tid
renodlar problemets etiska aspekter .</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Vi vet med
säkerhet att av alla de människor som nu lever kommer alla, inklusive det barn
som föddes i morse, vara döda inom ett ändligt tidsintervall.Skall vi säga 110
år? Det intressanta är att vi alla förefaller – möjligen med undantag av någon
excentriker - acceptera<span> </span>detta med totalt
saktmod. Det sammankallas inga FN-konferenser för att se vad som möjligen kan
göras åt saken, det skrivs inga upprörda ledarartiklar om detta. Döden är ett
universellt accepterat faktum. <span> </span>Av några människor
för att de fasthåller vid den irrationella föreställningen att det finns något
slags tillgång till ett liv efter detta. Av de rationella som inte tror på
något sådant, eftersom de inser att det är bäst så. Ett evigt, alltså över
oändlig tid utsträckt liv skulle beröva den mänskliga individuella existensen
varje rimligt spår av värdighet och mening. Över oändlig tid konvergerar paradis
och inferno .Hur det är att vara död, d.v.s. att inte existera, vet vi ju alla
vid eftertanke mycket väl. Det är det tillstånd hos världen som rådde <span> </span>före vår tillblivelse;vi ingick inte i dess
sammanhang.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Men det
etiska tankeexperimentet med en värld utan efterlevande ställer fundamentala
frågor.Om mänskligheten hade en överblickbar slutpunkt skulle uppenbart<span> </span>en rad aktiviteter ,t.ex. cancerforskning och
sunamivarningssystem, bli meningslösa,påpekar New Yorkfilosofen Samuel
Scheffler i en intressant men knappast okontroversiell samling föreläsningar
”Death & the Afterlife” (Oxford 2013. Boken innehåller också en rad
utförliga kommentarer och motargument) .</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Ur ett
konsekvensetiskt perspektiv är det hela långt ifrån <span> </span>glasklart. <span> </span>Nyheten om mänsklighetens snara upphörande
skulle förutsäga väldiga intellektuella, sensuella och <span> </span>konstnärliga förluster. Eftersom vi knappast
kan förälska oss i de ofödda som vi aldrig får en chans att möta ter sig de
personliga förlusterna kanske mindre hotfulla. I varje fall i den odramatiska
versionen.Men – å andra sidan – vilka <span> </span>oändliga
mängder av utsikter till psykisk och fysisk smärta,fattigdom,förnedring och
lidande, skulle vi inte kunna avskriva från balanskontot! <span> </span>Vad Arthur Schopenhauer skulle säga verkar
ganska klart. Barnarbetet i en asiatisk textilfabrik är ,säger han,ett alltför
högt pris för privilegiet att få andas.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Något slags
metafyisk eller fysisk världhärskare med konekvensetiska böjelser,skulle kanske
finna att övervägande argument talar för att det är tid att avbryta den
smärtsamma och oftast ytterst ovärdiga process som är mänsklighetens historia ?
</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Den instinktiva
ovilja vi känner inför ett sådant utilitaristiskt resonemang säger oss kanske
något om utilitarismens oförmåga som moralteori.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Det är också
Schefflers uppfattning. Om efterlevandet har ett slut inom överskådlig tid men <span> </span>personlig saknad – skulle detta beröva livet
all mening ? </span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>I flera frågor
är han inte är särskilt klar. De efterlevandes försvinnande skulle beröva vår
egen existens dess mening ,tänker han sig? Hur mycket av dess mening ? Vad är
skillnaden mellan <i>upplevelsen</i> av
meningsfullhet och <i>objektiv </i>meningsfullhet
? Och är meningsfulllhet ett slags absolut egenskap,eller behöver vi så att
säga en relativitetsteori för meningsfullhet.Om jag vill göra upp eld i ett
övergivet hus kan det vara en meningsfull handling för att överleva.Men om
denna verksamhet ingår i ett meningslöst militärt företag säg Napoleons ryska
fälttåg, blir då handlingen meningslös ? Eller är meningsfullheten begränsad
till ett slutet sammanhang? <span> </span>Jämför med
Monopolspelet ! En transaktion som ter sig meningsfull inom spelet är knappast
meningsfull utanför det. </span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;">Man kunde naturligtvis invända – i det sammanhanget – att ur att
astronomiskt tidsperspektiv är det fullständigt uppenbart för alla att det
finns en bortre gräns för efterlevandet. Om vi alltså kräver något slags
universell meningsfullhet<span> </span> för den
mänskliga historien blir vi nog hänvisade till något slags skojarfilosofi
i<span> </span>Hegels maner.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Inom rimligare
tidsramar har uppenbart Scheffler en intressant poäng: vi upplever ett
moraliskt ansvar gentemot de ofödda, alltså gentemot rättssubjekt som är
möjliga men ännu inte förverkligade.I ljuset av en universell
överlevnadskatastrof skulle rimligtvis detta ansvar upphöra.Och efterlämna, gissar
jag, en oändlig tomhetsupplvelse.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Filosofernas
förnyade intresse för hela det litet ruskiga problemet med efterlevandet står
uppenbart i klimatkrisens långa skugga.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 2;"> </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span></span></div>
Lars Gustafssonhttp://www.blogger.com/profile/18312918813422939688noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8094777761343480735.post-53144165467932921272014-12-22T08:17:00.001-08:002014-12-22T08:17:05.210-08:00När det begav sig
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:Baskerville;
panose-1:2 2 5 2 7 4 1 2 3 3;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-2147483549 0 0 0 507 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:16.0pt;
font-family:Baskerville;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-size:16.0pt;
mso-ansi-font-size:16.0pt;
mso-bidi-font-size:16.0pt;
font-family:Baskerville;
mso-ascii-font-family:Baskerville;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Baskerville;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
@page WordSection1
{size:612.0pt 792.0pt;
margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt;
mso-header-margin:36.0pt;
mso-footer-margin:36.0pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;">Hans Magnus Enzensbergers hus , Fregestrasse 19 i Friedenau
vid sextiotalets början: en blandning av seminarium,tidskriftsredaktion,
själasörjarmottagning och jag vet inte allt. Människor kom och gick.Hans Magnus
var mycket stolt över att ha en gammal villa vid en gata som så bildat erinrade
om den store filosofen Gottlob Frege.Ända tills han upptäckte att gatan bar
sitt namn inte alls efter filosofen men efter en känd evangelisk lokal
kyrkoherde Frege från sekelskiftet.Vi diskuterade möjligheten att genomdriva en
av dessa namnändringsceremonier som inte var ovanliga efter 1945. Hermann
Göringstrasse hade ju åter blivit <span> </span>Wilhelmsstrasse. Fregestrasse skulle i så fall
döpas om till Fregestrasse.Ett intressant gränsfall,som säkert skulle ha roat
författaren till <i>Grundlagen der
Arithmetik</i>.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>I huset vid
Fregestrasse kunde man träffa intressanta personer. Den <span> </span>utomparlamentariska proteströrelsen ,med
ursprung i Berkeley och Stanford,förmälte sig med tidens utopiska
strömningar.<span> </span>Fåren, dvs de fredliga
förkunnarna av gruppäktenskap och fria universitet och getterna,dvs
förespråkarna av revolutionärt våld, hade ännu inte riktigt hunnit sorteras ut
från varandra. <span> </span><span> </span>Andreas
Baader – <i>Warenhausbrandstifter</i>,introducerade
sig en herre vid ett tillfälle med många gäster. Han skulle ett par år senare
bli mycket ryktbar som medlem av en terroristisk oganisation,Andreas Baader.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>”Hon var
ensam,en nunna utan kloster.Jag <span> </span>tyckte
synd om henne.När hon tog av <span> </span>glasögonen,såg
hon värnlös ut.”</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Det är alltså
en ögonblicksbild av Ulrike Meinhof. Periodens våldsbenägna utomparlamentariker,Rote
Arméfraktion,Kommune I och alla avknoppningarna kan vid en jämförelse med
islamofascismens snarast industriellt organiserade terroristarméer te sig
enbart förvirrade.Ofarliga var de dock inte. Allra minst för sig själva; den
dystra efterskörd i form av förstörda liv, fängelser och mentalsjukhus som till
sist återstod ,bör inte glömmas bort.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Hans-Magnus
Enzensberger, nu 85 år gammal,har samlat sina minnen från det märkliga, och
tilldels bisarra, sextiotalet till en bok som vimlar av sådana briljanta
ögonblick av skärpt uppmärksamhet och en poets iakttagelse. Den heter ”Tumult”
och har denna höst kommit ut hos Suhrkamp. Ett fascinerande porträtt av en
egendomlig tid.Skriven av en som envist beskriver sig själv som <i>deltagande observatör.</i></span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Men allt
handlar sannerligen inte om berlinliv. Här finns en underbar liten skiss av
Nelly Sachs, ensam och plågad av outhärdliga minnen i sin lilla våning på Bergsunds
Strand ,som i kväsmiter över till en väninna i våningen intill som har TV , för
att avnjuta en landskamp i fotboll.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Här finns
Krustjevs Sovjetunion från öster till väster,inklusive den lantlige lille
diktatorn själv i badbyxor och här finns Castros postrevolutionära Cuba, ett
besvikelsepalats som sätter sina poeter i fängelse.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Det fanns en
tid när Enzensberger,briljant poet,lysande essäist,var det ständigt närvarande
kvicksilvret i alla dessa kulturkonferenser, - i regi av olika sidor i det kalla
kriget. –Det var en tid när så kallade progressiva borgerliga
intellektuella,inklusive J P Sartre och Mme Beauvoir kunde påräkna buntar av
fria flygbiljetter och utmärkta hotell litet här och var i världen. Märk väl;så
länge de kunde betraktas som progressiva borgerliga.Enzensberger lyckades så
småningom stöta sig med alla dessa skattefinansierade resebyråer,allra sist Kuba,där
hans aktion för den fängslade poeten Huberto Padilla blev halmstrået som
knäckte gästfrihetens rygg.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: large;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Denna
fascinerande minnesbok berör också en grunden tragisk kärlekshistoria;
upphovsmannens hjälplösa passion för<span>
</span>Maria Alexandrowna Enzensberger,född Makarowa,en ung <span> </span>ryska som aldrig lyckas anpassa sig till de
anspråk som ett liv <span> </span>utanför
Sovjetunionen ställde på henne. Hon tog sitt liv 1991.</span></span></div>
<span style="font-size: large;">
<span style="font-family: Baskerville;"><span> </span>Allt
detta berättat i efterklokhetens klara ljus</span></span>
Lars Gustafssonhttp://www.blogger.com/profile/18312918813422939688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8094777761343480735.post-90477366583772827342014-12-14T23:56:00.000-08:002014-12-14T23:56:22.503-08:00ETT SKAMLIGT FÖRSLAG
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:Baskerville;
panose-1:2 2 5 2 7 4 1 2 3 3;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-2147483549 0 0 0 507 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:16.0pt;
font-family:Baskerville;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-size:16.0pt;
mso-ansi-font-size:16.0pt;
mso-bidi-font-size:16.0pt;
font-family:Baskerville;
mso-ascii-font-family:Baskerville;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Baskerville;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style>
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%; mso-bidi-font-weight: bold;">Neddragningen på totalt 15 miljoner</span><span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"> kronor bör <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>i
huvudsak ”<i style="mso-bidi-font-style: normal;">göras när det gäller stödet
till kulturtidskrifter. Det statliga stödet till kulturtidskrifter kan ges till
tidskrifter i såväl tryckt som digital form. Utskottet vill peka på den
möjlighet till ökad tillgänglighet och därmed bättre möjlighet att nå fler
läsare samt till minskade kostnader, bland annat för distribution, som
elektroniskt utgivna tidskrifter innebär</i>.”</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Kulturutskottets
reviderade förslag till Alliansens kulturbudget föreslår en neddragning av
tidskriftsstödet på totalt 15 miljoner kronor.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Detta innebär
självklart katastrof för en rad tidskrifter som är behövliga för litteraturen
och för det offentliga samtalet.Lyrikvännen,Häften för Kritiska Studier,
Tiotal. Judisk Krönika o.s.v. – tänk er dem försvunna från hyllorna nere hos
Hedengrens! </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Den som
trodde att det fanns åtminstone ett spårelement av sund kulturkonservatism hos
Alliansens företrädare i Kulturutskottet misstog sig - uppenbart.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Men det är
värre.Här döljer sig en politisk skandal.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Det var
Roland Pålsson – hög ämbetsman hos sextio- och sjuttiotalens Kulturdepartement
som en gång i tiden utformade riktlinjerna för tidskriftsstödet. Eftersom jag
var huvudredaktör för BLM på den tiden och BLM inte gick vidare bra,hade jag
ett samtal med denne sympatiske herre,en utpräglad rättrådig ämbetsman.Vi
talade om fördelarna med ett tidskriftsstöd men också om riskerna.Hur skulle
man kunna förebygga att stödet samtidigt <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>blev <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>ett instrument för politisk styrning av det
offentliga samtalet ? Pålsson <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>såg
problemet och han hade en uppriktig vilja att göra något åt det. Hans lösning –
långt ifrån fulländad men ett hederligt försök – låg i att delegera ansvaret
till ett nyinrättat kulturråd.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Den svenska
floran av kulturtidskrifter förmedlar inte bara kunskaper utan också en mängd
av åsikter som inte sällan ter sig outhärdliga för någon eller några av de
andra tidskrifternas redaktioner. Det skall vara så. Detta är vad som skiljer
oss från Kina eller DDR, för att inte tala om Nordkorea.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;">Den politiska vikten ligger möjligen mera till vänster än
till höger. Det viktiga är att de samhällsanalyser och de konstuppfattningar
som summan av tidskrifter representerar inte är uniform.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Därför är
Kulturutskottets förslag djupt obehagligt. Det går inte att utesluta misstanken
om en politisk avsikt . Ty den ekonomiska vinsten av indragningen, knappast mer
än vad några styrelsemedlemmar i vinstgivande statliga företag bevisligen
årligen begagnar av offentliga medel för sitt privata sällskapsliv, är inte
tillräckligt stor för att motivera denna osande dumhet.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
Lars Gustafssonhttp://www.blogger.com/profile/18312918813422939688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8094777761343480735.post-66417253966001881922014-11-09T11:51:00.003-08:002014-11-09T11:51:50.181-08:00Biermann LITEN SÅNG<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:Baskerville;
panose-1:2 2 5 2 7 4 1 2 3 3;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-2147483549 0 0 0 507 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:16.0pt;
font-family:Baskerville;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-size:16.0pt;
mso-ansi-font-size:16.0pt;
mso-bidi-font-size:16.0pt;
font-family:Baskerville;
mso-ascii-font-family:Baskerville;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Baskerville;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
</style>
-->
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 22.0pt;">Wolf Biermann</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<u><span style="font-size: 22.0pt;">Liten sång om de värden
som blir kvar</span></u></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="font-size: 20.0pt; line-height: 150%;">Nyskriven för en sedan veckor
slutsåld minneskonsert i Berlin som poeten ger tillsammans med sångerskan
Pamela Biermann, den 8e november 2014,till tjugofemårsminnet av Murens fall.</span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="font-size: 20.0pt; line-height: 150%;">Det är omöjligt att tänka sig en mera
värdig representant för märkesdagen och dess innebörd. Genom sin geniala
balladkonst, i traditionen från de stora, en Francois Villon, en Georges
Brassens, och genom sin aldrig sviktande trohet mot en ursprunglig socialistisk
tradition blev han en tagg i den östtyska <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>privilegie-<span style="mso-spacerun: yes;">
</span>och myndighetsstatens inflammerade kropp<span style="mso-spacerun: yes;">
</span>som varken förtalskampanjerna <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="font-size: 20.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>eller fängelsehoten <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>kunde rycka <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>ut. Sångerna – en av dem har till och med ( i
P O Enquists vackra tolkning) letat sig in i Svenska Kyrkans utvidgade sångbok
- var starkare än <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>minfälten, de
underminerade till sist en tyranniets långa <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>mur.</span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="font-size: 20.0pt; line-height: 150%;">Svensk tolkning av Lars Gustafsson
på<span style="mso-spacerun: yes;"> uttryckligt </span>uppdrag av poeten och med hans
hälsning till svenska läsare.</span></i></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 70.9pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 70.9pt;">
<span style="font-size: 20.0pt; line-height: 150%;">I</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 70.9pt;">
<span style="font-size: 20.0pt; line-height: 150%;">De stora lögnarna, säg då – </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 70.9pt;">
<span style="font-size: 20.0pt; line-height: 150%;">Vad blev det kvar av dem ?</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 70.9pt;">
<span style="font-size: 20.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-spacerun: yes;">
</span>Att vi har trott på deras ord</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 70.9pt;">
<span style="font-size: 20.0pt; line-height: 150%;">De stora hycklarna, säg då – <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 70.9pt;">
<span style="font-size: 20.0pt; line-height: 150%;">Vad blev det kvar av dem ? </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 70.9pt;">
<span style="font-size: 20.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-spacerun: yes;">
</span>Att vi såg genom dem, till slut.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 70.9pt;">
<span style="font-size: 20.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 70.9pt;">
<span style="font-size: 20.0pt; line-height: 150%;">II</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 70.9pt;">
<span style="font-size: 20.0pt; line-height: 150%;">De stora ledarna, säg då –</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 70.9pt;">
<span style="font-size: 20.0pt; line-height: 150%;">Vad blev det kvar av dem ?</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 70.9pt;">
<span style="font-size: 20.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-spacerun: yes;">
</span>Att de störtades, helt enkelt</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 70.9pt;">
<span style="font-size: 20.0pt; line-height: 150%;">Och deras evigt stora riken, säg då –</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 70.9pt;">
<span style="font-size: 20.0pt; line-height: 150%;">Vad blev det kvar av dem ? </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 70.9pt; tab-stops: 65.2pt 130.4pt 195.6pt 260.8pt 326.0pt right 453.3pt;">
<span style="font-size: 20.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Att
de blev tämligen förkortade<span style="mso-tab-count: 1;"> </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 70.9pt; tab-stops: 65.2pt 130.4pt 195.6pt 260.8pt 326.0pt right 453.3pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 70.9pt; tab-stops: 65.2pt 130.4pt 195.6pt 260.8pt 326.0pt right 453.3pt;">
<span style="font-size: 20.0pt; line-height: 150%;">III</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 70.9pt; tab-stops: 65.2pt 130.4pt 195.6pt 260.8pt 326.0pt right 453.3pt;">
<span style="font-size: 20.0pt; line-height: 150%;">Man stoppar käften till på sanningen
med bröd</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 70.9pt; tab-stops: 65.2pt 130.4pt 195.6pt 260.8pt 326.0pt right 453.3pt;">
<span style="font-size: 20.0pt; line-height: 150%;">Vad blir det kvar av brödet ? </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 70.9pt; tab-stops: 65.2pt 130.4pt 195.6pt 260.8pt 326.0pt right 453.3pt;">
<span style="font-size: 20.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Att
det blev ätet upp</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 70.9pt; tab-stops: 65.2pt 130.4pt 195.6pt 260.8pt 326.0pt right 453.3pt;">
<span style="font-size: 20.0pt; line-height: 150%;">Och denna söndersjungna sång, säg då
– </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 70.9pt; tab-stops: 65.2pt 130.4pt 195.6pt 260.8pt 326.0pt right 453.3pt;">
<span style="font-size: 20.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span>Vad
blir det kvar av sången ? </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 70.9pt; tab-stops: 65.2pt 130.4pt 195.6pt 260.8pt 326.0pt right 453.3pt;">
<span style="font-size: 20.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 1;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Vad blev det kvar av den,till slut ? <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>? </span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 70.9pt; tab-stops: 65.2pt 130.4pt 195.6pt 260.8pt 326.0pt right 453.3pt;">
<span style="font-size: 20.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Att den blev glömd,
till slut.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 70.9pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 70.9pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 70.9pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-left: 70.9pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
Lars Gustafssonhttp://www.blogger.com/profile/18312918813422939688noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8094777761343480735.post-58043396554118081872014-11-04T03:38:00.003-08:002014-11-04T03:38:52.548-08:00TANKAR I KLIMATFRÅGAN<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8BUnxC7sEZ-jwLOLjhyUMeoy40vAn1jpLfYNm5HKEg3I40_0A1FRSv3GcEqg_0osnrP08uGqwAtrBg9bkWteIutKfQ-yxJAVB14tC34TtpzLuP13tH5DyYZdmgn-f6xqewqbGz98H2Ull/s1600/Efter+slaget.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8BUnxC7sEZ-jwLOLjhyUMeoy40vAn1jpLfYNm5HKEg3I40_0A1FRSv3GcEqg_0osnrP08uGqwAtrBg9bkWteIutKfQ-yxJAVB14tC34TtpzLuP13tH5DyYZdmgn-f6xqewqbGz98H2Ull/s1600/Efter+slaget.jpg" height="320" width="239" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:"MS 明朝";
panose-1:0 0 0 0 0 0 0 0 0 0;
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-format:other;
mso-font-pitch:fixed;
mso-font-signature:1 134676480 16 0 131072 0;}
@font-face
{font-family:Baskerville;
panose-1:2 2 5 2 7 4 1 2 3 3;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-2147483549 0 0 0 507 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:16.0pt;
font-family:Baskerville;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-size:16.0pt;
mso-ansi-font-size:16.0pt;
mso-bidi-font-size:16.0pt;
font-family:Baskerville;
mso-ascii-font-family:Baskerville;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Baskerville;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style>
<br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Den
vanligaste orsaken till att människor finner det så svårt att sluta röka är
sannolikt att de inte <i>vill</i> sluta.
Sluta röka är obehagligt; det skapar oro, koncentrationssvårigheter, minskar
produktiviteten ett par snäpp och kan framkalla en övergående depression. Dessa
är de kortsiktiga förlusterna. Den långsiktiga vinsten är en avsevärt förlängd
livsförväntan och en ökad chans att undgå några verkligt obehagliga sjukdomar
som cancer och lungenfysem. De gamla människor,utrustade med syrgasutrustning
av alpinistmodell</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>som man kunde möta i
amerikanska speceriaffärer ännu på nittiotalet var ingen uppbygglig syn. Offer
för femtiotalets glamorisering av cigarettrökning.</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Kort sagt;
människor styrs i allmänhet så mycket mer av sina kortsiktiga intressen än av
de långsiktiga även när de långsiktiga är mycket viktigare, ja – livsavgörande..</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Det ligger
väldigt nära till att se parallellen mellan detta dilemma och klimatpolitiken.
Det är inte mycket de olika internationella konferenserna har åstadkommit: Rio
de Janeiro 1992 – fromma förhoppningar och högstämd retorik, Kyoto 1997 –
bindande avtal om konsumtionsbegränsning men utan USA, Kina och ett antal nya
industriländer <span> </span>av det slag som öppnar
ett par nya kolkraftverk i månaden.Köpenhamn 1909;totalt fiasko,Doha
2012;allmän enighet om behovet att komma till allmän enighet …</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Professor John
Schellnhuber <span> </span>på institutet i Potsdam,
ibland kallad Mr 2 Degrees<span> </span>på grund av
sitt gränsvärde för en uthärdlig ökning i medeltemperaturen ,brukar säga att
gränsen mellan 2 och 4 grader är vår civilisation som vi känner den. Extrema
klimathändelser borde ge tillräckligt med argument – översvämmade källar eoch
gator,den oerhörda förstörelsen av norra Västmanlands skogar sommaren 2014, en
skräckinjagande händelse som kommer att påverka generationers liv i detta
fridfulla landskap. Inte <i>orsakad </i>av
klimatförändringen,men <i>möjliggjord </i>enbart
av den.</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span><span> </span>( <i>Brandorsaken</i>,däremot,
får sökas i skogsindustrins hänsynslösa praktiker.Och där förefaller man för
tillfället frenetiskt syssellsatt med att leta upp en lämplig syndabock med lagom
begränsad betalningsförmåga.)</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Varför händer
egentligen ingenting i klimatfrågan ? Salig Max Frisch inledde en av sina
dagböcker med en självrannsakande enkät där den första frågan lydde ungefär så
här:” Skulle,när alla era personliga kontakter,släktingar och efterkommande är
borta,mänsklighetens utdöende bekymra er ?” Max hade talangen att ställa de
branta frågorna. Flera moralfilosofer har under de gångna två decennierna
skrivit om klimatfrågan som moralproblem och har velat säga att det faktiskt
föreligger något sådant som de nu levandes moraliska förpliktelser till de
ofödda,alltså till de ,inte existerande men möjliga, rättssubjekt som utgörs av
de ännu ofödda.</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Det verkar
svårt att klara sig utan ett sådant axiom.Eller vi kan naturligtvis diskutera
vad vi menar med ”existera” .För ett fysikaliskt tidsbegrepp – där tiden är en
frusen flod - <span> </span>existerar naturligtvis
dessa namnlösa. Om de får en chans.</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>I det nya
numret av <i>London Review of Books</i>.(20/23
oktober 2014) har Paul Kingsworth en väldigt genomtänkt och bra recension av en
del nyare böcker om klimatfrågan. Där har han flera mycket viktiga
reflektioner. Han är ense med så många andra om att både väljarna i demokratier
och diktaturernas maktlösa, förefaller fundamentalt ovilliga att ge upp en tum
av den mödosamt erövrade egna bekvämligheten för abstrakta värden.Men ännu
intressantare är hans påpekande att klimatfrågan,som egentligen inte alls borde
vara klasskiljande, har politiserats,inte minst i USA, till en höger-vänsterfråga.Där
det uppfattas om ”vänster” att vilja värna om jordatmosfären och ”höger” att
nonchalera hoten från de enorma koldioxidutsläppen.I själva verket är
naturligtvis inte klimatfrågan en politisk,utan en låt oss säga,<i>parapolitisk</i> fråga.</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: small;"><span style="line-height: 150%;"><span> </span>Därför att
den handlar till sist inte om politiska program utan om förutsättningarna att
politik över huvud taget skall kunna bedrivas.</span></span></div>
<span style="font-size: small;">
</span><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="font-size: 22.0pt; line-height: 150%;"><span style="mso-tab-count: 3;"><span style="font-size: small;"> </span> </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<br />
<br />
Lars Gustafssonhttp://www.blogger.com/profile/18312918813422939688noreply@blogger.com0