Att upptäcka Lappland kan för sydsvensken vara en överväldigande upplevelse.Är detta verkligen samma land som det man trodde sig känna därför att man har varit i Surte, Dingle,Västerfärnebo och Lund ? Är det så här en flod skall se ut – som Lule älv eller Vindelälven och inte som Kolbäcksån,Lagan,Nissan,Ätran och Viskan ? Hur var det egentligen med den där gamla expressenrubriken en novembernatt på sextiotalet: BLIXTHALKA I HELA LANDET ? Att resa i Lappland är för den sydsvenske provinsbon, att förändra alla måttskalor;världen breder ut sig,töms på människor och blir ett mäktigt largo .
Sydsveriges åar och älvar förvandlas till stillsamma bäckar i jämförelse med Luleälven.En myrmark kan pågå,i stort sett orörd av människa och tid, i tretton mil,ungefär sträckan Stockholm-Köping;förkrympta björkar långt från varandra,plötsliga vattenglimtar ,permafrostens märkvärdiga upphöjningar som termitstackar, och allt insvept i myrväxternas apoteksdoft mil efter mil.
Men det allra märkvärdigaste är sjöarna.Mäktiga som innanhav ligger de och tiger därute i sommarljuset,Storuman ,Stora Lule träsk. Båda har en yta på något mer än 160 kvadratkilometer. (Åmänningens mäktiga vidder i norra Västmanland uppgår till futtiga 29 kvadratkilometer )Vid första anblicken kan dessa lappländska vatten se ut som de stora sommarsjöar man har vant sig vid,Mälaren,Vättern,Siljan.Tills man plötsligt ,hisnande,ser skillnaden.
Det finns inte en båt därute.Inte en båt så långt som ögat når.Inga marinor,inga vita segel,inga motorbåtar som drar upp svall.För första gången i mitt liv ser jag stora sjöar som sommartid saknar båtar.
Och inser att det är ju så här sjöar egentligen ser ut. Båtar är ju i grund och botten ett slags klotter på rena ytor,eller ?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Hej Lars, följande rader är inte en kommentar men en önskan om en referens, en understreckare, som ändock övergripande handlar om natur och kultur i Landskapet: Natur, eller inte, i kulturlandskapet. Jag är övertygad om att det var du som skrev om detta för mànga àr sedan. Har förgäves sökt pà nätet och har tyvärr inte tillgàng till svenska bibliotek. Tack pà förhand AW
ReplyDeleteWelcome to the world, The Big Country: De breda skuldrornas land, Norrland!
ReplyDeleteDOFTMINNE
ReplyDeleteDe lappländska sjöarnas melankoli!
De korta vågornas döda slag mot stranden!
Jag minns dem, jag minns de ärtskidformade båtarna
jag minns en doft av piprök i kylig klar luft.
/Gunnar Ekelöf
---
VYKORT
Norrlands l-å-n-g-a sommarnatt
med sin skiktade himmel
och sin barsskogssilhuett
över en overklig sjö!
Men i stugan: varje knäpp
gör det ljust i mitt rum:
jag ligger sömnlös
men har glömt att jag vakar.
Det finns en flyende stig.
Den stigen finns inte –
Där löper drömmen, skymd, med bud
mellan väggarnas telegrafer...
/Peter Ingestad (jag)
"Båtar är ju i grund och botten ett slags klotter på rena ytor"
ReplyDeleteHaha, det säger inte den som gått på Malecónen längs det båttomma havet i Havanna!
De verkar som blogginläggen börjat gå lite i iakttagelser i naturens tecken, vad om detta?
ReplyDeleteDet finns mycket som inte hör hemma där tycker jag. Bor man i stan kan man ju knappt gräva fram en näve jord längre..
För båtars vara eller icke vara, tror jag att nyfikenheten på vad som finns på andra sidan stranden eller horisonten vinner över strävan efter "de rena ytorna" :)