Message to the World:Towards Zero is out

This Week my new book ”Towards Zero.A Mathematical
Phantasy” is delivered to the market by Art Factory,Lund, and in German translation by Barbara M Carlson as ”Gegen Null.Mathematische Phantasien” at Secession Verlag,Berlin & Zürich.
Here is a short reader s sample from the book:


(Ein anderer Weg gegen Null)

Jean Buridan, der große Nominalist (1295-1358) entwickelte ein berühmtes Argument in der Diskussion über Wahl und Wahlfreiheit: Wäre unser Akt des Wählens ganz und gar von den Verlockungen oder Gefahren, denen wir ausgesetzt sind, abhängig, so müsste ein Esel, der genau zwischen zwei gleich gut duftenden Heuhaufen platziert wird, Hungers sterben.
Wie bekannt, verhungert niemand, weder Mensch noch Tier, am Zweifel. Es gibt einen Augenblick, in dem wir wählen, egal wie ebenbürtig die Alternativen (einander) auch sind.
Dieser Augenblick ist rätselhaft. Er hat keinen erlebbaren Inhalt.
Ein berühmter Hinweis in Diskussionen über den freien Willen ist, dass Wahlfreiheit nicht das gleiche ist wie totale Unvorhersehbarkeit. Eine psychisch gestörte Persönlichkeit, z. B. ein Drogenabhängiger, der uns im nächsten Augenblick mit praktisch jeder möglichen Handlung überraschen kann, bietet kein Paradigma für Willensfreiheit. Sonst hätte ein Zufallsgenerator den freiesten Willen.
Die Wahl zwischen den beiden Heuhaufen ähnelt eher der künstlerischen Inspiration und ihren Bedingungen. Ideen kommen zu uns. Aus dem Nichts. Aber sie kommen nicht zufällig. Sie kommen aus der Situation. Aber sie sind nicht die Situation.
Die Entscheidung zwischen Heuhaufen1 und Heuhaufen2 ist die Wahl eines, und zwar ausschließlich eines von zweien. Aber sie ereignet sich, als hätte sie keine Bedeutung.
Timothy Gallway zeigt in seinem ausgezeichneten Essay ‚The Inner Game of Tennis‘, dass die beste Art, einen zufriedenstellenden Tennisaufschlag zustande zu bringen, die ist, ihn einfach geschehen zu lassen. Dieses ‚Geschehen-lassen‘ ist eine Art Null-Zustand. Wenn wir so wollen der leere Punkt, also der Nullpunkt zwischen zwei Heuhaufen. Das ist der schöpferische Augenblick.
Übersetzt aus dem Schwedischen von Barbara M. Karlson

*

(En annan väg mot noll)

Jean Buridan, den store parisnominalisten som levde mellan 1295 och 1358, utvecklade ett välbekant argument i diskussionen om val och valfrihet.
Om våra valhandlingar helt och hållet är beroende av de lockelser eller faror vi är utsatta för, måste en åsna,placerad på lika avstånd mellan två lika väldoftande hötappar,dö av svält.
Som bekant dör ingen ,varken djur eller människa, av svält på grund av tveksamhet. Det finns ett ögonblick när vi väljer,oavsett hur jämnstarka alternativen än är.
Detta ögonblick är gåtfullt.Det har inget upplevbart innehåll.
Ett välbekant påpekande i diskussioner om den fria viljan är att valfrihet inte är detsamma som total oförutsägbarhet.En mentalt sammanstörtad personlighet,säg en grav drogmissbrukare,som i nästa ögonblick kan överraska oss med praktiskt taget vilken handling som helst, erbjuder ingen paradigm för viljefrihet. Annars skulle en slumpgenerator ha det friaste viljan.
Valet mellan hötapparna liknar snarare den konstnärliga inspirationen och dess villkor.Idéer kommer till oss.Ur ingenting .Men de kommer inte slumpartat. De kommer ur situationen. De är mer eller mindre adekvata till situationen och de visar hur vi uppfattar situationen.Men de är inte situationen.
Valet mellan hötapp 1 och hötapp 2 är ett val av en och endast en av två men det äger rum som om ingen av dem hade betydelse. Timothy Gallway i sin utmärkta ”The Inner Game of Tennis” påpekar att det bästa sättet att åstadkomma en tillfredsställande tennisserve är att låta den ske. Detta ”att låta ske” är ett slags nolltillstånd.
Om ni så vill,den tomma punkten,alltså nollpunkten mellan hötapparna.

Vagantenbühnes Biodlare går till Köln

"Der Tod eines Bienenzüchters" von Lars Gustafsson
Tuesday, February 15 at 8:00pm
Location: Theater im Bauturm

Poetry reading in Mainz Febr 17th

Akademie der Wissenschaften und Literatur,Mainz
Lars Gustafsson &
Harald Hartung
einladung
zur
autorenlesung
www.adwmainz.de
Lars Gustafsson & Harald Hartung
lesen ihre Gedichte
Moderation: Dirk von Petersdorff
Donnerstag, 17. Februar 2011
19 Uhr c.t.
Plenarsaal der Akademie
Geschwister-Scholl-Straße 2
55131 Mainz
Eintritt frei

Rapport från en ankdamm

Onsdagen den 27 Januari 2011:Världens marknader dinglande i livsfarlig osäkerhet,arabvärlden brinner i uppror.Och vad rapporterar de statliga svenska TV-programmen ?

Att blyföroreningar har hittats i en myndighets kaffemaskin.För svenska statliga medier existerar i första hand myndigheters problem.Den som gör sig mödan att kontrolera en månad kommer att se att vi har rätt på denna sida.

Poetry evening at Rönnells,Stockholm February 1st

Message to the city and the world:

Tuesday February 1st, I shall read my poetry between 19-22 at Rönnells Antivariat,Birger Jarlsgatan 32,Stockholm.The evening will be devoted to "Begagnandet av elden" and Michael Krügers selection "Århundraden och minuter".Both in Atlantis förlag."Begagnandet av elden" are about to be pubklished aslo in English translation by John Irons and German by Barbara Carlson.

Converging towards Zero

My new book,”Converges towards Zero.A mathematical Imagery” will be published in Swedish end of January and in German in March. Titles:”Mot noll.Matematiska fantasier.” (Art Factory,Lund) and ”Gegen Null:Eine mathematische Phantasie” (Secession Verlag.Berlin & Zürich).In the context The Royal Technical University of Stockholm arranges three colloquia dealing with central aspects of the book,according to the following.


Lars Gustafsson:”Mot noll.Matematiska fantasier” utkommer på svenska i slutet av januari hos Art Factory Bokförlag i Lund och i tysk översättning av Barbara Carlson hos Secession Verlag ,Berlin och Zürich,i mars som ” Gegen Null: Eine mathematische Phantasie.”

I samband med boken anordnar KTH en serie av tre samtal i medverkan av bl.a. Peter Gärdenfors,Ulf Danielsson och Nina Wormbs enligt följande plan:
Tiden är 16-18 och platsen är KTHs administrationsbyggnad, Valhallavägen 79.Förhandsanmälan nödvändig enligt nedanstående.

------------


Att kalla något Verkligheten är väl egentligen bara att kursivera något i upplevelsernas egen ström, att säga: just det här ska du ta på allvar.
Lars Gustafsson: Historien med hunden (1993)





KTH inbjuder till tre samtal med författaren Lars Gustafsson om gränsområdet mellan konst, teknik och vetenskap kring följande teman:

Torsdagen den 20 januari 2011 kl 16-18
1. ”I verkligheten är du ingen”
Om jaget, musiken och bilderna
Samtal med Peter Gärdenfors, professor i kognitionsvetenskap, Lunds universitet

Torsdagen den 27 januari 2011 kl 16-18
2. Har monaderna fönster och verkligheten botten?
Om skillnaden mellan fiktion och verklighet
Samtal med Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik, Uppsala universitet

Torsdagen den 3 februari 2011 kl 16-18
3. En förförelse från berättelsens sida
Om orsaker och orsaksförklaringar
Samtal med Nina Wormbs, lektor i teknik- och vetenskapshistoria, KTH

Anders Karlqvist, tidigare chef för polarforskningssekretariatet och professor vid KTH, är moderator för samtalen. Alla samtalen äger rum i styrelserummet, KTHs administrationsbyggnad, Valhallavägen 79.

Denna inbjudan är personlig. Förslag till ytterligare personer att inbjudas välkomnas!

Obligatorisk anmälan sker till Per Jacobsson perjac@kth.se senast 2011-12-01. Notera i vilket eller vilka samtal (1, 2, 3) Ni vill delta.

Vid kulturernas roulettbord

Det spektakulära nederlaget i Dien Bien Phu 1954 är början till slutet för det månghundraåriga franska kolonialväldet. Algeriet måste, vilket ingen riktigt hade trott, uppges inte så långt därefter. Med uppslitande politiska och moraliska konsekvenser. Senegal, länge en fransk provins med representation i deputerandekammaren, kommer inte långt efter. Förvirringen i fransk politik är förutsägbar. Frankrikes kommunistparti röstar för ytterligare tiotusen soldater till Algeriet. Simone de Beauvoir har berättat i sina memoarer ”Tout compte fait” om chocken när detta parti, en gång det självklara basområdet för tidens författare och filosofer, nästan en försörjningsinrättning med sina belöningar och förmåner, plötsligt är i stenhård kollision med samma intellektuella.
Stödet för algerietkriget var möjligen en ännu viktigare vändpunkt i de franska intellektuellas historia än till och med den sovjetiska inmarschen i Ungern hösten 1956. Jean-Paul Sartre beskrev ockupationen i en tidningsintervju som ”ett folkmord”.
När makteliter - som den franska kolonialmakten och dess intressenter - förlorar sin ställning - blir inte sällan de intellektuella eliterna produktiva. De tänker om. Eller de undergår personalbyten.

1955 kommer den bok som blir vattendelaren. Det är svårt att sätta etikett på den, den blandar antropologiska erfarenheter från Brasilien och Indien på 1930-talet, melankoliska betraktelser över en antropologs ensamhet och slutliga oförmåga att bli en del av det han studerar och en stort anlagd syn på civilisationen som förefaller helt enkelt vilja göra slut, en gång för alla, på den
från adertonhundratalet övertagna synen på civilisationen som en framstegstrappa. Boken heter ”Tristes tropiques” och författaren Claude Lévi-Strauss.

Marx, Sartre, alla de politiska filosofer som har satt sin prägel på franskt intellektuellt liv fram till århundradets mitt, delar en historiesyn som är, kan man säga, en trappa. På nedersta steget finns jägare och samlare. Civilisationens väg går mot ett teoretiskt tänkbart sluttillstånd efter att ha genomlöpt ett antal nödvändiga faser. Ett slags grundläggande determinism, kan man säga.
Lévy-Strauss öppnar för en helt annan kulturuppfattning, som leder till en ny rörelse, helt olik Sartres existentialism och den ingrodda marxistiska determinismen. Han gör det möjligt för Michel Foucault att visa hur vansinnets sociala former anpassar sig till de historiska situationerna, inte till den mentala hälsan och han ger psykoanalytikern Jaques Lacan den avgörande idén: det undermedvetna fungerar som ett språk .Kort sagt: Levy.Strauss öppnar för något nytt som ännu inte riktigt har nått den europeiska periferiens kultursidor. Filosofer som Glucksmann och Bernard Henry-Levy vore knappast möjliga utan det strukturantropologiska perspektivet.
I ett av de senare verken skall Lévy-Strauss införa en helt annan metafor för vad ”civilisation” vill säga. De olika kulturerna sitter som spelarna kring ett roulettbord. Deras insatser vid bordet blir helt olika beroende på vilka yttre villkor de möter. Några, som greker och tyska adertonhundratalsprofessorer utvecklar ofantligt matematiken. Några, som samer och innuiter ,frambringar raffinerade överlevnadsmetoder i extrema klimat, några, som polynesierna, blir experter på att navigera över de stora tomma havytorna. Och indianstammar i Brasilien skapar komplicerade system för släktskap, giftermål. Incestregler som gör samhället till en precisionsmaskin för sitt eget bestånd .Det finns ingen av dessa kulturer om vilken man kan säga att den är mer avancerad än den andra. De spelar olika spel och spelar dem med framgång.
Boken heter ”Tristes tropiques” och författaren, antropolog, inte särskilt välkänd före dess eftersom han har tillbragt sina aktivaste år i Brasilien med strapatsrika resor in i det innersta inlandet på jakt efter de indianstammar som kan förmodas representera ett av kolonialismen ostört tillstånd. Vad han finner är inte alltid uppmuntrande men tillräckligt för att bygga om hela synen på antropologin.
Lévi-Strauss, som namnet säger, jude, lyckas fly den snabbt växande antisemitismen i det formellt ännu oberoende Vichyfrankrike, når New York och fördjupar i New York City Library sitt enorma vetande om utomeuropeiska kulturer och mytologier. Han umgås med Breton och de andra exilförfattarna och han finner en vän som är i färd med att öppna ett helt nytt perspektiv: den rysk-franske lingvisten Roman Jacobsen. Det är inte språkljuden som bär mening , det är detta hur de förhåller sig till varandra, finner Jakobsen. Meningen hos ord som ”vind” och ”kind” finns i olikheten mellan två konsonanter. Denna olikhet är en kugge i ett mäktigt maskineri: svenska språket .Och Lévy-Strauss överför, i ett ovanligt snilledrag detta betraktelsesätt till vetenskapen om människan. Strukturantropologin är född.
Reglerna för släktskap och giftermål kan ses som ett komplicerat gåvosystem där männen utbyter kvinnorna som gåvor. Simone de Beauvoir, som entusiastiskt har lovprisat ”Tristes tropiques”, protesterar våldsamt. Hon har just själv utgett sin mycket mera ålderdomligt evolutionära ”Det andra könet” när hon läser detta. Och Lévy-Strauss svarar suveränt: man kan likaväl se det så att det är kvinnorna som utväxlar männen som gåvor. Det viktiga är att ingen får en gåva tillbaka.
Det tog tid för Lévi-Strauss att vinna erkännande i sitt hemland. Ett tag betraktades han - på ett rätt typiskt franskt sätt - snarare som ett kuriosum från utlandet. När erkännandet kom blev det desto mer. En del yngre antropologkolleger ansåg att han blivit litet för mycket av fåordigt orakel och förstelnad akademiledamot.
Den briljante unge australiske antropologen Patrick Wilcken berättar i en briljant ny biografi ”Claude-Lévy Strauss. The Poet in the Laboratory” Bloomsbury 2010,
att den store antropologen lät sig väljas in i franska akademin därför att han ansåg att alla ritualer var ett värn mot vad han fruktade mest av allt: en nivellerad världskultur.
(Skall Sveriges samer få slakta renar på ett sätt de har gjort i ett par årtusenden eller skall de ta order av några naturvårdseminenser i Stockholm att höra upp med det ?)
Övercivilisation eller mångfald ? Världscivilisation eller den mänskliga rouletten? Det är bara en av de många intressanta konflikter som Wilcken berör i en biografi som är helt föredömlig därför att den intresserar sig för en stor mans intellektuella utveckling, inte för hans hustrur, institutionsintriger eller förmögenhetsutveckling.
Kanske måste en sådan, klargörande och fascinerande, biografi över en antropolog komma från en annan kontinent än hans egen ?