Bäste Professor Gustafsson,
> >
> > Jag vill framföra mitt tack för att jag fick lov att höra dig
> > läsa ur "Mot noll. Matematiska fantasier" under bokfestivalen i Kris
> > tianstad. Det var stort, för stort nästan, att kastas in i poetiskt
> > lärda resonemang på svenska i en tid i landet Sverige där jag
> > knappt står ut med att höra mitt eget språk eftersom det nästan
> > uteslutande används till att tala och skriva om ingenting. Det var i
> > nte riktigt sant, men det kan lätt kännas så. Jag skriver för
> > närvarande magisteruppsats i idé- och lärdomshistoria vid Lunds
> > universitet kring bildnings- och utbildningsdebatten i 60-talets Sve
> > rige, kulturdemokratins segertåg och jag är hemskt upprörd.
> > Upprörd över att jag på avancerad universitetsnivå 2011 har
> > lyckats skaffa mig betydligt mindre värdefull kunskap att vårda än
> > någon som tog studentexamen från läroverket på 50-talet. Upprörd
> > över att vår tid är så historielös att historieforskare ägnar
> > sig åt att pracka på historien nutidens logik. Men jag är glad,
> > jag är lycklig över att filosofiprofessorer vårdar språket och
> > kunskapen. Många tack.
> >
> > Vale
> > Sara
> >(Citerat m vänlig tillåtelse av Sara Cederberg)
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Jag kan å andra sidan ta en examen på avancerad nivå nuförtiden, något jag inte kunnat om jag levt på 50-talet. Då hade jag vart sjukvårdsbiträde precis som mor min var just då.
ReplyDeleteVänligen, Sofia