Djupet i Gullvalla Mosse

 

De som ursprungligen bestämde sig för att dra länsväg  256 mellan Västerfärnebo och Sala rakt över Gullvalla mosse måste bestämt ha varit optimister.Sanningen är att vägbanan,särskilt höst och vår,stadigt är på väg att sjunka ner i mossen.Nya arbetslag med fyllnadsmassor och asfaltkokare gör vad de kan.Men sjunkandet verkar förbli konstant.

             För att undvika katastrofer – det kan ju öppna sig ett sänkhål – föreskriver Vägverket här 20 km i timmen över mossen och talar om bad maxvikten skall vara.Det finns ingen anledning att skämta med detta;Vägverket gör så gott det kan för att rädda liv och egendom.

             Det intressanta är att på detta unik ställe har man i varje riktning en skylt som säger att fartbegränsningen skall respekteras.

             Läran om hur normer är logiskt relaterade till varandra brukar kallas deontisk logik.Framstående svenska företrädare för denna filosofiska specialitet har varit Stig Kanger,G H von Wright och Lennart Åqvist. Jag undrar litet grann vad de skulle ha kunnat säga om det här. Vi har alltså en norm uttryckt av en symbol och normen är att här får man inte köra fortare än 20.Och sedan kompletteras normen alltså med en extra tavla som säger ungefär ”denna norm skall åtlydas”.

Det är naturligtvis en viktig insikt att en normativ utsaga  inte bär det normativa i sig. Någon använder en text för att varna eller förbjuda.Texten själv kan inte göra det.Texten vet inte att den är en text.

             När vi nu kompletterar den:

   (inte mer än 20 i timmen) och åtlyd (inte mer än 20 i timmen)

Kunde ju någon komma på att fråga om det räcker.Behövs det kanske inte ännu en skylt som talar om 

              Åtlyd {(inte mer än 20 i timmen) och åtlyd (inte mer än 20 i timmen)}

              Och ? Vad hjälper det ? Uppenbart finns det ingen plats för det normativa  i den normativa utsagans normerade innehåll. Här djupnar mossen betänkligt.