tag:blogger.com,1999:blog-8094777761343480735.post5548803379776650098..comments2023-10-16T05:56:33.473-07:00Comments on Lars Gustafsson's Blog: En privatman med förhinderLars Gustafssonhttp://www.blogger.com/profile/18312918813422939688noreply@blogger.comBlogger3125tag:blogger.com,1999:blog-8094777761343480735.post-62497590407915188192015-09-21T04:28:25.527-07:002015-09-21T04:28:25.527-07:00Tack för detta. Nu inspireras jag att läsa N.Tack för detta. Nu inspireras jag att läsa N.Tomhttps://www.blogger.com/profile/06911153597145439842noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8094777761343480735.post-49597879095281360202015-09-12T01:37:05.805-07:002015-09-12T01:37:05.805-07:00Ibland tänker jag - det viktigaste av allt är att ...Ibland tänker jag - det viktigaste av allt är att hjälpa N fullborda sina insikter och uttryck. Vi står ännu på linan, med darrande ben och flackande blick. Narren N hoppade över oss, men till skillnad från i berättelsen så var det Narren som föll och lindansaren som ännu dansar sin/vår självmedvetna och neurotiska dans. Mitt i sitt fall tog N farväl av sin klokskap, sin dårskap och sin ofullbordade upplysning, de skumögda lindansande. Han visste mycket väl vad som skedde, och kanske insåg han just då, i fallet mot marken, att friheten var fallet, att jakten på den fri viljan och det fria valet för alltid var det som gör oss blinda för den absoluta sanningen. Den sanning N själv så tydligt proklamerat - människans snäva, subjektiva perspektiv styra hennes handlingar och gör dem egoistiska, oavsett alla försök att rättfärdiga dem med rätt moral.<br />I det fria fallet upptäckte han kanske att den dårskap och klokskap han lämnade bakom sig var densamma han nu närmade sig. Skillnaden var bara att i det senare fallet fanns inte subjektet N och dennes krav på ägarskap av dessa egenskaper. Dårskapen och klokskapen var eviga, men dåren och den vise skulle dö. Kanske N i fallet erhöll den sista pusselbiten i Buddhas lära, den som säger att ingen bit saknas, att allt är perfekt och att det enda som hindrar oss att se detta är den pusselbit det subjektiva Ego utgör. Denna pusselbit kommer för alltid dölja en del av den fullkomliga bilden, den absoluta sanningen.<br />Kanske insåg N just där och då att poängen med självets död inte är destruktiv utan konstruktiv. Självet är ju inte det fysiska självet, utan det subjektiva perspektiv som kan se och förstå allt, men inte detta - att subjekten är objektets många ögon och öron då det blir medvetet om sin egen absoluta existens.<br />Jag önskar att den geniale dåren N insåg detta, och förstod att allt han gjort bara var en del i en oundviklig process där det vi ibland kallar "upplysning", bit för bit kommer bereda plats för övermänniskan, den som lätt och ledigt kan dansa mellan subjektets lilla perspektiv och objektets panoramaperspektiv, den som vet att dessa två är uttryck för samma sanning.<br />Vi är alla den objektiva aspekten av N's arbete och vi kan inte välja att avstå från detta arbete. Bara om vi blundar hårt kan vi låtsas att livet som lindansare är meningen med allt. Öppnar vi ögonen så inser vi att ett fritt fall till marken betyder Egots död och Uppståndelse i det eviga Objektet. Förstår vi inte detta på rätt sätt så finns bara Nihilism. Är vi klokare så finner vi alldeles snart svaren på alla de stora frågorna. Övermänniskan i mänsklig skepnad är djävulen manifest, en dominant Egoist. Övermänniskan över den mänskliga skepnaden/formen är bara kärlek.<br />Det knepiga är detta - när vi som mänsklighet tagit sprången, blivit upplysta, kommit över våra egon, då är allt precis som förut, i fysisk bemärkelse vill säga. Det som händer är att krig, svält, girighet och lidande blir omöjligt. När våra Egon sätts på sin rätta plats kommer de tjäna helheten väl och med hjärtats lust. Så länge de är den enda platsen vi tillåter oss existera kommer vi bara tjäna oss själva, och vi gör det blinkande, på darrande ben och skuldmedvetna.<br />När N föll ramlade han rakt ner över våra huvuden. Kanske föll han tillräckligt hårt för att även ta sig in i huvudet på några av oss? I mitt sitter han, ömsom gråtande ömsom skrattande, men alltid med en ambition att ta sig ut, att förkunna genom mina öron.Niklashttps://www.blogger.com/profile/06282381852745107252noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8094777761343480735.post-86683953649097608672015-08-11T19:59:09.370-07:002015-08-11T19:59:09.370-07:00Så bra och sympatiskt. Din bild av Nietzsche ligge...Så bra och sympatiskt. Din bild av Nietzsche ligger mycket nära min egen - trots att jag inte läst allt det vardagliga. Vill väldigt gärna göra det nu. Frid över Friedrich!Gabrielle Björnstrandhttps://www.blogger.com/profile/15358068463950842245noreply@blogger.com