Wednesday, March 28, 2012

Think of the distance





Think of the distance
between the carriage and the platform
before you get off the train
Think of the rapidly receding prime numbers
before you get off the train
Think of the distance between orders to murder

and their victims in the actual wars
before you talk about Progress
and don’t think that you can get off the train

Think of the distance between the galaxies
before you start to rave about divine providence
that keeps a check on frozen sparrows and down-and-outs

Think of the distance
between skin and skin
while you wait

for the right one


From the Swedish by John Irons

Tuesday, March 27, 2012

Om avståndet

Tänk på avståndet
mellan vagnen och plattformen
innan Du stiger av tåget

Tänk på de snabbt bortdragande primtalen
innan Du stiger av tåget.
Tänk på avståndet mellan mordkommandon

och deras offer i de aktuella krigen
innan du talar om Framsteget
och tro inte att du kan stiga av tåget

Tänk på avståndet mellan galaxerna
innan du börjar yra om den gudomliga försyn
som håller reda på frusna sparvar och uteliggare

Tänk på avståndet
mellan hud och hud
medan du väntar

på den rätta

Monday, March 5, 2012

Ein anderer Weg gegen Null

Jean Buridan, der große Nominalist (1295-1358) entwickelte ein berühmtes Argument in der Diskussion über Wahl und Wahlfreiheit: Wäre unser Akt des Wählens ganz und gar von den Verlockungen oder Gefahren, denen wir ausgesetzt sind, abhängig, so müsste ein Esel, der genau zwischen zwei gleich gut duftenden Heuhaufen platziert wird, Hungers sterben.
Wie bekannt, verhungert niemand, weder Mensch noch Tier, am Zweifel. Es gibt einen Augenblick, in dem wir wählen, egal wie ebenbürtig die Alternativen (einander) auch sind.
Dieser Augenblick ist rätselhaft. Er hat keinen erlebbaren Inhalt.
Ein berühmter Hinweis in Diskussionen über den freien Willen ist, dass Wahlfreiheit nicht das gleiche ist wie totale Unvorhersehbarkeit. Eine psychisch gestörte Persönlichkeit, z. B. ein Drogenabhängiger, der uns im nächsten Augenblick mit praktisch jeder möglichen Handlung überraschen kann, bietet kein Paradigma für Willensfreiheit. Sonst hätte ein Zufallsgenerator den freiesten Willen.
Die Wahl zwischen den beiden Heuhaufen ähnelt eher der künstlerischen Inspiration und ihren Bedingungen. Ideen kommen zu uns. Aus dem Nichts. Aber sie kommen nicht zufällig. Sie kommen aus der Situation. Aber sie sind nicht die Situation.
Die Entscheidung zwischen Heuhaufen1 und Heuhaufen2 ist die Wahl eines, und zwar ausschließlich eines von zweien. Aber sie ereignet sich, als hätte sie keine Bedeutung.
Timothy Gallway zeigt in seinem ausgezeichneten Essay ‚The Inner Game of Tennis‘, dass die beste Art, einen zufriedenstellenden Tennisaufschlag zustande zu bringen, die ist, ihn einfach geschehen zu lassen. Dieses ‚Geschehen-lassen‘ ist eine Art Null-Zustand. Wenn wir so wollen der leere Punkt, also der Nullpunkt zwischen zwei Heuhaufen. Das ist der schöpferische Augenblick.

Leseprobe aus Lars Gustafsson "Gegen Null.Mathematische Phantasien.Sezession Zürich & Berlin 2011.Deutsch v. Barbara Carlson

Sunday, March 4, 2012

Nuet – det förflutnas källa ?




Walter Benjamin har på några ställen en originell förmodan; det närvarande kan förändra det förflutna.Och – par consequence – att framtiden kan förändra vårt nu.
Vad skulle det kunna betyda ? En kännare av Franz Kafka,Torsten Ekbom,har påpekat att Cervantes Don Quijote inte går att läsa på samma sätt efter det att vi har stiftat bekantskap med Kafkas romaner som före.En tidskrift1 påpekar att valet av Barak Obama till USA:s förste svarte president ovillkorligen måste förändra bilden av USA:s afroamerikanska historia. Den ännu ganska unge Adolf Hitler ,fångad med full skärpa i en bild av en massdemonstration framför Münchens Feldherrenhalle,vid krigsutbrottet 1914, sedd hundra år efter det att bilden togs, har undergått en förändring som uppenbart inte är entropisk. Utan något annat.Men vad ?
Vad är det som försiggår ? Den fysikaliska tiden är en frusen flod i relativitetsteorin.Men en flod som kan sammandra eller utvidga sig, och där tid och rum kan övergå i varandra,allt beroende på utsiktspunkterna. Som själva naturligtvis tillhör floden.Tiden har en riktning,ja det är osannolikt att ett paginerat manuskript som slängs ut genom ett skyskrapefönster upphittas i samma sidordning i vilken det slängdes ut.Men vad som är samtidiga händelser bestäms av avstånd och ljushastighet.
Så vad händer när en senare händelse bekräftar ,ifrågasätter eller helt överraskar en tidigare med att vara något helt annat ?
Kanske är det återigen sammanhang som vi borde inrikta oss på ? Bilden av Hitler i augusti 1914 visar sig vara en del av ett mycket större sammanhang än vi kunde ana ,låt oss säga,1925. Från en högre belägen punkt ser vi mer av landskapet.Alltsammans fanns ju där hela tiden. Men nu blir alla interpretationerna synliga.
Professor Bengt Gustavsson,astrofysiker från Uppsala, har berättat mig en mycket historia:En kollega från en avlägsen världsdel frågar efter en promenad genopm stadens centrala delar om Uppsala är en extremt farlig stad.Hurså ? Ja det verkar som om olycksfall hände litet här och var i stan.Det är ju så många människor med proteser och i rullstolar ?
- Verkligen ? Jovisst – de vanföras riksförbund har konferens i Uppsala denna vecka.


Smakprov ut Lars Gustafsson "Mot Noll.En matematisk fantasi intill det kungligarummet."Art Factory .Lund 2011.

Also in German translation by Barbara Carlson as "Gegen Null.Eine Mathematische Phantasie."Sezession Verlag.Zürich & Berlin.2011