Länge leve det fria Berlin!

Så nu på måndag,tjugo år efter det som här kallas Mauerbruch ,eller kanske på svenska, ”murgenombrottet”, avslutas ett helt år av minnesfirande med otaliga böcker,ögonvittnesberättelser,utställningar och i dessa dagar inte minst konserter.Nu skall allt detta kulminera vid de klassiska platserna:Riksdagshuset.Brandenburger Tor.Potsdamer Platz.Fyrverkeri,ja naturligtvis.Celebra talare som Gorbatjev och Hans-Dieter Genscher..Rockmusik och Stadtkapelle Berlin under Daniel Barenboim.Men också en kanske väl uppsluppen happening: 1.5 kilometer färgglada dominobrickor ställda längs den gamla Murens sträckning skall falla som Muren föll ,men ändå på ett annat sätt.
Detta är naturligtvis en glädjedag för alla normalt funtade berlinare.

- Så ni tycker att det forna Västberlin var så mycket intressantare med sina spioner och artister och att DDR var så idylliskt och småtrevligt med sina Plattenbauten och Trabanten ?

Så ni föredrar dödsskjutningar och dolda mikrofoner ? Dessa jubileumsveckor bebor jag åter en jättelikt ekande våning i Schöneberg,ungefär femhundra meter från den jättelikt ekande våning där jag bodde hösten l972 ,ständigt skrivande.Det blev”Yllet” och ”Sigismund”.Det är bara en så här i höstfärgerna mycket vacker park som skiljer gatorna åt.
Och världsrymdens kyla ,hade jag sånär tillagt. Detta Berlin av år 2009 är bokstavligen en annan stad.Och det säger så många berlinare jag talar med att de har den egendomliga känslan att ha flyttat från en stad till en annan utan att ha rört sig.
- Från Östberlin återvände ju rätt många entusiastiska besökare ännu på sjuttiotalet,skolmän som kyrkomän.Och flera intressanta idéer tog de med sig.Från Östberlin fick vi ju till exempel det viktiga ordet ”enhetsskola” somm ju kommer av ”einheitsschule” ? Och så var det Brecht på Theater am Kurfürstendamm ?

Nu när muren framställs i tidningsartiklar kan den ju se riktigt pittoresk ut,med alla sina färgglada graffiti.Det har man möjligen glömt att den hade en framsida – med glada graffiti – och en baksida,en noggrant krattad dödszon med minor och Selbstschutzgeräte ,taggtråd,strålkastare. Det var det som var den egentliga muren.Och – skäligen unikt i världshistorien – en bakvänd mur,en mur som inte skulle stänga ute utan stänga inne.
- Vad var det ? Selbstschutzgerät ?Det har vi visst aldrig fått översatt ?
En finurlig försåtminering placerad på höga stolpar på murens östsida med vilken de flyende förväntades skjuta sig själva och därmed bevara myndigheterna en massa onödigt besvär. Jag minns ju frukostläsningen vid Freiherr von Steinstrasse dessa morgnar i november 1972.De två småpojkarna som drunknade i kanalen därför att Västberlins brandmän under vapenhot hindrades att sätta ut sin räddningsbåt,dödsskjutningarna,kvarterspionerna.
Avlyssnandet,förödmjukelserna vid Friedrichstraße, inspektörerna som kollade tågens undersidor med strålkastare och speglar på långa skaft,och som noga gick igenom ens resväska på intercitytågen för att se att inga farliga böcker, t.ex. Nietzsche,fanns i bagaget.Jag undrar vad mina unga meningsfränder i Piratpartiet skulle säga om det idag ?
Sedan, efter murfallet, kom rätt många hemligheter i dagen.Polisen som sköt Benno Ohnesorg var en betald mördare,terroristerna var subventionerade och aktade författare skrev personrapporter.
Kort sagt:murfallet var en stor befriande händelse och den blev ett mäktigt pukslag – som i Beethovens Leonora III – som avslutade en lång och ytterligt smärtsam frihetskamp som inte började i Tyskland utan i Polen,Ungern och Tjeckoslovakien något decennium tidigare . Klockan 17 den 9e november börjar folkfesten vid Brandenburger Tor.
Detta är inte lätt att sammanfatta.Skall man säga som Tegnér ”Sanningen segrar” eller med Enzensberger ”Socialism fungerar inte.Punkt.” ?