Den instängda humlan
svär och härjar i fönstret
på ett främmande språk
Den gamla kaffekvarnen
kan inte sluta att tjata
om ransonering och krig
Ett storartat spindelnät
har övertagit farmoderns cykel
Evangelii Härold inte längre till salu
Ur den hundraåriga busken
faller krusbären,bärnstensbruna,
och trötta, till marken ett efter ett
Det är - kort sagt - sent på jorden
I den väggfasta telefonen knastrar
redan eftermiddagens åskväder
Dikten träffar mig direkt som en bild över tidens gång i vårt mikrokosmos ...som ju kan vara en humlas brummande, ett gammalt foto eller en kvardröjande kaffedoft ..."ännu ett av de sätt som universum kommenterar sin egen existens genom" .. (min interpretation av en av herr Gustafssons lysande texter i "Mot noll") - Dikten är för mig en vacker sekunds existens i evighetens ljusår - "Galaktiskt vemod" !
ReplyDeleteSom sagt. Igenkänningens bruna löv.
ReplyDelete