Sällsamma saker händer ibland.
När Stockholms 19e poesifestival skulle invigas
stod jag ett par minuter i kulissen tillsammans med Operans
nya stjärna,sopranen Maja Frydén och den fantastiske saxofonisten Charlie
Malmberg. Litet nervöst fingrande över klaffarna som musiker ofta gör inför en
viktig entré ,började Charlie plocka fram en sång som vi alla i min generation
har i huvudet.Maja plockade upp den i
pianopianissimo och jag instämde blygt,inte riktigt van att samsjunga på den
nivån.
Melodin som kom
till oss – ja, den kom faktiskt till
oss – var den om om Trollkarlen i Indialand som förvandlade sig själv till ett
glas saft som han drack upp
I Indialand bak Himalajas rand
där händer det konstiga saker iblan.
Där Bodde en trollkarl han trollade så,
att åtta blev nitton och nitton blev två.
Det ledde till ett
livligt men lågmält samtal om
författaren till denna lysande nonsensdikt.
Men solen sken het över risfält och älv,
och trollkarln blev törstig och drack opp sig själv.
Det skedde av misstag som ni nog förstår
och det har han ångrat i sjuhundra år.
Och nästa morgon
kunde vi alltså läsa att Lennart Hellsing hade dött. Sällsamma saker händer
ibland.Ville han påminna oss ? I så fall lyckades han.
I dessa tider när
det kanske handskas litet vårdslöst med klassikerbegreppet här och var,kan det
kanske vara dags att komma med en definition.En klassiker,t.ex. Mozart,Bach , är
en,vars existens inte kan tänkas bort ur historien när den väl har inträtt där.
I svensk lyrik ?
Stagnelius,Bellman,Gunnar Ekelöf,Evert Taube (absolut) .Några klassiker översätts till många
språk,t.ex.min döde vän,västeråsaren Tomas Tranströmer. Andra inte.Det påverkar inte det klassiska.
Vad skulle det ha
inneburit att ha lyckats översätta:
” Filip Glad i Filipstad kokte en gryta med marmelad:
Socker, citron och getingbon, peppar
och salt och en julegalt, fjorton hinkar med tjära.
”
Vi har förlorat en klassisk poet.
Men, - har jag inte just sagt att klassiker är den som vi inte kan förlora?
