Sveriges Riksdag har nu – i likhet med en rad andra demokratiska länders parlament, formellt fastställt ett sedan mycket länge väl säkrat faktum,det ottomanska imperiets folkmord på mellan en och en och en halv miljon minoritetstillhöriga vid slutet av Första Världskriget. Knappast någon sensation utan en enkel åtgärd av humanitär anständighet i Nürnburgprocessernas anda.
Detta utlöser då det ena och det andra.Men framförallt en retorik som i sin enfald nästan måste anses utgöra något slags rekord.
”Historien bör inte politiseras” heter det i en rad bestörta uttalanden. Inte bara från stats- och utrikesministrarna,som gör det ganska klart att de betraktar svenska riksdagsbeslut som en bagatell som sittande regeringar lugnt kan ge Fan i .En ståndpunkt som möjligen kan tänkas höja ett och annat ögonbryn i författningsstater som USA och Förbundsrepubliken Tyskland.Är det månne Machtergreifung på gång ? Bör Riksdagshusets sprinklersystem ses över ?
Även Dagens Nyheters inte särskilt snillrika ledarsida hänger med.Den anser det olämpligt att historiska folkmord ”politiseras”.
Man tar sig för pannan.
Ett bra test på en utsagas meningsfullhet respektive meningslöshet, som jag tror kommer från Aristoteles, är att försöka föreställa sig vad det skulle innebära om det som sägs vara fallet inte vore fallet. Om man inte kan tänka sig det är utsagan meningslös.Alltså;Vad skulle det innebära att inte politisera historien ?Vad skulle det innebära att inte politisera ett folkmord ? Att beskriva det i något slags värdeneutrala termer ? Att reducera Förintelsen ,Gulag ,Ruanda till statistik ? Var den hedervärde Göran Persson ute för att politisera när han tog sitt initiativ till samtidskunskapen ?
Eller gäller möjligen särskilda regler för kandidatländer till EU ? Vad det här nu än är, grovt hyckleri eller påpassligt iråkad hjärndöd , förtroende inger det inte.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Fast var slutar denna trend? Borde riksdagen även diskutera om Mau Mau upproret slutade i folkmord? Bara för att ta ett exempel.
ReplyDeleteHåller med Mats H. Visst bör Sverige som stat erkänna historiska fakta. Men ska sådana i fortsättningen fastställas genom parlamentaiska överläggningar?
ReplyDeleteLåt oss föreställa oss motsatsen en gång till: riksdagen kommer efter moget övervägande fram att det inte rörde sig om folkmord ...
Lite överraskande jämförelse med Nürnbergprocesserna. Det var ju en sorts rättegång, som dessutom rörde något som helt nyligen inträffat och där direkt ansvariga personer kunde ställas till svars.
ReplyDeleteÄr det något Riksdagen, den lagstiftande makten, inte skall hålla på med är det väl rättegångar? Bör inte dessa vara förbehållna den dömande makten?
Sedan angående jämförelsen med författningstater, så fastslår den svenska grundlagen, såvitt jag förstår, att regeringen har ett särskilt ansvar för utrikespolitiken. Jag har i alla fall inte hört någon statsvetare hävda att regeringen skulle agera grundlagsstridigt.
Därmed menar jag förstås inte att regeringen inte bör ge uttryck för värderingar i kontakten med andra stater, eller att den inte skulle kunna ta ordet folkmord i sin mun om den finner detta befogat - kanske vore det både renhårigast och rättrådigast av regeringen att skicka en kommuniké till Ankara där man benämner händelserna 1915 folkmord. Men jag tycker inte att man ska blanda ihop korten.
tycker det är upp till historikerna, och möjligtvis skolväsendet(när det gäller att besluta om och lära ut om olika historiska händelser) att besluta om huruvida vad är folkmord. Såhär i valtider känns REICHTAGs beslut mest som positionering om invandrarrösterna.
ReplyDeletejag tycker vi borde säga att boxar-upproret och dom båda opiumkrigen också var folkmord..
ReplyDelete