Eine Illusion und ihre Zukunft.

Lars Gustafsson

EINE ILLUSION UND IHRE ZUKUNFT

Ein Besucher zu Schweden ,Vaclav Fiala ,beschreibt in einem Reisebuch von Schweden,Norwegen und Dänemark von  1942 aus Stockholm eine merkwürdige Erscheinung.Vor einem grossen Gebäude stehen hunderten von Menschen Schlange ,offenbar aus allen Ständen  und Gesellschaftsschichten,elegant oder einfach gekleidet.Der Verfasser glaubt sich eine Masse von wartenden Arbeitslosen vor einem Sozialamt ,auf Unterstützung wartend - zu sehen.Aber so ist es nicht:

” –Arbeitslose.”

”Keine Spur mein lieber! Die Leute stehen dort nach etwas ganz anderem an als nach einer Unterstützung,die warten auf die monatliche Zuteilng von – Alkohol.”

1914 wurde in Stockholm die Registrierung von Alkoholkäufern eingeführt, 1917 war das sogenannte Bratt-System zur Verringerung des Alkoholkonsums vollständig eingeführt. Die Name stammt nach dem Alkoholpolitiker und Artzt Ivan Bratt.Die ältesten Teile von diesem ziemlich verhassten sogenannten Bratt-system sind heute also etwa hundert Jahre alt. Jeder mündig gewordener Bürger – sehr lange mit der Ausnahme von unverheirateten Frauen – konnte um ein Erlaubnis suchen und bekam den sogennannten Motbok, ein Heft ,wo alle Alkoholeinkäufe schriftlich mit amtlicher Stempel eingetragen worden .Das Erlaubnis konte zu jeder zeit durch eine administrative Massnahme eingezogen werden. In der Blütezeit des Systems war die grösste mögliche Zuteilung drei Liter Alkohol pro Monat und viel gewöhnlicher 2 Liter. Das System,dass selbstverständlich zu einem Pflichtgemässen Alkoholverbrauch jeden Monat führte und zu einem lebhaften illegalen Handel so wie wir es in Gunnar Ekelöfs Lebenserinnerungen nachlesen können, wurde 1955 abgeschafft.Insoweit das das verhasste Motbokszwang abgeschafft wurde. Das Staatsmonopol von Alkoholhandel ist geblieben. In trotz von einer offenbarer Unvereinbarkeit mit den Freihadelsregeln der Europäischen Union.

In diesen hundert Jahren hat das System kaum einige messbare Auswirkungen auf den Alkoholkonsum in Schweden gehabt, ebenso wenig wie auf den Alkoholmissbrauch, aber in bedeutendem Maße den unversteuerten Import stimuliert. Den die moderne Informationstechnik natürlich bedeutend leichter gemacht hat. „Die Technik ist immer stärker als die Politik.“ ( Diesen Satz wird Jan Stenbeck, dem Mann zugeschrieben ,der das Schwedische Fernsehmonopol aufgehoben hat. )

In zunehmender Konkurrens mit einem prinzipiell unüberschaubaren Netzhandel – es würde eine Armé von Inspektoren fördern – hat das sogenannte Systembolag sich also jetzt entschieden Alkohol zum Tür zu liefern.Als ein Versuch.Wobei der Lieferant verpflichtet ist die Nüchternheit des Empfängers zu nachprüfen.

”Marode Unternehmen sollen durch neue Investitionen am Leben erhalten werden,unmögliche Projekte durch Umdefinierungen der Aufgabe – wir sind hier ,weil wir eine Tradition darstellen – oder durch Manipulationen mit dem Zeithorzont des Projekts – Jesus kommt bald.

Hierher gehört was der ausgezeichnete kanadische Philosoph und Staatswissenschaftler David Baybrooke  grand absurdities nennnt.” ( Gustafsson-Blomqvist ”Alles was man braucht.Ein Handbuch für das Leben.” Kapitel Absurditet.)

Am  9.3 12013 zeigt sich ein anonymer Kommentator in der Tageszeitung Dagens Nyheter entsetzt darüber, dass eine Handvoll Liberaler „die Alkoholpolitik zu unterminieren“ droht. Der skeptische Beobachter – eine Gruppe, zu der wir uns gerne zählen – fragt sich, wie lange ein Strauß den Kopf in den Sand stecken kann.   

                                  Noch ein Jahrhundert?

Vindkraft i medvind – demokrati i snålblåst

Peter Lindgren, jägmästare med mångårig erfarenhet från skogsvård i internationell tjänst bland annat tropisk skogsvård,beslutsam försvarare av den starkt hotade svenska naturskogen,bidrar här som gästskribent med en artikel som redaktören finner viktig nog för denna blog. Det är kanske typiskt för det slappa ointresse med vilket papperspressen bemöter de stora miljöhoten att en av våra ledande kvällstidningar tackade nej till artikeln. Denna gång handlar det inte om kolonial skogsplundring utan om en annan landsplåga;de så kallade vindkraftverken. LG

 

                År 2010 ansökte tre markägare i Tranås kommun om bygglov för 4 vindkraftverk i skogsbygden. Verken skulle också påverka bofasta människor i grannkommunen Ödeshög. Länsstyrelsen i Jönköping har klassat området som ”större orört område”. Tranås kommun anser området olämpligt för exploatering och Ödeshögs kommun har sagt bestämt nej.

Häromdagen skickade jag följande mail till de trettio sakägare som i tre år kämpat för sin bygd och boendemiljö: ”Mark. och miljööverdomstolen har avslagit vår ansökan om prövningstillstånd för de 4 verken Sutarp, Björstorp och Folkarp. Det innebär att vi inte kan överklaga och att våra mödor varit förgäves. Återstår endast Europadomstolen om det nu är värt det?

Jag kan konstatera att regeringens tydliga och luddiga ambitioner avseende utbyggnaden av vindkraften i Sverige genomsyrar såväl myndigheter som domstolar och att man på ett flagrant sätt åsidosätter landsortsbornas rättmätiga krav att få leva ostört - för några få exploatörers skull.

På punkt efter punkt, i instans efter instans har man valt att bortse från våra väl underbyggda sakargument - på ett sätt som jag inte trodde vara möjligt i vår s.k. demokratiska rättsstat.

Det är också tragiskt att såväl Länsstyrelsen som domstolar inte låtit Tranås kommun sköta sina egna affärer - kommunen har ju faktiskt vid två tillfällen avslagit bygglovsansökan, vilka sedan överklagats av dessa instanser.”

Landshövdingen i Jönköpings län, Minoo Akhtarzand har vid ett personligt möte försäkrat att myndighetens experter är väl skickade att granska sakfrågorna och att det är kommunens sak att efterse att kommuninnevånarnas rätt beaktas.

Det är samma Länsstyrelse som utan att blinka tillåtit att stora vindkraftverk uppförts vid E4n där de flankerar ett av våra mest iögonenfallande historiska byggnadsverk, Brahehus. Det är samma Länsstyrelse som kör över Tranås kommuns innevånare och inte står upp för sina officiella uttalanden.

Hela processen har varit ytterst olustig. Naturhänsyn åsidosätts, buller- och skuggvärden överskrids utan minsta hänsyn till de som bor och bott på platsen i flera generationer. Markvärden försämras. Motsägelsefulla fakta kommenteras inte.

Låt mig avslutningsvis få citera ett brev från en vän: ”… jag blir illamående

av den vanmakt man känner inför dessa myndighetsövergrepp. Jag känner verkligen med er i detta ärende, jag har hela tiden fått information, tack, och anser att era bemödanden varit sakliga och välunderbyggda. Dessutom har ni hela tiden lyckats hålla en anständig ton i era skrivelser. Inget tycks hjälpa i dessa infekterade övergrepp som gynnar ett fåtal och är oändligt långt från den demokrati Sverige sägs ha. Även den lagliga Ägorätten och De mänskliga rättigheterna försätts ur spel och det hela verkar vara "klubben för inbördes beundran". Jag upphör inte att förvånas, tjänstemän kan begå regelrätta brott utan att ställas till svars.”

Det hela är djupt tragiskt. Det skapar en känsla av vanmakt och en misstro till rättssamhället. Det är en nationell katastrof att politikens kraft genomsyrar till och med domstolarna och att ovärderlig bygd tillåts gå till spillo - allt i ett kortsiktigt propagandasyfte.

Så här borde det inte få gå till.

Peter Lindgren

Ödeshög, 2013-05-27