Three new Poems

Tid och skugga

Alltså då  på väg  och ifrån

fjärilskuggans korta ögonblick

och under min egen skugga

över gårdsvägens grässvål 

(som inte heller varar länge)

har en stillsamt grubblande jordhumla

förlagt sin

egendomligt pedantiska verksamhet

förlagt den till just detta här och nu

(hade hon förlagt den till tolvhundratalet

hade det troligen inte sett annorlunda ut )

och söker här det ena och det andra.

Vad vet vi om jordhumlors tankar ?

Naturligtvis tänker dom !

De ser en helt annan planet.

De gamla torpen

De gamla torpen uppe vid skogsbrynet,

dog långsamt;

Gnarp,Naddtorpet,Rulltorpet,Byggetorp

Ännu på femtitalet kunde man glänta på

vemodigt knarrande dörrar

och se in i övergivna rum

där tapeterna hängde i flagor

I en diskho av ännu rostfri plåt

dröjde kanske ett sprucket glas

eller en tallrik med rosenmönster.

Nu går länshuvudväg 65 intill

det som en gång var en förstuga

och i skuggan skymtar det sista av ett äppelträd.

Var äro de ? Det har varit.

 Utkast till en teologi

Gud befinner sig alltså

om man får tro en äldre tids teologer

i ett tillstånd av evig salighet

och kan därför inte beröras

av mänskliga lidanden.

Det är ju skada.Annars

hade hon kunnat lära sig något

inte minst om sin egen verksamhet.

Och då blivit ännu fullkomligare.

Det är märkligt; varje gång

det har varit jordbävning i Kina

öppnar sig den övre fönsterluckan

till det antika golvuret i köket.

Seismisk sympati ? Ockult fenomen ?

Eller en av dessa meningslösa gester

med vilka världen grimaserar

oss till mötes,

en elak, litet dum pojke på en skolgård,

som till varje pris vill jävlas

för att vi skall

lägga märke till honom.

Ingenting annat.