Mörten bär sitt namn med tystnad

Ja,

sjön var en lärare som talade lågmält

i en barndoms ändlösa sommarmånad

löjorna dansade inne på grundvattnet

över den varma sanden

laken var en skugga i djupet

allt hade ett sammanhang

men inte för mig

och mörten,rödögd av nattvak,

bar tålmodigt detta sitt namn

och hette således "mört".


De simmande var ett annat ,ett främmande folk

och ändå lika verkliga eller overkliga som jag.

Där dessa kunde leva kunde inte jag

och omvänt,kroken i käken

nätmaskans snitt över ryggfenan

måste ha gjort fruktansvärt ont

och de bar det med tystnad

den tystnad som är denna världen egen.


Mörten bär sitt namn med tystnad

och skall aldrig veta vem han var.