I sin odödliga Beowulf-föreläsning tar den store Tolkien,min tids Dante, Beowulf-eposets okände diktare i försvar mot dem som har sett ett estetiskt fel i detta diktverks egenhet;att ett nytt monster (Grendell 's Mother) inträder på scenen så fort det föregående har besegrats.Detta ,menr han ,är den etiska realismen i Beowulf.
Nya motståndare växer ur jorden som svampar om hösten kring varje människa med karaktär. De är ägnade att skärpa vår uppmärksamhet och framförallt,att göra oss medvetna om var vi själva står,var vi har våra värden,som ingen får trampa på. En ny fiende är en uppmaning att se oss själva,med svagheter och styrkor.Paradoxalt kan det ha något festligt över sig;pukor och trumpeter.
Så mycket värre då med vänner som sviker oss när vi bäst behövde dem.De är bara nedstämmamde,enbart demoraliserande.
En fiende kan man förlåta,men aldrig en svekfull vän.
No comments:
Post a Comment