tag:blogger.com,1999:blog-8094777761343480735.post6618039886445064387..comments2023-10-16T05:56:33.473-07:00Comments on Lars Gustafsson's Blog: Tomrummet i mitten.Om en utställning i BerlinLars Gustafssonhttp://www.blogger.com/profile/18312918813422939688noreply@blogger.comBlogger3125tag:blogger.com,1999:blog-8094777761343480735.post-74539129864555912442010-12-12T02:05:32.107-08:002010-12-12T02:05:32.107-08:00Både Lars Gustafssons begrundande reportage och As...Både Lars Gustafssons begrundande reportage och Askestads kommentar är intressanta. A tillför en aspekt som inte finns i LG:s redovisning. Det är förstås viktigt att skilja mellan bortförklarande psykologisering och försanthållande i antropologisk och historisk-politisk mening, och att betona att Borgesperspektiv hade en grund i hans historiska och kulturella bildning i en annan social kontext. Men det är även individens karaktär ("Karaktären är en människas öde", Herakleitos), och personliga erfarenhet och förmåga att ge den form som i en dialog bestämmer vår bild av samtiden och därmed våra möjligheter att hantera den. Individens egenhet är både reduktiv och konstruktiv, och att han i detta predikament går in i en process där han söker sin sanning ger i samtalets och i litteraturens form - i gärningarnas - den grundnivå där kritiken av samhället, upptäckten av dess eventuella nihilistiska tomrum, blir mänskligt konkret, går från sounds to things, från teori till praxis. Det betyder att vi behöver de provisoriska teorierna, de som får näring i en sådan här tysk rannsakande utställning om nazismen, men i ett samspel med den mänskliga individuella erfarandet och dialogen, våra processer att i enskilda öden ta form gemensamt - annars går teorin i ny hypostaserad ideologi. Förutsättningen för ett sådant samspel är demokratin och jämlikheten. Jämlikheten får inte förväxlas med en jämlikhet i smak - masskulturens av vinst eller maktintressen styrda smak är inte likvärd med den som med en indivduell inriktning på förbättring i en levande tradition söker bilda sig. Jag tror, med Vargas Llosa, att en sådan historilös aniararelativism för mot ett till trängsel befolkat ingemansland, och gör "tomrummet", det skenbara, det till synes kollektivt trygga, till ett värdeersättande måttsnöre.<br /><br />Gunnar Lundingunnar lundinhttps://www.blogger.com/profile/16255103824661033160noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8094777761343480735.post-14976543820803955412010-12-11T09:53:59.913-08:002010-12-11T09:53:59.913-08:00(beklagar att stavningen av ditt namn blev fel - )...(beklagar att stavningen av ditt namn blev fel - )einar askestadhttps://www.blogger.com/profile/07206935510906425263noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8094777761343480735.post-1883339310803280402010-12-10T17:01:40.168-08:002010-12-10T17:01:40.168-08:00bäste lars gustaffson,
i de mexikanska bergen för...bäste lars gustaffson,<br /><br />i de mexikanska bergen för något år sedan läste jag borges samlade essäer, och jag slogs liksom du av hur träffsäkert (och tidigt) han beskrev något av nazismens kuslighet och - gissar jag - attraktionskraft. det omöjliga tycktes för många människor plötsligt möjligt, i en värld av kaos och förfall uppenbarade sig ett slags centrum, en meningsskapande kraft; att detta centrum sedan var som du skriver "tomt" (nihilistiskt, negativt), och att dess överväldigande kraft ledde till förintelse, var nog för de medborgare som befann sig mitt i förändringens vind inte lätt att uppfatta - borges, på andra sidan atlanten (och kanske delvis därför) såg desto klarare. <br /><br />den fråga som jag blev nyfiken på när jag läste dina tankar kring utställningen är hur du (utifrån dem) ser på vår samtid. denna tid är ju en tid som mer än gärna psykologiserar, med förkärlek används den "lugnande psykopatologin" som förklaring till övertygelser och beteenden som man inte vill veta av; röster som är kritiska mot samtiden och dess självuppfattning avfärdas som i bästa fall anomalier. det kan handla om (alternativa) politiska rörelser, det kan handla om religiös tro, eller det kan handla om livsstilar och livsuppfattningar i största allmänhet, vilka genom att välja bort det som är självklart för samtiden anses som dubiösa, bakåtsträvande, utopiska, etc. (jag kommer att tänka på en krönika i dn för något halvår sedan, där författaren steve sem-sandberg menade att författaren peter handke var en suspekt person för att denne inte villa ha med datorer att göra och hellre skrev med reservoarpenna).<br /><br />lever vi inte i en synnerligen "kollektivistisk" tid? hämtar inte idag människor mer än kanske någonsin tidigare sin betydelse ur vad du kallar "sin kontext", det vill säga ur den ("gemensamma") värld som i högsta grad befinner sig i rörelse, men som just är allt mer densamma för alla, inte minst genom teknologins utveckling och utbredning - globaliseringen och medialiseringen, samtidigt liksom en konsekvens av och en källa till den utveckling som fortskrider som enligt en egen logik.<br /><br />är denna utveckling inte likriktande? inga uniformer behövs för att klassificeras, värderas, placeras, definieras - i varje stad finns i allt högre grad samma butiker, samma restauranger, samma klädmoden, uttryck, tankar, etc.<br /><br />medborgaren i vår tid vet, utan att behöva tänka själv, sin plats, sin rang och sin funktion. och vad spelar "friheten" då för roll, om du i varje riktning du kan tänkas vilja gå endast möter "detsamma"? en värld, detta "detsamma", som du inte har bidragit till att skapa - din roll stannar vid att "bli uppkopplad".<br /><br />kort sagt: när blir ett samhälle totalitärt? och hur ser den gemenskap ut som undgår "tomrummet i mitten"?<br /><br />allt gott<br /><br />einareinar askestadhttps://www.blogger.com/profile/07206935510906425263noreply@blogger.com