Ett fotografi,i en bok,visar något igenkännbart,Västerfärnebo Lanthandel år 1931.Det visar en värld där jag inte finns men den världen kommer att att övergå i en värld där också jag finns. Jag tänker mig samma vykortsmotiv år 2040.Det kommer då att visa en värld där jag inte finns ,men en gång har funnits.
Båda bilderna har något gemensamt:de är inte möjliga platser för mig.Att vara död är inte en egenskap hos mig;när “jag” är död har “jag” inga egenskaper. Min död är en egenskap hos världen:jag ingår inte i dess sammanhang.
Båda bilderna visar ,kunde man säga,dödsriket.Men ett dödsrike som finns bara för mig.Så ser det alltså ut.
Som Västerfärnebo lanthandel,fotograferad i mars 2040.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Mycket tänkvärt. Dödsriket inte som något avlägset, utan som den vardagliga värld som omger oss.
ReplyDeleteDen mest framträdande egenskapen hos denna värld över huvud taget är att vi, när vi lever, ytterst marginellt ingår i dess sammanhang. Och att vi när vi "är" döda inte alls gör det. En svårsmält insikt för de flesta. Universum skiter i oss.