Föreställningen att hela nationer bör engagera sig i
landskamper – vilket de faktiskt tycks göra - är en av de många galenskaper som
blåses upp av media. Spelare i landskamper är numera mångmiljonärer, för det
mesta inlånade från helt andra nationer än dem som de förväntas representera.
Är våra miljonärer bättre än era miljonärer ? Vilket drama !
Under
högtidligt försäkrande att jag är säker
på att våra miljonärer säkert kommer att vinna ikväll mot Portugals motsvarande
miljonärer berättar jag gärna några intryck av Portugal. Ett land som idag besöks av något
tusental ivriga svenskar i blågult .
Landet är på
tydlig uppgång. Det publiceras böcker och inte bara Stieg Larson – vars
milleniumserie ses litet här och var, på kaféer och i spårvagnar . Tre av mina
egna är på gång. Turismen förefaller så mycket intensivare än för tio år sedan.
På eftermiddagarna fylls den på förmiddagen så
fridfulla gamla staden i Alfama formligen upp av japaner och amerikaner som har
varandra att stirra på.
Urbefolkningen,vänlig
och tigande ,upplever något av en boom.Ur varannan gränd bullras det av
cementblandare och bruk,rörmokare installerar nya badrum.Det är alldeles
uppenbart att det strömmar in ett starkt investeringskapital i den gamla
stadsdelen. Det är litet grann som i Sankt Petersburg - fasader bevaras ,helt nya snofsigt
skandinaviska interiörer växer fram
I stadsdelar som Baixa och Bairro Alto har
alla de moderna lyxmärkena dragit in,eleganta fastighetsförmedlingar friar till
besökare som funderar på ett andrahem i Portugal. Här och var syns tiggare – dock
något färre än i centrala Stockholm. Kort sagt – den som enbart vill se ett
land i förfall och kris måste nog gräva djupare.
- Kanske har globaliseringen fört med sig något av en trivialisering. Men ändå – i smala gator där nästan bara de gula små spårvagnarna får plats finns ännu mycket av denna stadens mystik, detta som är omöjligt att inte förknippa med Ferdnando Pessoa och hela det poetiska ,tragiska,melankoliska och oförstörbara Portugal, en andlig stad där han har fått en så viktig plats.
På det
relativt nyöppnade pessoamuséet på Rua Coelho da Rocha 16, kan man se den solida gamla
skrivmaskin över vars tangenter en hel akademi av fiktiva poeter gjort sitt
spöklika intåg i nittonhundratalslitteraturen. Pessoa är en av de ytterst få
poeter i den allra högsta klassen vars
bibliotek finns bevarat i dess helhet. Att digitalt bläddra i dessa
volymer från tio- och tjugotal är fascinerande. Uppenbart var mannen en
entusiastisk astrolog. Hans intresse för frimureriet och alla
konspirationsteorierna kring detta förbund mellan seklerna är påfallande. Ur
vilken märklig kompost kan inte en stor diktares verk växa fram ! Och överallt
Pessoas egna anteckningar i marginalerna.Lustigt nog med samma spindelvävstunna
handstil som man kan se i en annan av de största nittonhundratalsdiktarnas,
Jorge Luis Borges, bibliotek i Buenos Aires.
